Inti Peredo tillsammans med Che och Pombo, en av kubanerna i Boliviagerillan, inför det avgörande slaget i Ñancahuazu 1967, där Che sårades och tillfångatogs, för att sedan mördas. Pombo överlevde, och lever än, i Kuba.

Evas dagbok från Kuba (24) – Den 18 – 20 juli, 1968

Inti Peredo, som samlade gerillan och återupptog striden 1968, men tillfångatogs och mördades 1969.
Torsdag 18.7

Inti Peredo, Che Guevaras arvtagare som ledare för gerillan i Bolivia, har deklarerat att de tagit upp striderna igen. Deklarationen publicerades här för en tid sedan men jag har inte läst den förrän idag.

Lördag 20.7

Jordbruksarbete. Vi rensade ogräs på ett kaffefält. Ett sisyfosarbete, ogräset växer verkligen som ogräs. Vi hade dåliga redskap och fältet var oändligt stort. Solen brände och ryggen värkte.

Produktstudion ute på fältet, langade kaffeplantor, en insats till minne av Moncada-attacken 26.7 1953.

Jag har nu sett många kaffeplantor förstöras, dels vid rensningen, dels bortglömda och aldrig planterade. Ibland infinner sig vissa tvivel om hur det skall gå med den våldsamma satsning som kaffeplanteringen i Gröna bältet utgör. Idén är ju att allt skall planteras och i framtiden skötas av stadsbefolkningen med frivilligt arbete. Och det är klart att allt inte går så smort med en hel stads befolkning ute som jordbrukare. Möjligen är den ideologiska vinsten betydligt större än den ekonomiska. Tekniker, byråkrater och intellektuella jobbar ute på fälten, får praktisk erfarenhet av det hårda arbete som uppbyggnaden av Kubas ekonomi grundar sig på, och isolerar sig inte i teoretiska elfenbenstorn.

Liknande artiklar: