Fredag 14.2
Brev från Axel som beskyller mig för att vara kontrarevolutionär. En massa invektiv utan konkretiseringar och jag vet inte riktigt vad han syftar på. Men han anser väl att mina brev innehåller för mycket kritik. Han målar alltid upp en idyllisk och problemfri bild av Kuba och det är sannerligen farligare än att diskutera de svårigheter som ju måste finnas. Fan, människorna ändrar sig ju inte på tio år och man gör sig inte heller av med följderna av ett halvt sekels imperialistisk penetration och utsugning. Kuba är ett land med stora motsättningar och problem och det är ren idealism att tro att sådana kan lösa sig utan misstag och motgångar. Det är lika bra att lära sig det och inse att ingen revolution kan vara någon dans på rosor. I viss mån måste jag nog ändå ge Axel rätt. Ofta har jag antagit européns överlägsna attityd mot de “underutvecklade”, när jag berättar om problemen.
Måndag 17.2
Möte för att välja nya förtruppsarbetare och kolla om de redan valda är värda nytt förtroende. En kille åkte ut på direkten. Han hade inte gjort en enda övertidstimme för att i stället titta på baseboll. Sekreteraren i förtruppsrörelsen diskuterades länge. Han ansågs ha skött sin post slappt, men i övrigt haft en bra attityd. Blev kvar men inte som sekreterare. Lourdes som arbetar på grafisk formgivning fick överta den sysslan, hon har ända sedan rörelsen började varit en drivande kraft. Jag höll på att åka ut på grund av dåligt deltagande i jordbruksarbetet, men fick en chans till eftersom jag gjort rätt mycket övertid på jobbet och i övrigt bibehållit en revolutionär attityd. Reinaldo, vår chef på industriformgivningen, diskuterades också länge. Han uppfyllde inte kraven och kunde inte väljas in. Han jobbar rätt mycket visserligen, men är rätt lättsinnig inför det revolutionära arbetet. Han tar inte avstånd från revolutionen men engagerar sig inte heller. Det ansågs allvarligt eftersom han är i chefsställning så vi uppmanade honom att tänka efter. Det går inte att flyta ovanpå som opolitisk tjänsteman.
Tisdag 18.2
Problem i arbetet, Sergio försöker genomdriva sitt förslag till ombyggnad av villan i Ariguanabo trots att resten av gruppen är emot det. Han tycker inte att det har någon betydelse, vill fortfarande uppfatta sig som den store ledaren, arkitekten (fortfarande inte anställd), och oss som hantlangare som utför hans geniala intentioner. Projektet är lika vansinnigt som alla hans andra, han vill bygga ett nytt science-fiction-hus inuti det existerande. Joel är alldeles nedbruten och resignerad inför Sergios fula trick och försök att använda oss för sina egna syften. Jag är förbannad. Jag vet inte hur det här skall gå, om vi ska ha någon chans mot Sergios svada.
