FOTO från demonstrationen “Stockholm för solidaritet” 1 oktober i år. 

Dags för organisering: “En för alla – Alla för en!”

Debattinlägg från tidningen Internationalens ledarredaktion

*****

En av dem som var med i samvaron på Tidö slott där högerns jaktlag samlats för att dela sitt byte uttryckte det talande: “Det var som på Hogwarts”. Jämförelsen med ungdomsböckerna om Harry Potter har kanske mer bäring än vad den anonyma partifunktionären insåg. Om syftet var att det ska skildra den magiska slottsstämningen är böckernas tema faktiskt ondskans återkomst ur skuggorna. 

Ingen dålig liknelse med tanke på att Tidölagets starkaste medlem ännu ett tag får dväljas utanför regeringen men ändå får vara med och styra och växa i styrka, vilket ger en ny mening i begreppet “skuggregering”.

Ökad ojämlikhet, nedmontering av välfärden och en förskjutning av makt från dem som arbetar till de ägande har varit det program högern framgångsrikt drivit under lång tid. Med hjälp av SD har de nu lyckats utnyttja många människors berättigade känsla av att utvecklingen gått åt fel håll, genom att ge det en och samma enfaldiga förklaring: att det skulle bero på invandringen. I stället för att försvara den plundrade välfärden har många lockats att tro att skulden finns att söka bland “de andra”, det vill säga bland oss själva. En perfekt lösning för den överklass som i årtionden berikat sig all mer på vår bekostnad.

Slottsavtal är ett så tydligt uttryck för detta som något kan bli. Fullt av provokativa och rasistiska sparka neråt-formuleringar kryddat med rundhänta löften om förbättringar i välfärden, från skola till tandvård. Den som orkar läsa de 63 pratiga sidorna – som till stor del är omtugg om hur nära de tre formella regeringspartierna ska arbeta med det som ännu verkar i skuggorna och att de inte ska prata illa om varandra – finns avgörande förbehåll. Efter vart och ett av de sex “projekt” som Tidölaget kommit överens om står samma formulering:

Det finns ingen garanti för att frågor som bereds i projektet automatiskt är garanterade finansiering i budgetpropositionen. Den förhandlingen sker separat från samarbetsprojektet i budgetprocessen.” 

Och i “budgetprocessen” kommer vi att återfinna nya skattesänkningar, gåvor till de mest välbeställda som ska finansieras. Vallöften om mer personal i sjukvården, mångmiljardsatsningar på tandvård och mycket annat som virvlade runt i valkampanjen kommer snabbt att multna bort när de nu komposteras i olika utredningar. Det var inte för en sådan politik högern sökte regeringsmakten.

Den hårda kärnan, det som gynnar högavlönade och kapitalägare med udden mot arbetare och låginkomsttagare och med ökad rättslöshet för stora grupper, kommer att drivas snabbt och skoningslöst, utan något större utredande.

När inflationens slaktknivar automatiskt skär ner välfärden dag för dag och med en lågkonjunktur under uppsegling passar det också utmärkt att låta Åkessons fortsätta sina rasistiska illusionstricks. Precis som alla ficktjuvar ser han till att flytta blicken bort från den plats där de verkliga tricken utförs.

Allt allt han ber om, förutom att få gona sig i slottsvärmen, är fritt fram att sparka neråt. Det hans gäng gjorde på 90-talet, innan de bytte bomberjackor och kängor mot kostym och lackskor, sätts nu statens våldsapparat att utföra. En köttbit som den alltmer rasistiska borgerligheten inte har några problem att slänga åt dem.

Då kan debatten hållas långt från de frågor som kan ena oss alla och vars lösning ligger i en helt annan riktning – i en radikal omfördelning av resurser från slösaktig lyxkonsumtion och spekulation till välfärd, omställning och grundläggande trygghet för alla.

Inget av detta är dock givet och de konkreta frågorna avgörs inte genom valet av statsminister, de olika delarna av ska tröskas genom riksdagen. Det innebär att varje antireform, varje nedskärning och varje angrepp på välfärden, tryggheten och vad som finns kvar av samhällets solidaritet kan och måste bemötas med motstånd på alla plan. I de politiska församlingarna, i debatten, i domstolarna, på gåtor och torg.

Men framför allt överallt där alla vi som drabbas lever, bor, arbetar och möts. Där behöver vi organisera oss till självförsvar mot vartenda ett av de angrepp som den nya högerregeringen laddar upp inför.

Ett sådant motstånd behöver vara konkret och utgå från dem som drabbas men mottot måste också vara: en för alla alla för en.

Det vi utsätts för är ett frontalangrepp och det kan bara bemötas genom att varje motståndsrörelse knyter an till alla andra. Flykting-räddare, miljökämpar, välfärdsförsvarare och hyresaktivister behöver kroka arm med varandra och med fackligt aktiva som slåss mot inflationen, för trygga jobb och anständiga arbetsvillkor liksom med försvarare av demokratiska rättigheter.

Motståndet finns, men det behöver bli mångfalt starkare och byggas på alla tänkbara sätt och platser. Internationalen kommer att göra allt vi kan för att bli en del av detta motstånd som en inspirationskälla och en röst för alla som är med i kampen.

LÄS OCKSÅ: Vi måste träna oss i konsten att slåss tillsammans

Liknande artiklar