För några dagar sedan tog jag en sväng till Julita för att åter ta en titt på den gamla gården Gryt och dess bebyggelse
Gryt har anor från 1100-talet, och bebyggelsen som finns där nu kan spåras från 1500-talet och fram till 1800-talet. om denna gamla gård ska jag skriva i ett senare inlägg.
Det här inpasset ska i stället handla om när jag gick tillbaka till bilen. Jag hade parkerat vid Julita kyrka. På tillbakavägen tog jag en sväng över kyrkogården och får där syn på en gravsten inhägnad av ett snidat järnstaket som blivit delvis täckt med lav och mossa. Där finns en liten skylt; Kulturgrav. Jag läser den guldfärgade texten på marmorstenen. Där står med stora bokstäver (Versaler):
GREFVE FABIAN WREDE
EN AF RIKETS HERRAR FÄLTMARSKALK
STATSRÅD ÖFVERSTE-KAMMARJUNKARE
R. OCH C. AF K.M. ORDEN
FÖDD D 23 NOV 1760
ÅTERFÖRENAD D 16 JAN 1824
MED EN ÄLSKAD MAKA
FRU AGATHA BREMER
FÖDD D 29 MAJ 1774 DÖD D 6 DEC 1810
TILL HVILKENS STOFT
BJÖD SITT ECIT HÄR SAMLAR”
Med andra ord, det är en herre med fina anor som vilar här. För det är inte vem som helst som får en så fin gravsten med sitt CV inristade i guldskrift som minne åt eftervärlden.
Jag kommer osökt att tänka på fattigstugan vid Nybble som ligger alldeles i närheten, bara någon kilometer bortom Julita. Jag har varit där tidigare, men åker dit för att “friska upp” minnet.
På en skylt inne i den lilla smala förstugan (farstun):
NYBBLE FATTIGSTUGAN
Ett av Sveriges äldsta och i ursprungligt skick bevarade ålderdomshem.
Uppfördes år 1742 av friherre AXEL GOTTLIEB PALBITZKI.
Brukades som sådan ännu 1890.
Reparerades 1849. Återställdes 1945.
NORDISKA MUSEET var då ägare till JULITA GÅRD.
Må byggnaden bestå som ett minne av godsherrens omtanke om sina underlydande och till vittnesbörd om gångna tiders enkla förhållanden”.
På en bild av fattigstugan (SLM M010253 – Nybble fattigstuga ca 1954) från Sörmlands museum kan man läsa; “Det är en stuga med ett enda rum (cirka 6×6 meter, min anmärkning) för fyra fattighjon och deras vårdare”.
Man slås av tanken att grefve Fabian Wrede, som nu ligger begravd på kyrkogården i Julita, levde samtidigt med de fattighjon som bodde sina sista levnadsår och dagar i den lilla fattigstugan bara ett “stenkast” därifrån.
Olika falla ödets lotter. Men jag kommer osökt att tänka på Cornelis Wreeswijks En fattig trubadur: Du kan ingenting ta med dig dit du går”
Men en viss skillnad finns det ändå. Grefve Fabian Wrede har ett ståtligt minnesmärke med sitt CV inristat med guldbokstäver på sin gravsten.
De fattighjon som levde fattiga och dog om möjligt ännu fattigare har nog inte lämnat några spår efter sig – i alla fall inga synliga spår. Men som det står på tavlan i fattigstugan; “… som ett minne… om gångna tiders enkla förhållanden.”
Vill ni veta mera om Grefve Fabian Wrede och Friherre Axel Gottlieb Palbitzki kan ni gå in på lästipsen.
Kan bara kort nämna att Fabian Wrede var mycket upptagen med att kriga. Han kommenderade svenska brigaden i Savolax. Bevistade hela finska kriget 1788-1790. Hindrade engelsmännens landstigning och anfall kring Göteborg. Generalbefälhavare över norra svenska armén vid Umeå mot ryska armén och hindrade fiendens övergång av Umeälv. 1810 verksam i prinsen av Ponte Corvos val av svensk tronföljare.
Friherre Axel Gottlieb Palbitzki tillhör ätten Palbitzki som sannolikt är av polskt ursprung. Han var kammarherre hos drottning Ulrika Eleonora. Han bevistade åren 1718, 1719 och 1920 fälttågen i Norge och Roslagen. Han gifte sig med sin kusin, friherrinnan Charlotta Christina Sjöblad.
Rolf Waltersson
Lästips:
- En fattig trubadur – Cornelis Wreeswijk – YouTube
- Fabian Wrede (1760-1824) – Wikipedia
- Fabian Wrede 1760-1824. General Fältmarskalk. Tab.19
- Palbitzki nr 67 – Adelsvapen – Wikipedia (under TAB 2, punkt 2 kan ni se Axel Gottlieb Palbitzkis CV)
- Arbetslinjen ända in i döden – eFOLKET, 13 oktober 2018
