“Svulstigt badklubbshus” i Marianao, som Eva besökte den 7 april 1968. (Foto: Eva Björklund)

Evas dagbok från Kuba (4) – Den 7-9 april 1968

Söndag 7.4

Nu har jag badat och solat och bränt skinnet. I går var jag i Marianao, väster om Havanna, med många fantastiska badklubbar, stora svulstiga hus med omklädningshytter och restauranger. Före revolutionen måste man vara medlem i någon klubb för att få använda stranden. Det kostade ganska mycket, var knappast avsett för vanligt folk, och svarta var det inte tal om att släppa in. Nu är allt folkets och gratis. Men det var ganska tomt, badsäsongen börjar nämligen inte förrän i maj trots att värmen redan är ganska påfrestande. Idag åkte jag istället till Santa Maria med Sergio och gänget, sju personer i en gammal skraltig jaguar. Santa Maria ligger längre bort och öster om Havanna. Det var tidigare ännu exklusivare än Marianao. För att få bada måste man äga en strandtomt med villa. Klubbar fanns också, men inte så många. Nu hyrs villorna ut rätt billigt åt semestrande kubaner och stranden är allmän egendom. Det är rätt otroligt, men många kubaner kunde alltså inte bada i havet, för de ställen det gick att bada på kom de inte åt. I början av revolutionen öppnades badstränderna för folket och man byggde också fler badhytter och matställen, för de som fanns var ju bara avsedda att tillgodose en liten penningstark elits behov.

Santa Maria är fantastiskt. En halvmil lång sandstrand skuggad av barrskog, och så det stora blå havet, rent och friskt.

Tisdag 9.4

Jag väntar och fördriver tiden med att ströva omkring eller med att plugga spanska. Vågar säga några ord nu, men för det mesta håller jag käften och försöker förstå. Kubanerna pratar så fruktansvärt fort och dessutom pratar de inte alls som jag lärt mig att de bör prata. De hoppar över bokstäver och stavelser och jag förstår ingenting. Trots det försökte jag gå på bio. I stället för reklamfilmer visade man dokumentärfilmer och journalfilmer före huvudfilmen. Först en vacker men obegriplig film om Brancusi, sedan en om ett gäng byggnadsarbetare ute i sockerskörden, romantiserande den manliga arbetsgemenskapen. Den gav en första inblick i hankulten, machismon. Därefter en ingående och saklig beskrivning av familjeplanering som avslutades med att man påpekade att familjeplaneringen i de utsugna länderna är ett imperialistiskt instrument för att förhindra revolutionen. De två sista kortfilmerna handlade om kvinnliga revolutionärer, dels i Vietnam, där kvinnor och män kämpar tillsammans, dels om Tania la Guerillera, en östtysk revolutionär som deltog i Che Guevaras gerilla i Bolivia.

Nästa avsnitt: 11 april

Liknande artiklar:
Tisdag 13.8 Tillsammans med svenskarna på ett snack med konstnärer på UNEAC, Kulturarbetarförbundet. Det gav
Kubadagbok 1968 Lördag 10.8 Tog med Bengt till den överbefolkade badstranden i Marianao för att
Måndag 5.8 En ny kille har börjat på jobbet. Han heter Joel och är f.d.
Måndag 29.7 Klockan sex på morgonen kom en jeep med chaufför och hämtade Sergio, Selma