eFOLKET-medarbetaren Pär Salanders debattinlägg har tidigare (27/1 2022) varit publicerat också i Västerbottens-Kuriren.
Nu ser vi militärer som spanar österut längs Gotlandskusten och stridsvagnar trafikerar Visbys gator. Medborgarna uppmanas att vara vaksamma och flera drönare noteras plötsligt kring samhällsviktiga funktioner. ÖB talar om Sveriges försvarsförmåga och ledande borgerliga politiker hakar på för sin återkommande predikan om Rysslandshotet, upprustning och Nato-medlemskap. Rysslandsdrevet går igen men u-båtarna har nu avlösts av drönare.
Media förmedlar en enkel berättelse där Putin har stormaktsambitioner och hotar expansionistiskt att invadera Ukraina och kanske även Sverige. President Biden och utrikesminister Blinken samt Natos generalsekreterare Stoltenberg får gott om medieutrymme för sin försäkran om att USA/Nato står upp för länders självbestämmanderätt och demokrati. Problemet med denna polariserade berättelse är bara att den saknar trovärdighet. Världen är mer komplicerad än så.
Vi påminns om att Sovjet/Ryssland minsann invaderade Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968 för att stoppa demokratirörelsen. Men vi påminns inte om att det är USA, och inte Sovjet/Ryssland, som framför allt har agerat för störtande av demokratiskt valda ledare. Några exempel bland många andra: Mossadeq i Iran 1953, Arbenz i Guatemala 1954, Sukarno i Indonesien 1965 eller Allende i Chile 1973. I Vietnam förhindrade man valet 1956 som, enligt utrikesminister Dulles, skulle ha fört Ho Chi Minh till makten. USA lutade sig i stället mot diktatorn Diem och startade Vietnam-kriget. Två miljoner civila vietnameser fick sätta livet till under ett övergrepp som varade i 20 år.
Den polariserade berättelsen påminner inte heller om att USA/Nato (även Sverige) under falska förespeglingar kring goda demokrati-associerade motiv (kvinnor förtrycks, diktatorer styr och massförstörelsevapen) anföll Afghanistan 2001, Irak 2003 och Libyen 2011. Länderna karakteriseras idag inte bara av avsaknad av demokrati utan också av död och förtvivlan, sönderslagna strukturer, rättsosäkerhet och konstant sekteristiskt våld. Natos dåvarande generalsekreterare Fogh Rasmussen kallade insatsen i Libyen för “en succé”. Få bedömare delar den bilden.
Vi påminns inte heller om att det är USA och inte Sovjet/Ryssland, som de facto är världsmästare på att infiltrera i andra länders demokratiska valprocesser. Enligt Dov Levin vid Carnegie-Mellon University har Sovjet/Ryssland mellan 1946 och 2000 sökt påverka valutgångar vid 36 tillfällen, USA vid 81 tillfällen – bl.a. i Ryssland 1996. Till detta kan vi också lägga Ukraina 2014.
Vi påminns inte heller om det faktum att det är USA och inte Ryssland som är världsmästare på att ge militärt stöd till odemokratiska länder. Forskningsinstitutet Freedom House i USA klassificerar 57 länder i världen som odemokratiska. Av dessa erhåller majoriteten, närmare bestämt 42, militärt stöd (militär utbildning och/eller vapen) från USA. Den största vapenmottagaren är Saudiarabien som är en av världens minst demokratiska länder som sedan tio år tillbaka driver ett krig i Jemen som enligt många bedömare resulterat i världens i dag största humanitära katastrof.
Med beaktande av det sagda så presenteras här en alternativ berättelse:
Varken Ryssland eller USA/Nato står obetingat för andra staters självbestämmanderätt och demokrati. Men det är i första hand USA/Nato, och inte Ryssland, som globalt står för militära interventioner och död. Via Sipri vet vi också att det i första hand är USA/Nato, och inte Ryssland, som står för upprustning och via National Security Archive vid George Washington University vet vi att USA/Nato vid Tysklands återförening och Warzwapaktens upplösning lovade att inte expandera österut för att respektera Rysslands säkerhet. Utrikesminister Blinken och Natos generalsekreterare Stoltenberg påstår nu motsatsen. Man vill uppenbart inte vidkännas ett brutet löfte och därför ljuger man. Det tidigare Östeuropa är nu befolkat av amerikanska baser och Nato-medlemmar. Med beaktande av USA/Natos militära interventioner globalt så är det inte orimligt att Ryssland känner sig trängt. Rysk trupp vid gränsen mot Ukraina är mer ett kraftfullt sätt att få USA/Nato att förstå att man känner sig hotat av deras ökade närhet, än uttryck för “expansionistiska ambitioner”. Man vill förhandla om ett säkerhetsavtal. Tyvärr har USA/Nato i första hand svarat med ett höjt tonläge om rysk aggression samtidigt som man själv skickar krigsmaterial till Ukraina.
Några frågor inställer sig också: Varför lades inte Nato ner samtidigt som Warzwapakten? På vilket sätt har USA/Nato konkret bidragit till ökad global säkerhet och demokrati? Varför existerar överhuvudtaget Nato? Den amerikanske utrikesministern Wolfowitz välkända doktrin från 1992 kan nog innehålla en hel del av svaret. Han uttryckte att USA bör hindra varje land “från att hota USA:s unipolära och globala dominans”. Nato-länderna blir här stödtrupper. När president Biden för en månad sedan kallade länder till ett “Democracy Summit”-möte för att ”stärka demokratin globalt” så noterade The Economist att det var USA:s maktintressen, inte de demokratiska värderingarna, som bestämde vem som bjöds in.
Om Sveriges röst i världen utanför Nato-kretsen för staters självbestämmanderätt och demokrati skall vara trovärdig, så bör Sverige distansera sig från USA:s och därmed Natos hyckleri. Med reell alliansfrihet hade Sverige på ett helt annat sätt stått utanför upprustningsspiralen och Ukraina-krisen. “Nato existerar för att hantera de risker som genereras av dess egen existens”, uttrycker den brittiske professorn i Rysslandsstudier, Richard Sakwa. Tänkvärt. Världen skulle vara säkrare utan Nato.
—Pär Salander, professor emeritus i socialt arbete, Umeå Universitet, och politisk debattör
