Amelia Pelaez, en av Kubas mest emblematiska konstnärer, fångade det typiskt kubanska bildspråket. 18960105 - 19680408

Evas dagbok från Kuba (55) – den 4 – 7 december, 1968

Onsdag 4.12

Jag har varit förskräckligt förkyld i några dar. Man har betydligt mindre motståndskraft mot kylan här i värmen.

Torsdag 5.12

Har varit på två konstutställningar. En minnesutställning över Amelia Pelaez som nyligen dött. Hon anses vara en av de stora kubanska konstnärerna, men jag tycker inte speciellt bra om åtminstone hennes senaste produktion. Jag uppfattar den som lite pedantisk i sina regelbundna dekorativa mönster. Hon har tagit upp de för de gamla kolonialpalatsen typiska dragen, som solfjädersfönstren av färgat glas och de dekorativa järnsmiderierna för fönstren.

Den andra utställningen gällde också en nyligen död målare, Masiques, en ung “lovande” kuban som dog i somras. Han målade stora tavlor med små män i ändlösa fantasidjungler med mycket vackra färger. Tavlorna är väldigt sympatiska, jag blev lite rörd och sentimental över dem.

Lördag 7.12

I morgon åker Kerstin hem till Sverige och har avlagt avskedsbesök här i kväll. Jag är rätt ledsen över att hon far och kommer att sakna hennes sällskap mycket. Det har varit så tryggt att ha någon med samma referensram att snacka med och kolla upp alla intryck som ofta är svåra att bedöma.

You May Also Like