När detta skrivs så har så gott som alla röster räknats i det kombinerade president och parlamentsvalet i Turkiet. När det gäller presidentvalet så har ingen av huvudkandidaterna Recep Tayyip Erdoğan och Kemal Kılıçdaroğlu nått 50 procent. Erdoğans parti AKP hade i presidentvalet enats med en rad andra konservativa partier (det största var det ultranationalistiska MHP) i Folkets Allians.
Kılıçdaroğlus republikanska parti CHP ledde alliansen Nationens Allians. CHP är det parti som skapades av “landsfadern” Kemal Atatürk och som står för en sekulär politik. Det vill säga en att religionen hålls utanför politiken. Det har traditionellt varit elitens och militärens parti. Erdoğans AKP skapades som en moderat variant av islamism i motsättning till den sekulära “kemalismen”.
Nu ser det alltså ut som vi går mot en andra valomgång och mycket pekar på att Tayyip Erdoğan kommer att kamma hem segern. Han kommer troligtvis att kunna räkna med rösterna från dom som i första omgången stött ultranationalisten Sinan Ogans. Det handlar om över 5 procent att lägga till de över 49 procent som nu röstade på Erdoğan. De 50 procenten verkar alltså klart ligga inom räckhåll.
Vänsterpartiet HDP ställde inte upp i presidentvalet utan uppmanande till en röst på Kılıçdaroğlu. Vilket eFOLKETs skribent finner minst sagt tveksamt. Motiveringen fån HDP:s sida är att man vill öka chansen att bli av med Erdoğan. Men CHP är det parti som representerar den borgerliga eliten och när det gäller inställningen till kurdernas rättigheter finns inget som tyder på en verklig förändring jämfört med Erdoğanregimen.
Erdoğan har gjort allt för att skapa svårigheter för HDP. Flera av deras ledare och aktivister sitter i fängelse. Bland annat språkröret Selahattin Demirtas. Inför faran att Erdoğanregimen skulle komma att förbjuda HDP i sin helhet så ställde partiet upp sina parlamentskandidater på det nybildade partiet Gröna Vänsterns lista. Spärren för att få representation ligger på 7 procent. Resultatet blev 8,8 procent och 62 mandat. HDP hade sen tidigare 59 mandat. Låt oss därför i dessa svåra tider glädjas åt denna viktiga framgång för turkisk och kurdisk vänster.
Den svenska borgerligheten och elitens intresse för valet i Turkiet har ju så gott som enbart berott på att Erdoğan ställt till problem vad gäller den svenska NATO-anslutningen. Man hoppas helt enkelt att Kılıçdaroğlu skulle vara mer öppen. Att notera är dock att CHP.s linje vad det gäller PKK inte skiljer sej på något väsentligt sätt från Erdoğans. Även Kılıçdaroğlu kräver svensk hjälp i kampen mot den kurdiska rörelsen.
För svensk vänster kvarstår oavsett vem som tar hem presidentposten att med kraft kräva att terrorstämplingen av PKK hävs. Att den förtryckande parten i en konflikt ska ha rätt att smeta etiketten “terrorist” på den förtryckta och kräva att omvärlden ska hålla med och hjälpa till i förtrycket är helt bisarrt Den svenska regeringens beredvillighet att delta i jakten på kurdisk opposition är skandalöst.
För Erdoğanregimen är terrorstämplingen av PKK mycket viktig. Med hjälp av denna terrorstämpling kan organisationer som inte alls är involverade i väpnat motstånd men som delar delar av PKK:s politiska strävanden (demokratiska reformer, språkrättigheter, feministisk politik med mera) anklagas för “samröre med terroristisk organisation”. Det är detta som drabbar HDP hela tiden. Den svenska regeringen spelar alltså med i detta fula spel som i praktiken innebär sabotage mot demokratiska rättigheter.
Även i det officiella Europa finner vi idag motstånd mot terrorstämplingen av PKK. I Belgien har såväl motsvarigheten till Hovrätten som Högsta Domstolen slagit fast att PKK inte kan klassificeras som en terrororganisation utan helt enkelt måste betecknas som en organisation inblandad i en nationell konflikt. Den belgiska regeringen har meddelat att den struntar i domstolarnas bedömning.
Det pågår alltså en kamp där politikerna trots domstolsbeslut viker ner sej för förtryckarna. Den svenska regeringens agerande är ju så uppenbart smutsigt. Också EU-domstolen har ifrågasatt terrorstämplingen av PKK. Domstolen har behandlat stämplingen gällande åren 2014 till och med 2017, och underkänt den. En process pågår nu som handlar om hur EU:s Ministerråd hanterat terrorstämplingen under senare år. I det förra domslutet berodde underkännandet från domstolens sida på att rådet slentrianmässigt utan undersökning förnyat stämplingen varje halvår. PKK:s juridiska ombud trycker nu på att domstolen bör granska och uttala sig även om PKK:s handlingar, som man menar inte alls kan kategoriseras som terroristiska.
Kampen för solidaritet med det kurdiska folket och hela de turkiska arbetarklassen vävs nu samman med vårt eget motstånd mot NATO.
Parollerna blir:
- Häv terrorstämplingen av PKK! Stöd kampen för demokratiska rättigheter i Turkiet!
- Inte en man, inte en kvinna, inte ett öre till den USA ledda krigsmaskinen NATO!
Peter Widén
