Reklam för Postkodlotteriet gågatan Eskilstuna. Foto: Rolf Waltersson.

Filantropi som affärsidé? De verkliga vinnarna i Postkodlotteriet

Jag ska erkänna att jag ibland ser frågesportprogram på TV. Det är SVT1, “På spåret” och “Vem vet mest?”. I TV4 är det “Postkodmiljonären”.

Ibland är det rätt kul, inte minst de gånger man själv kan svaret på frågorna. Dessutom lär man sig något nytt varje gång.

“På spåret” och “Vem vet mest?” är ganska avslappnat och inte alls så uppskruvat som “Postkodmiljonären” i TV4, där det är mera “action” med ljudeffekter, kameror som snabbt far runt kors och tvär, hit och dit, upp och ner, och ljusflimmer som förmodligen är till för att skruva upp en förtätad stämning. Programledaren Richard Sjöberg skrider in i TV-studion som ett helgon i ett skimrande motljus. Av en slump (?) ställer sig alltid så att den stora neonupplysta loggan “POSTKODMILJONÄREN” hamnar i focus.

Det liksom ligger i luften att Postkodmiljonären, som ju är en del av Postkodlotteriet, är mer fokuserat på pengarna än på själva frågesporten.

Postkodlotteriet

Skaparen av Postkodlotteriet är den holländske entreprenören Boudewijn Poelemann, som också är grundaren av Novamedia Holding BV, som är ett spelföretag som bedriver spel- och lotteriverksamhet i flera europeiska länder. Föruton Nederländerna även Sverige, Norge, Storbritannien och Tyskland. Novamedia äger rättigheterna till produktkonceptet Postkodmiljonären, som är en utlöpare av Postkodlotteriet som finns i 28 europeiska länder, däribland Sverige, samt ytterligare 28 länder runtom i världen.

2016 hade man en omsättning på 1.58 miljarder Euro, vilket motsvarar ungefär 16 miljarder svenska kronor.

Boudewijn Poelmann hymlar inte med sina kommersiella avsikter. “Vi vill vara Coca-Colas motsvarighet bland lotterier”, har han sagt i en intervju med tidskriften Management Team.

Svenska Postkodlotteriet marknadsför sig som en välgörenhetsorganisation som delar ut stora summor till organisationer i Sverige. Det är till BRIS, Barncancerfonden, Greenpeace, Reumatikerförbundet, Rädda Barnen, Svenska Afghanistankommittén, Stadsmissionen och ytterligare ett 50-tal organisationer.

Men samtidigt med denna filantropiska verksamhet har Boudewijn Poelmanns eget bankkonto fyllts på rejält så att det fanns 60 miljoner Euro, drygt 600 miljoner svenska kronor, för några år sedan. Källa: Linda Polman, författare och prisbelönt författare i Holland. Hon bevakar den militära och humanitära sektorn.

En av frontfigurerna för Postkodlotteriet och Postkodmiljonären här i Sverige är Richard Sjöberg, som är programledare för Postkodmiljonären och “ambassadör” för Postkodlotteriet.

Han går inte helt lottlös. Jag har inte hittat några helt färska siffror. Men 2014 drog hans bolag in drygt 4 miljoner kronor, varav merparten kommer från Postkodlotteriet, bekräftar han för Svenska Dagbladet.

“Jag inbillar mig att jag har en marknadsmässig lön för en programledare i min position… Jag tror att det här är i allra högsta grad skäligt”, säger programledaren till Svenska dagbladet.

Om drygt 4 miljoner var en skälig och marknadsmässig lön 2014, kan man anta att den “marknadsmässiga” lönen idag är betydligt högre.

Inte heller Postkodlotteriets VD Niclas Kjellström-Matseke behöver oroa sig för om pengarna ska räcka till mat månaden ut. År 2011 var lönen plus bonus 6 miljoner. 2007 fick han utöver lönen en bonus på 3 miljoner.

2007 köpte VD:n och hans fru villa i Stockholm för 11,3 miljoner. Källa: Aftonbladet 4 jan 2011. Uppdaterat 11 mars 2011.

Enligt uppgift i Dagens Nyheter hade VD:n en lön på 5,7 miljoner år 2008.

Postkodlotteriet omsätter enorma pengar. Upplägget att olika postkodnummer vinner är fiffigt.

“Människor köper lotter för att de är rädda att ångra om de avstått från en vinstlott om deras postkodnummer blir draget” enligt Poelmanns filosofi.

År 2018 var Svenska postkodlotteriets intäkter drygt 3,5 miljarder kronor.

Av dessa miljarder gick 42 procent, 1,5 miljarder, som vinst till lottköparna. 27 procent eller 952 miljoner fördelades till 56 ideella organisationer. 30,5 procent, eller nästan 1,1 miljarder, gick till “kostnader för att driva lotteriet”.

Uppgifter från Wikipedia, så man kan inte lita på att det stämmer fullt ut. Däremot finnes det flera samstämmiga uppgifter om de procentuella fördelningarna mellan det som går tillbaka till lottköparna, utdelningen till organisationer och “kostnader för att driva lotteriet”

Det är väl där man hittar pengarna som går till Postkodlotteriets grundare Boudewijn Poelmann och hans bankkonto på runt 600 miljoner kronor eftersom Novamedia ska ha en viss procent av respektive lands intäkter på Postkodlotteriet.

Men också lönerna till de 150 anställda, varav många är “kvalificerade specialister” med mycket höga löner.

Varje år satsas “hundratals miljoner” på marknadsföring och försäljning. Själv märker jag av detta genom att det var och varannan vecka dimper ner adresserade reklamerbjudanden från Postkodlotteriet i min brevlåda, trots “reklam nej tack”, där jag erbjuds att köpa lotter.

Filantropi som affärsidé? Eller en “win-win-win-situation”?

PS.

Samtidigt som jag sitter och skriver den här artikeln och letar information och faktaunderlag dyker det upp en massa reklam på min bildskärm när jag går in på Facebook. Just det, reklam från postkodlotteriet.

Man är övervakad. Med den nya tekniken kan olika affärsintressen, och andra, hålla koll på vad vi har för oss. Vad vi handlar. Var vi handlar. Var vi befinner oss. Vilka intressen vi har, och mycket mycket annat.

Det är ju roligt. Man behöver inte känna sig ensam och övergiven. Man är omgiven av snälla och vänliga själar som bara vill en väl.

Rolf Waltersson

Liknande artiklar