Bröllop på Prado (Foto: Eva Björklund).

Eva dagbok från Kuba (33) – 22-24 augusti, 1968

Torsdag 22.8

Tolkade en intervju åt svenskarna med den kvinnliga ledaren för barndaghemsverksamheten som sker i kvinnoorganisationens regi. Hon är en av de få kvinnliga medlemmarna i centralkommittén. Hon svarade bra och berättade utförligt om historia, program och planer. 40 000 platser har skapats på 8 år med alla de svårigheter det innebär vad beträffar utbildning av personal och iordningställande av lokaler. Standarden är rätt hög, framförallt vad beträffar mathållning och hälsovård. Det är möjligt att hon överdriver lite grann, men det mesta jag sett bekräftar hennes ord. Det enda negativa är att de inpräntar könsrollerna hårt i daghemmen. Vi diskuterade detta och försökte klämma henne på vad de menade med den nya arbetslagstiftningen för kvinnor. Det är ett rätt tveksamt aktstycke som förbjuder vissa arbeten för kvinnor, t ex sådana där de måste lyfta mer än 17 kilo, där temperaturen är under 10 plusgrader, i kemisk industri, i konstgödselindustri, osv, och förbjuder vissa lättare arbeten för män. Vi tyckte att det var att göra lag av fördomarna. På det sättet förbjuder de ju tjejer att utveckla sig, att bevisa att de i princip kan göra samma saker som männen. Man utgår från att könsrollerna är bestämda av naturen och inte kulturprodukter. Tjejer är svagare, punkt och slut.

På Produktstudion gjorde vi också olika funktionsstudier för daghem, för den utbyggnad som påbörjats.

Fredag 23.8

Fidel talade på TV om invasionen i Tjeckoslovakien. Han stödde den men med mycket starka förbehåll. Kritiserade Tjeckoslovakien för avstegen från socialismen, men även Sovjet inkluderades i stor del av kritiken. Han tog tillfället i akt att kräva större solidaritet från Warszawapaktens sida med de kämpande folken, Vietnam, Korea, Kuba och olika befrielserörelser. Krävde att de inte bara skulle försvara sitt eget hus.

Lördag 24.8

I kväll har jag varit på bröllop i bröllopspalatset här i gamla Havana. Det ligger vid Prado, inte långt från mitt hotell, ett ståtligt gammalt kolonialpalats med otaliga salonger och kristallkronor att gifta sig under. Jag har flera gånger gått förbi och iakttagit stora, gamla, svarta limousiner köra fram och lämna av eller ta upp brudpar i tyll respektive svart kostym. Allt är hyrt, bil, bröllopsstass och dekorationer. Nu skulle en av flickorna på kontoret gifta sig så jag fick se ceremonin inne i det allra heligaste. Det gick snabbt utan större åtgärder. De skrev under ett papper och bröllopskyssen avfotograferades. Efter ytterligare fotograferingar med släkt och vänner var det hela över och brudparet åkte iväg i en “Batmobil”.

Senare på kvällen besökte vi familj i gamla Havanna och talade med en grupp teatermänniskor som åkte land och rike kring och spelade teater de skrivit själva. De spelade på jordbruksläger och fabriker, i gudsförgätna byar där människorna aldrig hade sett teater förr. När gruppen kommer dit och börjar sätta upp sina grejor, belysning och en liten scen, väntar sig folket en cirkusföreställning och frågar efter lejonen. Killarna var oerhört entusiastiska och ville ägna sig åt att sprida teatern ut till människorna. Ibland stannade de längre på en plats och skrev och spelade teater men människorna där.

Liknande artiklar