Bremmer, Fatima (2019). De sista tanterna: ett porträtt av 1900-talets osynliga vardagshjältar. Bokförlaget Forum.
Recensent: Per Olof Larsson
Säg att någon är tantig och du har förolämpat någon. En tantig kvinna är gärna lite äldre, har gammalmodiga kläder och ser ut som kommen från en förgången tid. Den som säger det är däremot ungdomlig, modemedveten och i takt med tiden.
Journalisten Fatima Bremmer tecknar porträtt av dem hon kallar för de sista tanterna. Det är kvinnor som inte följt men i utvecklingen utan hamnat på efterkälken när landet förändrats, från landsbygd till stadsutveckling, från hemmafru till lönearbetare. Bremmer intervjuar kvinnor som inte platsar nutida ideal utan har fått ge namn åt ett skällsord bland den unga generationen.
Tanter var enligt Bremmer 30-talets generation som kunde laga husmanskost, hänga tvätt, stryka och mangla. De representerar också en generation kvinnors väg in i välfärdssamhället. Tanterna var de som stannade hemma när män och kvinnor styrde landet, de vände på slantarna, gnetade och fick pengarna att räcka till. Dåtidens tanten hade som motto att alltid göra det rätta och det bästa och gärna lite till. Att vara lat var att vara oduglig. Nej man skulle vara flitig alltid i farten och ta hand om hem och hushåll.
Tantens tid – 40 och 50 talet hade en tydlig könsuppdelning där hemmet var en kvinnlig domän med skötsel av barn, bakning, matlagning, städning, tvätt och strykning. Kvinnorna styrde i hemmet, men en de var ändå en maktfaktor i samhället enligt Bremmer även om det var männen som styrde i den offentliga politiska världen.
Bremmer har åkt runt i Sverige och intervjuat kvinnor med olika jobb, ibland hemmafruar delar av landet. De är födda mellan 1910 och 1929 och har levt helt olika liv men har mycket gemensamt. De tillhör en kvarvarande generation som följt resan in i välfärdssamhället och sett landet förvandlas och fått hög materiell standard. De har inte påverkats av ungdomskulturen. De har en mängd hattar men väldigt få jeans, troligen inga alls. De kan sy, brodera, virka med vet inte hur man hanterar en Iphone.
På 50 talet sker en brytningstid, ungdomsrevolten börjar tona upp sig vid horisonten. På 60 talet slår ungdomskulturen igenom. På 60 talet börjar föraktet mot de tidigare kvinnokulturerna tränga igenom, man skulle vara ung, att vara gammalmodig var det värsta man kan tänka sig. Amerikanska filmer kommer med nya dansstilar och den spännande drycken Coca Cola. En ny optimism med frigörelse , en kulturell revolution där USA var ett ideal med Elvis och James Dean.
De kvinnor som Bremmer träffar sticker ut, de är inte i takt med tiden, till exempel har de svårt att hitta butiker som säljer kläder som passar deras stil. Det är affär för lite äldre kvinnor som vill ha både snygga och praktiska kläder de klassiska modellerna som håller i sig. Bremmer besöker en affär vars stora problem är att kläderna de säljer upphör att tillverkas så kunderna får färre möjligheter att hitta de rätta klänningarna och dräkterna.
Men Bremmer observerat att det finns det en underströmning i samhället där husmanskost, kakbak och vintagemode Iever hos unga människor men bakas in i nutidens kulturyttringar. Bremmer menar att bilden av tanten har gjort en resa från ett sorts kvinnoideal till det gammalmoderna. De har skapat en trend där porslin, spetsdukar och kläder man hittar på loppisar har blivit populärt bland unga människor. På bloggar försöker 80 och 90 talister att överträffa varandra när de berättar vad de ha kommit över på second hand. Det är modemedvetna kvinnor som vill ha raka klänningar, snygga blusar och kjolar nedanför knäna. Det mode som fanns hos äldre handlar hos yngre om djärvhet och att sticka ut.
Man kan naturligtvis säga att författare idealiserar och romantiserar. Det fanns hos den äldre generationen en förtryckande likriktning där de som föll utanför ramen var inte mycket värda. Brännvinssuperiet och män som misshandlade var skrämmande normaliserat. Homosexualitet var en skam, människor med utvecklingsstörning och psykisk sjukdom lämnades till anstalten. Oönskade graviditeter var en skam. Det fanns en baksida av det välfärdssamhälle som tanterna var med att bygga upp.
Men Bremmer som själv kommer från arbetarklassen och känner igen dåtidens ideal är ändå stolt över sin bakgrund. Hon har skrivit en imponerande intervjubok med kärleksfullt tecknade porträtt. Det är också en snyggt utformad bok med fina stilporträtt av fotografen Magnus Wennman.
