Jag sitter på min kammare och funderar över det här med Nato och demokrati nu när det ska förhandlas med Erdoğan och Turkiet angående svenskt Nato-medlemskap. Att det är Turkiet som ska godkänna Sverige.
Det finns ju ett “demokratikrav” inskrivet i Natos regler för att godkännas som medlem:
“För att en stat ska kunna bli medlem i Nato krävs att det är en europeisk demokrati och rättsstat där militären står under demokratisk kontroll; att man delar Natos mål och värderingar (som i sin tur ska bygga på FN:s värderingar, min kommentar), samt att man gör vad man kan för sitt eget försvar och bidrar till att stärka säkerheten i Europa”
Så skriver FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) i; “Så fungerar Nato”.
Det tragikomiska är att det är Turkiet som nu ställer krav på Sverige. Turkiet som väl knappas kan kallas en demokrati under ledning av despoten Erdoğan. Det är väl ytterst tveksamt om dagens Turkiet uppfyller dessa demokratikrav för att godkännas som medlem om det hade varit Turkiet som skulle få sin lämplighet prövad.
Man kan också konstatera att när Nato bildades 1949 var Portugal ett av de 12 länderna. Portugal som då var en fullfjädrad diktatur där knappast “militären stod under demokratisk kontroll”.
Och flera av länderna, t ex Storbritannien och Frankrike, var hårdföra kolonialmakter som genomförde blodiga krig mot de kolonier som ville frigöra sig från kolonialismens bojor. Hur “demokratiskt” var det? Men det kanske ingår i den “europeiska demokratin” att ta sig rätten att med våld erövra andra länder?
Och nu sitter jag som sagt på min kammare och funderar över hur demokratiskt världens största demokrati USA var vid Nato:s bildande 1949.
USA var då öppet rasistiskt med apartheidlagar fullt jämförbara med Sydafrika. Det fanns skyltar med texter som “Whites only”.
Vid busstationer fanns väntrum “Colored waiting room”.
Det fanns skilda dricksfontäner; Colored only” och “White only”.
Så sent som 1963, alltså 14 år efter Nato:s bildande, fanns sådana lagar och regler kvar, till exempel tvättinrättningar för “Whites only”.
Detta är bara ett litet axplock av vad man kan hitta av öppen rasism och segregation i USA i samband med bildandet av Nato.
Förutom de skrivna rasistiska lagarna och reglerna fanns det även oskrivna som man skulle hålla reda på för att inte som svart kunde gripas och straffas. Det var underförstått att svarta inte skulle mopsa upp sig mot vita. Man skulle på alla de sätt visa sin underkastelse, annars gick det illa.
1955 genomförde Rosa Parks sin protest genom att vägra flytta på sig i bussen för att lämna plats till en vit passagerare, vilket busschauffören krävde att hon skulle göra. Hon greps av polisen. Detta var startpunkten då de svarta genomförde en lång bussbojkott som tvingade fram en lagändring. Men det var en lagändring av ekonomiska skäl eftersom bussbolagen förlorade pengar när svarta slutade åka buss.
USA var alltså öppet rasistiskt och segregerat när Nato bildades och många år därefter. Hur rimmar det med en demokratisk rättsstat där alla människor ska behandlas lika?
Man kan också fråga sig hur dessa rassegregerade lagar i USA långt in på 1960-talet rimmar USA:s självständighetsförklaring från 1776:
“Alla människor har skapats lika med okränkbara rättigheter…..”.
Som sagt var, skulle man följa vad som skrevs 1949 då Nato bildades borde inte Portugal klarat inträdesprovet. Även kolonialmakter borde ifrågasatts. Ja till och med USA med sina rassegregerade lagar. Eller är det så att demokratibegreppet är väldigt ”töjbart”. Ta till exempel att Grekland var en militärdiktatur 1967-1974 samtidigt som man var medlem i Nato.
Lästips:
- Hur står det till med Nato och förhållandet till demokratin – eFOLKET, 8 juni 2022.
- Rosa Parks – Wikipedia.
Rolf Waltersson
