“Det är många människor till ’vänster’ som är förvirrade av händelserna i Venezuela. Deras ’neutralitet’ leder dem i famnen på imperialisterna. Antingen står du med de miljontals chavisterna, med Venezuelas arbetarklass, eller så ansluter du dig till den smutsiga extremhögern. Det finns ingen tredje väg. Detta är klasskamp, inte en föreläsningssal.”
Vijay Prashadindisk, indisk historiker och journalist
*******
Zoltan Tiroler:
Inte så få som kallar sig vänster har anslutit sig till den våldsamma kritiken av det officiella valresultatet i det nyligen genomförda presidentvalet i Venezuela.
Enligt den venezolanska överklassens extremhöger, USA och – som ett unisont eko – västvärldens dominerande medier, skulle den USA-backade högern vunnit valet med 66 (ibland 67, ibland 70 och ibland 75) procent av rösterna. Medan landets valmyndigheter, i en process som alltid enligt seriösa bedömare varit korrekt, meddelat att Maduro fått 52 procent mot Gonzalez 44. Valmyndigheten CNE har följt samma rutiner som alltid och visat samma dokument som alltid.
Men detta ifrågasätts alltså även av många inom vänstern, som tydligen hellre tror på den notoriskt lögnaktiga högern än på sociala- och folkrörelser, jurister och vänsterpolitiker. Det är sorgligt, beklagligt och farligt.
Förklaringen står att finna i att så många när det kommer till kritan på ett katastrofalt sätt underskattar högerns och imperialisterna målmedvetenhet, kapacitet och totala cynism när det handlar om strategiskt bedriven desinformation.
Sedan 1999, när Hugo Chávez tillträdde efter att ha vunnit presidentvalet i Venezuela har västvärlden, med USA i spetsen och i allians med Venezuelas traditionella höger, försökt störta landets demokratiskt valda regering. De har inte backat för några medel.
Det började redan 2022, när extremhögern tog makten i en militärkupp. Den installerade USA-stödda kupp-regimen, under ledning av landets Arbetsgivarförening, upplöste omedelbart alla demokratiska institutioner. Denna kupp applåderades av USA, Spanien och svenska ledarredaktioner, liksom av Sveriges Radios Latinamerikakorrespondent Lars Palmgren. Alla dessa jublade, även om de jublade för tidigt. Kuppen misslyckades. Högerstyret varade bara några dagar. Genom en spontan och imponerande folklig mobilisering fördes Hugo Chavez tillbaka till presidentposten.
Men överklassen, högern och USA gav inte upp. Det fortsatte med sabotage mot landets oljebolag, vilket kostade Venezuela många miljarder. När inte det heller gick, har vi upplevt mordförsök mot landets president. (Även om media hävdar att han iscensatte mordförsöken mot sig själv!) Flera misslyckade invasionsförsök har gjorts. Inhemska högerpolitiker och utländska makter har uppmanat militären att göra myteri.
USA utsåg en egen president för Venezuela, Guaidó, som numera lever bortglömd i Miami. Sabotage, framförallt mot landets energisektor, genomförs gång på gång. Obama deklarerade att Venezuela var ett hot mot USA och inledde sanktioner som kostat tusentals venezolaner livet.
Storbritannien har beslagtagit Venezuelas guldreserv, och USA har beslagtagit Venezuelas bensinmackskedja Citgo.
I dagarna greps flera militärer och säkerhetsagenter från USA och Spanien. Cyberattacker av massiva proportioner genomfördes i samband med valet i juli.
Efter varje val har den notoriskt lögnaktiga och skrupelfria överklassoppositionen, utan tillstymmelse till bevis, hävdat att det varit valfusk och underkänt valen. Den har uppmanat till kravaller och regeringsanhängare, Chavistas, har bränts levande, skjutits eller huggits ihjäl.
Medierna, ett av högerns mäktigaste vapen, framställer de skyldiga till de bestialiska morden som ”fredliga demonstranter” som “slås ner av Maduros polis”. När de skyldiga fängslas förvandlas de i medierna till “politiska fångar”.
Inför valet i juli riktade USA en pistol mot huvudet på venezolanerna: “rösta på Machado/ González eller räkna med fortsatta sanktioner”.
Stormakten i norr har pumpat in miljontals dollar till sin egen kandidat i valet, Maria Corina Machado. USAs inblandning i val i hela världen görs öppet och utan hämningar. Bara de senaste månaderna har kuppförsök genomförts i Bolivia och regeringarna i Honduras, Colombia och Mexiko har gått ut och varnat för planerade kupper.
Machado/ González förlorade valet, och inte heller denna gång har valfusk kunnat bevisas. Högern vägrade att visa upp sina “bevis” för myndigheterna, och har förlitat sig på bolagsmediernas monotona propaganda. Även om Edmundo González nu faktiskt inte längre vill kännas vid de dokument som högern kallat “bevis”.
Efter det senaste valet uppmanade den förlorande oppositionen till kravaller. 27 människor dödades inom 48 timmar. Samtliga var Chavistas eller poliser. Ingen av de mördade tillhörde oppositionen. De var i stor utsträckning fattiga och svarta, engagerade i sociala projekt i sina bostadsområden.
Hade överklassfascisten Maria Corina Machado vunnit, genom sin nickedocka Edmundo González, då hade utbildning och hälsovård privatiserats. Oljebolaget PDVSA hade överlämnats till USA. Chavistas skulle ha rensats ut. Israel skulle få stöd för sitt folkmord, precis som från Argentinas Javier Milei. Latinamerikas extremhöger skulle ha stärkts. Venezuela skulle återigen ha blivit en USA-koloni.
Det pågår en kamp där USA strävar efter att behålla sin dominans. Stormakten anser sig ha rätt till världens rikedomar, vilket exempelvis Sydkommandots chef Laura Richardson tydligt deklarerat. Faktum är att USA har tillsatt eller stått bakom varenda högerdiktatur sedan andra världskriget. ”Demokrati”, ”mänskliga rättigheter” är ett vackert skynke för högerns diktatur.
Man kan fråga sig: Hur kan högerkrafterna tillåtas göra vad som helst? Och med tanke på ovanstående uppräkning: är det vänstern i Venezuela som är odemokratisk?
Vänstern måste försvara varje framsteg med näbbar och klor. Historien visar att högern inte hyser den minsta medömkan när den får makten. Kampen mot fascismen är en kamp på liv och död. Vänstern har inte råd att vara godtrogen och naiv. Naivitet har kostat tusentals liv.
Den indiske historikern och journalisten Vijay Prashad kommenterar detta fenomen på följande sätt:
Det är många människor till ’vänster’ som är förvirrade av händelserna i Venezuela. Deras ’neutralitet’ leder dem i famnen på imperialisterna. Antingen står du med de miljontals chavisterna, med Venezuelas arbetarklass, eller så ansluter du dig till den smutsiga extremhögern. Det finns ingen tredje väg. Detta är klasskamp, inte en föreläsningssal.”
Högerns nederlag i Venezuela är ett nederlag för fascism, kolonialistisk sionism och imperialism. På samma gång är det en seger, inte bara för den överväldigande delen av venezolanerna, utan för all världens förtryckta.
Zoltan Tiroler, 240916
