Gårdagens nyhet att Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan undertecknat ett godkännande av Sveriges inträde i militäralliansen NATO mottogs av Sveriges regeringsföreträdare och det socialdemokratiska partiets ledning med stor tillfredsställelse. Också i Washington är tongångarna synnerligen positiva.
US-amerikanska kommentatorer har inte tvekat om att bakom Erdoğans beslut finns ett löfte från USA:s sida om grönt ljus till export av F-16-plan till Turkiet. Erdoğan gick så sent som för några veckor ut med att Turkiets regering planerar att utvidga den så kallade “säkerhetszonen” i norra Syrien, vilket i klartext betyder ett nytt angrepp mot det kurdiska självstyret Rojava, och etnisk rensning i området. F-16-planen blir inte minst i det sammanhanget en välkommen förstärkning av den turkiska krigsmakten, som, efter USA:s, redan idag har NATO:s största armé.
Erdoğans underskrift innebär formellt att frågan nu går till det turkiska parlamentet för behandling. Men att palamentets majoritet skulle göra tummen ner är det ingen som räknar med. Likaså tas det för givet att också Ungern kommer att ge sitt godkännande av Sveriges inträde. Och att detta kommer att ske inom kort.
Avtal på gång om USA-baser i Sverige
Samtidigt meddelas att ett avtal med USA inom kort ska vara klart, som handlar om USA-baser på svenskt territorium. Förhandlingar med USA om ett så kallat DCA-avtal (Defence Cooperation Agreement) inleddes redan i januari i år. Avtalet kommer bland annat att innehålla en bestämmelse om att USA vad gäller personalen kommer att ha egen jurisdiktion. Vilket innebär att eventuella brott begångna av personalen rättsligt kan hanteras endast av USA-myndigheter. Ett sådan arrangemang är standard vad gäller USA-s militära personal som är stationerade i andra länder.
Som bakgrund till den svenska reservationslösa hållningen har flera kommentatorer fäst uppmärksamhet på att både den svenska försvarsministern (Pål Jonson) och regeringens så kallade nationella säkerhetsrådgivare (Henrik Landerholm) sedan många år varit knutna till NATO. Båda genom ledande positioner inom den NATO närstående Svenska Atlantkommittén, och i Jonsons fall genom militärrelaterad och statsvetenskaplig utbildning i USA, Storbritannien och Belgien, samt genom en period som gästforskare vid Nato Defence College i Rom.
Svenska Atlantkommittén har sedan 2015 aktivt förespråkat svenskt inträde i NATO. Och idag jublar Sveriges moderatledare och statsminister Ulf Kristersson, nära vän sedan barndomen i Eskilstuna till Henrik Landerholm. Henrik Landerholms syster, yrkesofficeren och moderatpolitikern Karin Enström, har tidigare varit försvarsminister och är idag Moderaternas partisekreterare.
Även inom den socialdemokratiska ledningen har funnits sådana som utmärkt sig som energiska inflytelseagenter för NATO och Pentagon. Främst bland dem den tidigare försvarsministern Peter Hultqvist, som i år invaldes som medlem i Kungliga Krigsvetenskapsakadmien.
Hultqvist var drivande under det kuppartade förfarandet som ledde till socialdemokraternas formella ställningstagande för NATO-anslutning. Partiets kvinnoförbund, ungdomsförbund och studentförbund ställde sig avvisande. Det gjorde också Olof Palmes Internationella Center och partiets organisation för troende socialdemokrater, Tro och Solidaritet. Men partiledningen drev igenom sin mening utan några som helst demokratiska hänsyn.
För alla de socialdemokrater som hållit fast vid den linje som förknippas med Olof Palme är det i sanning en sorglig utveckling som ägt rum.
Nu är det viktigare än någonsin att alla fredsvänner och antimilitarister inte förtvivlar, utan samlar sig till motstånd. Nu måste vi bygga en internationell demokratisk och socialistisk rörelse på antimilitaristisk och internationalistisk grund. Anständighetens förkämpar i Sverige, USA, Ryssland och över hela världen måste förenas i en militant, pacifistisk och världsomspännande rörelse mot krigets och militarismens vansinne. Genom organisation och solidaritet kan och skall det militärindustriella komplexet, krigens profitörer och militarismen besegras.
INTE EN KVINNA, INTE EN MAN, INTE EN KRONA TILL DEN SVENSKA NATOKRIGSMAKTEN!
EN ANSTÄNDIG VÄRLD ÄR MÖJLIG!
