Åke Ortmark avled igår, efter en tids sjukdom. Han blev 89 år.
Ortmark blev under 60-talets inledande år känd som en i den legendariska journalisttrion de tre O:na
. De två andra i trion var Gustaf Olivecrona och Lars Orup.
Ortmark, Olivecrona och Orup var en samverkande trio, som under framför allt valrörelserna – på den tiden, med tvåkammarriksdagen, vartannat år – blev uppskattade utfrågare av landets ledande politiker.
Tillkomsten av uttrycket skjutjärnsjournalistik är direkt förknippat med de tre O:na. Det handlade om att tidigare underdånig försiktighet från de utfrågande journalisternas sida ersattes av en ny rakhet och och för intervjuade makthavare besvärliga följdfrågor. Det blev svårare att med ordkaskader glida undan besvärliga frågor.
Åke Ortmark gick också på djupet. Han var en analyserande, undersökande och grävande journalist. Ett av hans största scoop tillkom då han skrev boken Maktens redskap (1971). I sitt grävande stötte Ortmark på en märklig militant grupp med en starkt högerpolitisk profil. På sidan 74 i boken berättar Ortmark följande:
Det finns gott om vapen i dessa kretsar, säregna dokument cirkulerar och märkliga aktioner företas. Ledare för en grupp personer på denna nivå är en kvinna som vi kallar Barbro. Hennes fullständiga namn ska inte avslöjas här, eftersom det är möjligt att gruppmedlemmarna kommer att åtalas för sin verksamhet. Barbro är ett bastant fruntimmer. Hon är kraftig, tuff, auktoritativ, humorfri och starkt misstänksam mot det som luktar socialdemokrati, socialism eller kommunism. Hon ser med stor skepsis på det moderna svenska samhället. Hon anser att de subversiva tendenserna inte hålls i schack. Myndigheterna är allt för oskickliga och släpphänta. Grundfelet är att landet styrs av socialistiska politiker. Sådana människor är opålitliga. Alla människor är förresten opålitliga, men socialisterna har nått längst. I det läget måste kraftfulla människor gripa in och ta saken i egna händer.
Barbro, var den tidigare FRA-anställda Barbro Sagnell, ledare inom FRO, en frivilligorganisation för telegrafister och radiokommunikatörer. FRO ingick i totalförsvaret, och Sagnell hade goda kontakter med den svenska krigsmaktens ledning. FRO fungerade som en bas för Barbro Sagnells Stay-Behind-grupp, som i sin tur samarbetade med försvarsstabens säkerhetstjänst.
Faktum är Ortmark själv, då han skrev Barbro-gruppen, inte insåg vidden av det han kommit på spåren. Barbro-gruppen ingick nämligen i det topphemliga nätverket Stay Behind. I Sverige stod det under ledning av Skandia-direktören Alvar Lindencrona. Det var okänt för så gott som alla svenskar, inklusive den svenska Riksdagen. Ledningsgruppen bestod av näringslivstoppar och höga militärer. Liksom ledande figurer inom underrättelsetjänsterna. Endast ett fåtal av regeringens ledamöter kände till Stay Behind’s existens.
Det svenska nätverket var i sin tur en del av ett internationellt Stay Behind, som byggdes upp efter andra världskriget på initiativ av USA:s underrättelsetjänst CIA. Samordningen av nätverken låg i händerna på ett hemligt NATO-utskott.
Existensen av Stay Behind blev känd i början av 90-talet. Omfattande terroristisk verksamhet, framförallt från det italienska nätverkets sida, drev fram avslöjandet, och det förmodas att nätverket upplöstes några år in på 90-talet. I Sverige leddes Stay Behind då av förre SAF-direktören Curt-Steffan Giesecke.
Det är bekant att en Stay-Behind-grupp bedrev spaningsverksamhet i centrala Stockholm kvällen då Olof Palme mördades. Och en sydafrikansk före detta anställd inom säkerhetstjänsten har hävdat att ett sydafrikanskt mordkommando under mordkvällen fick hjälp av en svensk underrättelsegrupp som leddes av en kvinna.
Ortmarks avslöjande 1971 skapade panik inom svenska Stay Behind. Dokument och arkiv forslades skyndsamt iväg från Sagnells bostad. En ledare för en av nätverkets grupper i södra Sverige hoppade av. Uppgifter finns om att Ortmark själv resolut och omgående hamnade på Stay Behind’s svarta lista
.
Förre chefen för SÄPO:s operativa avdelning, Olof Frånstedt, fick 1975 uppdraget att kartlägga medlemmarna i Sagnells grupp. Hans omdöme om gruppen blev i stort detsamma som Åke Ortmarks. Frånstedt har på senare år berättat att när han nåddes av beskedet att Olof Palme mördats i centrala Stockholm gick hans tankar omedelbart till Barbro Sagnell och hennes Stay-Behind-grupp.
I Sverige har aldrig någon genomlysande utredning av Stay Behind genomförts. Fortfarande hanterar svenska politiker frågan som att det hemliga nätverket aldrig existerat. Mer än någonsin behöver vi många fler journalister som Ortmark: Energiska, kunniga och orädda.
