Första gången på fötter
svajande som i svår storm
händerna stadigt på rullatorns handtag
blicken framåt
en sköterska på varje sida som grindstolpar
ett försiktigt steg i taget.
Dags att ta bort de masserande kuddarna
längs mina fötter mot blodproppar
som spinnande katter
några slangar kopplas också bort
nu måste jag själv gå på toa
med fast grepp om rullatorn.
Äntligen hemma i min egen säng
hemtjänst häller upp mitt the
får inte lyfta något inte thekannan
mina tarmar är upprörda och chockade
av ommöbleringen säger doktorn
men de vänjer sig så småningom.
Mat levereras och jag äter duktigt
ställer mig på vågen
dietisten kommer att bli nöjd
även om jag inte äter alla mellanmål
måste hinna sova också
prata med kurator, arbetsterapeut.
Sköterska tar bort 54 stygn
jag blir allt starkare
nu dags för cytostatika
var fjärde vecka droppvis i armen
plågorna minskar vecka tre
sedan dags för ny påfyllnad.
På armen en dosa, en pickline
jag håller upp armen när jag duschar
snuddar nästan himlen
i närheten av badrumstaket
att simma i en sjö
är inte att tänka på.
Första gången jag tar av stödstrumporna själv
första gången jag går uppför en trappa
första gången jag kör bilen själv
första gången jag går in i en affär
picklinen tas bort behandlingen avslutad
ny tillvaro svindlande.
Nu fyra kilometer i skogen lätt
håret växer ut nya ögonfransar
nya rynkor och skuggor i ansiktet
jag har återuppstått
samma gamla person
men ändå helt och hållet ny.
Lena Staaf
