Jämlikhet,rättvisa och solidaritet!

Dokumentärserien på Sveriges Radio – Del 5 av 5: Vipeholmsanstalten – En rysk prins

I ett tidigare inlägg här i eFOLKET har jag skrivit om Vipeholmsanstalten utanför Lund. 26 oktober 2020 under rubriken “Vipeholmsanstalten – Ett mörkt kapitel i svensk mentalvård”. Anstalten där “sinnesslöa” utsattes för vanvård och medicinska experiment från mitten av 1930-talet och drygt 30 år framöver.

Nu finns den femte och sista delen att lyssna på av Sveriges Radios reporter Randi Mossige-Norheims programserie om Vipeholmsanstalten.

Avsnittet har titeln: “Vipeholmsanstalten – En rysk prins”, med undertexten: “Det har kommit in en ´spion´på Vipeholm som rapporterar allt han ser, och utanför anstalten väntar oss en ny tid och en annan syn på dem som dömts ut som ´obildbara idioter´. Men vad hände med hjärnorna?”

I sitt förord till detta avsnitt skriver Randi Mossige-Norheim:

Sjukhuschefen och överläkaren Hugo Fröderberg styr över Vipeholm i nästan 30 år, och han sätter sin prägel på sjukhuset. “Alla tycker om honom”, säger skötaren Ann Berglund om överläkaren med ansvar för tusen patienter.

När sommarvikarien Lennart Berggren berättar för en journalist om det han sett på Vipeholm blir det polisutredning, och det väcks åtal om misstänkta övergrepp och misshandel. Tillsammans med rektorn och specialläkaren Karin Axeheim är de med om att förändra Vipeholm inifrån.

Patienten Olle, Fritz Olof Theodor Johansson från Lyrestad, ger inte upp drömmen om att få lämna Vipeholm. Han fortsätter att skriva brev och vädjar om att få flytta närmare sitt barndomshem. Kanske kan Hugo Fröderberg flytta med?

Och det visar sig att de som överläkaren Hugo Fröderberg sorterat som “psykiskt opåverkbara” och “djupt idiotiska” lämnat outplånliga minnen hos dem som kände dem innan de placerades på Vipeholm. Kan det ha varit en rysk prins som bott på Vipeholmsanstalten?”

Det tar 51 minuter att lyssna på inslaget. 51 väl använda minuter. Man får en angelägen och gripande bild av hur det såg ut i samhället på den tiden beträffande vården av “sinnesslöa”. Det var en tillvaro som var ganska obekant – till och med för de anhöriga, som nu, genom tillgång till journalerna och andra handlingar kan ta del av hur människorna behandlades på Vipeholmsanstalten.
Men det fanns fler anstalter än Vipeholm.

Rolf Waltersson

You May Also Like