Evas dagbok från Kuba (46) – Den 22 – 26 oktober, 1968

Tisdag 22.10

Ministeriets particell har påbörjat en seminarieverksamhet för alla anställda. Idag diskuterade vi Staten och Revolutionen av Lenin efter att ha läst på. Det ingår i partiets uppgifter dels att bedriva studier med kadrerna inom partiet, dels att höja den ideologiska medvetenheten hos arbetarna genom studier av de socialistiska teorierna. De möten som jag tidigare skrivit om, solidaritet med Vietnam, studium av Fidels tal, osv. har ordnats av partiet. Till dess uppgifter hör också att övervaka den ekonomiska planeringen, organisera det frivilliga arbetet, höja produktionens kvantitet och kvalitet, osv. Partiet är en elitorganisation, dvs. för att bli medlem måste man uppfylla vissa krav: revolutionär attityd i och utanför arbetet, politisk medvetenhet o.s.v. Det är en ära att bli invald i partiet men innebär också en förpliktelse. Det innebär hårt arbete, dels för att förbättra sin egen ideologiska medvetenhet, dels sina arbetskamraters, dels ansvaret för ekonomin och produktionen. Man försöker skapa particeller på varje arbetsplats men ännu existerar det inte t.ex. på vår arbetsplats. Hos oss får CTC och UJC sköta partiets uppgifter. Partiet, PCC, har kommittéer på municipal- och provinsnivå och på riksnivå, centralkommittén. Högsta beslutande organ är partikongressen som ännu aldrig inkallats. Antagligen anser man att enigheten om partiets linje är så stor att det inte behövs. Partiet har inget program men dess ideologi finns uttryckt i l:a och 2:a Havanna-deklarationerna, i Fidels tal och Che Guevaras skrifter. Partiet bildades 1965 och har sedan dess ständigt vuxit. Det har nu ca 50 000 medlemmar.

Seminariet om Staten och Revolutionen var ganska bra med aktivt deltagande av många. Proletariatets diktatur diskuterades och man hade stora svårigheter att föreställa sig hur staten skulle kunna upphöra att existera när det kommunistiska samhället uppnåtts. Men det är ju långt dit än. Man ansåg att statsapparaten inte skulle kunna avskaffas förrän alla jordens länder är kommunistiska.

Torsdag 24.10

Grannfrun kom in och lånade kaffe och snackade en stund. Hon är ensam med två barn och bor i ett rum med ett litet kyffekök och badrum. Tjock, lite beskäftig och vänlig går hon nästan alltid omkring med papiljotter i håret, något som hon inte är ensam om. Ibland undrar jag över huruvida man har papiljotter för att bli vacker i håret eller om de fyller en dekorativ funktion i sig. Hon har tydligen rätt många vänner inom polisen, för väldigt ofta står polisbilar parkerade här utanför medan de snackar och dricker kaffe inne hos henne. Ovanpå oss bor två kubanska familjer och en chilensk. En lägenhet står tom. I nästan alla grannhus bor skolungdomar, bara ett upptas av familjelägenheter.

Lördag 26.10

En ny vän, filmklippare, ICAIC, vid namn Ivan, utsträckt i provexemplar av mina stolar i aluminiumrör och markisväv.

Det regnade hela dagen. Vi möblerade om och pyntade. Satte upp en stor Lenin-affisch, som vi dekorerade med pappersrosor, ovanför en tråkig byrå. På jobbet hade jag ett stort gräl med Joel som fått för sig att jag sagt åt honom att hålla käften. Det redde upp sig och på kvällen gick vi på bio.

Liknande artiklar: