Ett klistermärke berättar

Igår i det vackra höstvädret med sol från en klarblå himmel tog jag en promenad på stan (Eskilstuna) med min kamera. Siktet var inställt på klistermärken som oftast sitter på stolpar och elskåp.

Det fösta märket jag får syn på tror jag faktisk jag har visat tidigare i eFOLKET. Men det är så tänkvärt att jag tar det i repris.

Det är ett klistermärke från Rädda Barnens Ungdomsförbund som såg nytt ut. Jag såg det dessutom på flera platser.

Tittar man noga finns det mycket att studera och fundera över. Man ser en spricka i fasaden. Bakom sprickan en uniformsklädd man. Polis eller väktare? Mannen har en hund. En vakthund? Eller mera troligt en skyddshund, som är benämningen på polishundar. Tittar man noga skymtar hunden bakom plåstret och man ser hundens framben sticka ut under plåstret. Man ser också flera övervakningskameror riktade åt olika håll.

Sprickan i fasaden är nödtorftigt lagad med ett par plåsterlappar där det står “Mjukare tag”. Mellan plåsterlapparna är det ett galler. Fängelsegaller?

Bakgrunden är en klarblå himmel och ett böljande grönskande landskap med kullar, träd och buskar På en steril betong- eller asfaltyta spelar fyra ungdomar basket.

På taket på ett höghus sitter ett barn framåtlutad, förmodligen djupt försjunken på sin mobil.

På ett annat hustak på ett mindre hus sitter två barn med varsin “tankebubbla”. I bubblorna ser man en blå och en röd kungakrona. Kanske drömmen att bli prins och/eller prinsessa?

Tolkningen och budskapet i det här klistermärket är naturligtvis upp till betraktaren. Jag ser “Mjukare tag” som en motvikt till den senaste tidens debatt om “Hårdare tag” som är universallösningen.

Hårdare tag mot invandrare. Hårdare tag mot sjuka och arbetslösa. Hårdare tag mot kriminella, trots att många av de kriminella ytterst är offer för ett allt tuffare samhällsklimat där det ställs allt tuffare krav. Ett samhälle där alla måste “lyckas” och där det inte finns plats för några “losers”.

Också ett samhälle som gått isär och där klyftorna blir allt djupare och bredare. Det är ett samhälle där barnen är offer och förlorare. Ett samhälle där barnen och ungdomarna mår allt sämre psykiskt trots den relativt flödande materiella standarden, även om den är orättvist fördelad.

Det här lilla klistermärket från Rädda barnens Ungdomsförbund är litet, väldigt litet. Jag mätte inte, men där är nog något mindre än 10×10 centimeter. Inte många lägger märke till det. Budskapet går förlorat i det stora bildflödet i vår offentliga miljö där den kommersiella reklamer får allt större utrymme.

Man kan jämföra med reklambudskapen på reklamtavlor och busskurer där en del kan vara flera meter stora. Kanske 3×5 meter eller ännu större. Dessutom med belysning så att de syns även i mörker.

Det visar också hur orättvist resurserna är fördelade. Rädda Barnens Ungdomsförbund får sprida sina budskap med pyttesmå klistermärken. Andra kan dominera det offentliga rummet med sin upplysta kommersiella reklamtavlor.

PS. Kan som kuriosa lägga till att jag var hundförare i lumpen. Vi var fyra hundförare vid flygflottiljen F16 i Uppsala. Där hade vi hand om 12 schäfrar. Sex vakthundar och sex skyddshundar.
Vakthundarna placerades ut i flyghangarerna på nätterna.

Skyddshundarna kunde lite av varje. Skydda sin förare vid överfall, springa ifatt och stoppa flyende, spåra, systematiskt söka över en större yta efter föremål. Därför vet jag skillnaden mellan vakt- och skyddshund.

Lästips:

Rolf Waltersson

Liknande artiklar