Debatt: Ner med vapnen! (del 1 av 2)

Samtliga riksdagspartier säger sig nu stödja återinförandet av en tvångslag i form av militär värnplikt (som ett sätt att stärka den svenska krigsmakten). Det sker som bekant mot bakgrund av en propagandistisk retorik som handlar om ett markant skärpt krigshot. Närmare bestämt ett påstått invasionshot. Och den aggressiva makten som kan tänka sig att invadera Sverige är Ryssland. Igen.

Det påstådda invasionshotet är grunden till att den krigsmakt som sedan några år helt byggt på värvade legosoldater nu ska kompletteras med värnpliktiga.

Krigsretoriken påminner om den som rådde före första världskrigets utbrott. Med den skillnaden att krigsaktivisterna då vurmade för en uppslutning bakom Tyskland mot ”det barbariska Ryssland”. Idag vurmas det för Nato och uppslutning bakom USA.

Propagandan handlar om Sveriges situation ”vid skarpt läge”; alltså vid ett krigsutbrott. Svenska folket ska vänjas vid tanken på att ett sådant ”skarpt läge” inom en inte alls avlägsen framtid inte alls är något osannolikt! Vi ska inte längre tänka kring vad som måste till för att förhindra att ett sådant skarpt läge någonsin inträffar!

Det som skett under de senaste årtiondena, i praktiken sedan Olof Palme brutalt rycktes bort, är att inriktningen på Sveriges roll som främjare av avspänning fullständigt begravts. Den svenska politiken har i stort sett gått ut på att inför USA och Nato visa att man med entusiasm är beredd att sluta upp, också militärt, bakom västalliansen. Sveriges alliansfrihet existerar inte längre, och Sverige är de facto idag ett Nato-land. Endast rädslan för en reaktion från gräsrötterna hindrar idag den socialdemokratiska partiledningen från att förorda också ett formellt medlemskap i militäralliansen Nato.

Bakgrunden till de spänningar som vuxit fram mellan de två blocken av kapitalistiska stater handlar naturligtvis i grunden om ekonomisk konkurrens. Men det måste också sägas att det är USA och Nato som under de senaste åren stått för en strategiskt aggressiv inriktning. Ryssland har, i strid med givna löften, inringats av USA och Nato, som hela tiden flyttat fram positionerna och dragit in Rysslands grannar i Nato-sfären.

För alla som säger nej till krig är det dock djupast sett inte en fråga om vilket av kapitalistblocken som varit/är ”mest aggressivt”. Fredskampen handlar om att bekriga alla rustningar, all krigspropaganda och alla krigsförberedelser. Och kriget mot militarismen måste kraftfull breddas, fördjupas och utvecklas till en internationell rörelse för fred, humanitet och solidaritet. Är ett sådant perspektiv realistiskt? Naturligtvis! Det handlar om organisering utifrån humanitet, solidaritet och självtillit! Nyckeln till folkets makt är här och nu, såsom alltid: organisation!

Värnplikt? Ja!

Krigsmakt? Nej!

Det nu lanserade beslutet om återgång till värnplikt är på intet sätt något ”steg i rätt riktning”, som det beskrivits av till exempel Vänsterpartiet och en del socialdemokrater som ser sig själva som stående till vänster. Avsikten är att tvångsrekrytera ungdomar som våldsverkare och kanonföda; i tjänst hos Nato-blocket. Omfattningen kan tyckas blygsam, 4000 av en årskull på drygt 100 000 ungdomar. Bakom detta finns naturligtvis en plan. För det första saknas idag kapacitet att tvångsutbilda en större del av årskullen. För det andra skall alla i årskullen tvingas mönstra och de 4000 som sedan ska krigsutbildas tas ut bland dem som vid mönstringen uppvisat en ”positiv inställning” och för krigsmakten lämpliga egenskaper. Eftersom, mot bakgrund av den rådande militaristiska propagandan, förmodligen, tyvärr, betydligt fler än 4000 gärna vill bli uttagna, kommer antagningen till militärtjänst att ge status inom åtminstone en ganska stor minoritet av ungdomarna i Sverige. Krigsmakten kommer inte heller att riskera att få vägrare, som hellre tar ett fängelsestraff än att låta sig tvångskommenderas som Nato-alliansens våldsverkare och kanonföda. Inte heller kommer man att riskera att få en anti-militaristisk soldatrörelse, i likhet med den som fanns bland de värnpliktiga på Sveriges regementen under 70-talet. Tvärtom kommer krigsmakten att inom gruppen av uttagna kunna odla en primitiv militarism och en nationalism av det mest unkna slag. Förmodligen också en variant av germansk-anglosachsisk identifikation.

Det vi kan hoppas på är att många ungdomar nu, som ett första steg i kampen mot kriget, vägrar att mönstra!

Men det krävs också ett alternativt positivt perspektiv! Ett sådant kan sammanfattas i parollerna:

Upplös krigsmakten! För en allmän värnplikt i ett icke-vålds-försvar!

Runt om i världen hör vi människor och rörelser ge uttryck för att det räcker nu! Och inte minst i USA finns en växande opinion och rörelse för ”A World Beyond War”. Men inte bara där. Det finns nu en världen över växande vrede mot krig och militarism.

Vår uppgift är att slå tillbaka de mörka krafter som hånar fredstanken. I den kampen måste vi förenas internationellt. Och uppgiften här i Sverige är till att börja med att bekämpa den svenska militarismen!

Hans Hjälte

Liknande artiklar: