Översättning: Christine Vaple
Artikeln har tidigare varit publicerad på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida.
I slutet av 2022 kommer 32,1 procent av befolkningen i Latinamerika att vara drabbad av fattigdom, vilket motsvarar 201 miljoner människor, enligt beräkningar från FN:s Ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien, CEPAL (engelska: ECLAC).
Enligt den senaste analysen som presenterades av CEPAL om det ”Sociala panoramat för Latinamerika och Karibien för 2022” kommer den extrema fattigdomen att uppgå till 13,1 procent i slutet av året, vilket motsvarar 82 miljoner människor.
“Kaskaden av externa chocker – avtagande ekonomisk tillväxt, svag återhämtning på arbetsmarknaden och stigande inflation fördjupar och förlänger den sociala krisen i Latinamerika och Karibien”, sade CEPAL:s verkställande sekreterare José Manuel Salazar-Xirinachs vid presentationen av dokumentet på organisationens huvudkontor i Santiago, Chile.
Enligt de prognoser som presenteras av CEPAL visar fattigdomsindikatorn en liten minskning med 0,2 procentenheter jämfört med 2021, då den låg på 32,3 procent. Mer oroande är den extrema fattigdomen, som ökade med 0,2 procentenheter under samma period, till 13,1 procent.
“Dessa siffror innebär att ytterligare 15 miljoner människor kommer att leva i fattigdom jämfört med före pandemin, och att antalet människor i extrem fattigdom kommer att vara 12 miljoner fler än 2019″, konstaterar CEPAL.
Enligt studien innebär de beräknade nivåerna av extrem fattigdom år 2022 ”ett bakslag på ett kvarts sekel för regionen”.
De mest drabbade
Prognoserna visar att de två siffror som mäter fattigdomstyperna “år 2022 fortfarande ligger över de nivåer som rådde före pandemin i Latinamerika och Karibien” och att fattigdomen är högre bland barn, ungdomar, ursprungsbefolkningar, afroindianer och kvinnor mellan 20 och 59 år än bland män.
Även den beräknade arbetslösheten för 2022 visar på ett bakslag och drabbar särskilt kvinnor, vars arbetslöshet ökar från 9,5 procent år 2019 till 11,6 procent år 2022 och som dessutom är utsatta för “betydande könsskillnader” inom utbildningsområdet.
Till detta kommer en “tyst kris inom utbildningen”, sade Salazar-Xirinachs. “Man har inte lyckats vända pandemins effekter på fattigdom och extrem fattigdom och länderna står inför en tyst kris inom utbildningen, vilket påverkar de nya generationernas framtid”, varnade han och uppmanade länderna att investera i och förändra utbildningssystemen.
CEPAL tillägger att regionen “drabbades av den längsta nedstängningen av undervisningen på internationell nivå (i genomsnitt 70 veckor, jämfört med 41 veckor i resten av världen), vilket förvärrade redan existerande ojämlikheter i fråga om tillgång, integration och kvalitet”.
Ett av de största hindren för kontinuitet i utbildningen var enligt FN-organet ojämlikheten i tillgången till internetuppkoppling, utrustning och digitala färdigheter. År 2021 hade mer än 60 procent av den fattiga befolkningen under 18 år i åtta av tolv länder i regionen ingen uppkoppling i hemmet.
CEPAL varnar för att om åtgärder inte vidtas nu finns det en “risk för permanenta skador på de yngre generationernas utbildning och sysselsättning”.
FN har upptäckt inlärningsförluster i Karibien och Latinamerika, och andelen unga i åldern 18-24 år som varken studerar eller förvärvsarbetar har ökat från 22,3 procent 2019 till 28,7 procent 2020, där kvinnor är de mest drabbade med 36 procent jämfört med män 22 procent.
Vad behöver göras?
CEPAL anser att en ökning av de offentliga sociala utgifterna är en prioritet för att vända situationen, och påpekar att “socialt skydd är en kritisk faktor” för att politiken för “social utveckling för alla” ska vara effektiv.
– Vi står inför en kaskad av kriser som har förvärrat ojämlikheter och brister i regionen. Det här är inte en tid för gradvisa förändringar, utan för en omvälvande och ambitiös politik, sade Salazar-Xirinachs.
För att uppnå detta, tillade han, “krävs tvärsektoriella offentliga politiska insatser för att koppla samman utbildning, hälsa, arbete och socialt skydd och för att införa mekanismer som garanterar en nivå av välbefinnande och inkomst i en tid av volatilitet och osäkerhet”.
Dessutom, sade han, måste regeringarna få till “nya sociala pakter och föra en skattepolitik som stärker demokratin och den sociala sammanhållningen och garanterar den finansiella hållbarheten i regionens sociala trygghetssystem”.
Cubadebate 221126
/cv
