Foto. Rolf Waltersson.

Det är synd om en stackars vd som “råkat” få en hög lön

Jag kollade programmet Ekonomibyrån på SVT. Det var 26 januari och den här gången var temat; “Vad är en chef värd?”

Så här beskriver SVT det här avsnittet:

Världens mest förmögna personer blir allt rikare. Och vd:ar i svenska börsbolag får höjda löner (och bonusar, min anmärkning) trots kärva tider. De bäst betalda tjänar flera miljoner kronor – i månaden. Är det rimligt? Hur sätts en vd-lön?”

I studion: Erika Andersson, vd Novare Pay, Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi, och Malin Wollin, författare och krönikör. Programledare: Carolina Neurath Bengtsson.

Inledningsvis konstaterades att 1980 tjänade en vd i ett större börsnoterat bolag 9 industriarbetarlöner. Idag tjänar motsvarande vd 60 industriarbetarlöner.

Martin Lundstedt, Volvo, leder 10 i topplistan med 46,7 miljoner

Sist på denna 10 i topplista hamnar Stefan Widing, Sandvik, med sina futtiga 23,4 miljoner.

På bifogad bild ser ni börsbolagens vd-löner. Det är taxerad inkomst 2022.

I programmet hade de tre experterna i panelen inga invändningar mot dessa enorma vd-löner. Snarare tvärtom – att de var låga i förhållande till det “värde” de har för företaget, och att vd-lönen trots allt bara är en bråkdel av företagens kostnader.

Nationalekonomen Daniel Waldenström underströk med emfas att “dessa direktörer betalar otroligt mycket i skatt. Upp mot 60 procent. Det borde vara lägre skatter i systemet så att fler vill sträva efter dessa toppositioner”.

Undrar hur mycket dessa välavlönade direktörer fick i sänkt skatt när värnskatten avskaffades? Dessutom har progressiviteten i skattesystemet minskat under senare tid. Alltså den skatt som var tänkt att utjämna skillnaden mellan hög- och lågavlönade.

Jag hittar ett inlägg i tidningen Arbetaren “De tjänar mest – och betalar minst i skatt”. Det handlar om riskkapitalister som betalar mycket mindre i skatt än bolagsdirektörer. Så visst – det finns orättvisor, även bland de som tjänar mest. (se lästips)

Malin Wollin var den enda i panelen som andades en aning invändning:

Egentligen har jag inget emot att en vd tjänar snuskigt mycket pengar. Jag tycker själv om pengar. Speciellt mina egna. Men det är viktigt att alla i ett företag tjänar så bra att de kan leva på sin lön”.

Som “gubben i lådan” fick också finansmannen Sven Hagströmer komma med i en intervju där han naturligtvis försvarade dessa höga vd-löner. I stället hoppade han på media som släpar någon stackas vd i smutsen:

“Ni på media råkar släpa fram den där stackars vd-n som råkar få den här höga lönen i stället för att hoppa på den styrelseordförande som gett honom lönen”.

Visst kan det vara synd om den stackars vd-n om han blir påtvingad en hög lön mot sin vilja.

Har verkligen inte en vd rätt att tacka nej till en “snuskigt hög lön” och en lika “snuskigt hög bonus” om han, det är oftast en han och bara män på 10 i topplistan, tycker att han klarar sig på en mera “normal” lön?

För balansens skull fick även facket komma med på ett hörn. Det var LO-ekonomen Anna Almqvist som lite stillsamt ställde frågan:

“Det är väl ingen naturlag som sätter lönerna? Och gör verkligen dagen vd-ar så mycket mera jämfört med 1980-talet då skillnaden mellan vd-lön och arbetarlön var betydligt lägre?

Att SVT skulle släppa in en vanlig lågavlönad arbetare i studion som en “motvikt” som kunde läsa lusen av dessa penningfixerade “experter” fanns väl inte ens på kartan i detta “vänstervridna” public service-TV.

Och den kanske mest relevanta frågan; Vad ska man ha alla dessa miljoner till? Behöver man 46,7 miljoner i årslön för att kunna leva ett gott liv?

Den frågan ställdes aldrig.

Åter dags att citera Bosse Bildoktorn som kallade den här vansinniga penningkarusellen för “ekonomisk alkoholism”. Och svarar man ja på frågan om man behöver 46,7 miljoner för att leva ett gott liv, då borde man söka vård för sin ekonomiska alkoholism.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like