Citatet i rubriken kommer från krigsmotståndaren, anti-imperialisten, socialisten och medborgarrättskämpen Martin Luther King. Han gjorde detta fundamentalt viktiga påpekandet under en vänskaplig diskussion med Malcolm X, den militante förespråkaren för afro-amerikanernas kamp mot det rasistiska klassförtrycket i USA.
Kings påpekande har i dagarna aktualiserats av skriverier i svenska medier apropå opinionsundersökningar i bland annat Sverige och USA. Det som undersökts har varit hur människor ställt sig till flykt eller motstånd i händelse av krig. Både i Sverige och i USA har det väckt stor uppmärksamhet att så många svarat att de skulle välja flykt. I USA uppger en majoritet av Demokratiska Partiets sympatisörer att de skulle välja flykt. Och endast 65 procent av Republikanska Partiets sympatisörer har svarat att de skulle välja motstånd. I Sverige har bara lite drygt hälften av dem som uppgivit sig sympatisera med Mp, V, S eller L svarat att de skulle välja motstånd. För SD, KD och M ligger procentandelen något högre. Högst ligger SD med 73 procent.
I medierna har den uppseendeväckande andelen som föredrar flykt tolkats och beskrivits som ett uttryck för en utbredd osolidarisk eller feg inställning.
Rimligare är att se den stora andelen flyktväljare som ett uttryck för att väldigt många genomskådat den kannibalistiska militarismens vanvett.
Och, vilket naturligtvis är väsentligt att notera: De två alternativ som människorna i opinionsundersökningen ställts inför har varit: flykt eller deltagande i väpnad strid under befäl av det överhetens militaristiska maskineri!
Anledningarna till att så många, ställda inför bara dessa två alternativ föredragit flyktalternativet står nog egentligen att finna att de inte vill ställa upp som kanonmat, se sitt land förvandlas till grus, medmänniskor gå mot en massdöd under ofattbart lidande och – att de faktiskt inte vill döda medmänniskor!
Och eftersom ett välorganiserat, målmedvetet och uthålligt ickevåldsmotstånd inte funnits med som alternativ i de aktuella opinionsundersökningarna har så många sagt sig föredra det de uppfattar som det minst dåliga. Och inte bara många av dem som sagt sig föredra flykt skulle säkert ha valt alternativet ickevåldsmotstånd om de fått möjlighet att göra det valet! Även bland dem som sagt sig acceptera att ställa upp i ett militärt motstånd skulle förmodligen en betydande andel valt annorlunda om ickevåldsmotståndet varit möjligt att välja. Frågan är bara hur stor den andelen skulle ha varit.
I Ukraina har idag fem miljoner flytt landet. Om det i Ukraina funnits en regering som inte dominerats av oligarker och NATO-frälsta militarister utan där funnits en demokratisk regering vilken byggt upp och utbildat ett ickevåldsförsvar på massbasis, ja då hade i praktiken inte en enda ukrainare behövt fly landet. Istället hade landet haft miljoner fler i en folklig motståndsrörelse byggd på ickevåld.
Ickevåldsmotstånd är motsatsen till kapitulation!
En invändning som ofta hörs är att ickevåldsalternativet, om man ställs inför en beväpnad motståndare, innebär kapitulation. Ingenting kan vara mer felaktigt. En välorganiserad målmedveten ickevåldsrörelse kapitulerar aldrig! Till skillnad från en krigsmakt kapitulerar inte ett ickevåldsmotstånd heller efter att en militär ockupation genomförts av angriparen. Motståndskampen fortsätter. Med strejker, demonstrationer, blockader, bojkotter och sabotageaktioner.
Idag är USA, NATO och det västliga borgerliga militärindustriella komplexet inriktat på att till sista ukrainare bekämpa den borgerliga national- konservativa Putin-regimens militära angrepp. Den geopolitiska konkurrenten Ryssland ska försvagas och omtanken om det ukrainska folket är i grunden bara tomma ord. Krigsmotståndet i Ryssland försvagas genom utfall mot allt ryskt och alla ryssar. I Sverige har moderatledaren utnämnt Ryssland till vår arvfiende. Ryssland är Ryssland. Ryssarna är som de är. Hotet från öster har alltid funnits, och det kommer att bestå. Så göds folkhatet. Så stärks militarismen.
Den internationalistiska och medmänskliga solidariteten är ickevåldets främsta vapen!
En ytterligare invändning mot ett icke-våldsmotstånd är att en hänsynslös motståndare kommer att med terror och massakrer att krossa ett obeväpnat motstånd. Invändningen är relevant, men fullt ut endast i undantagsfall. Massarméernas Akilleshäl, deras svaga punkt, är fotsoldaten. Den angripande maktens försök att förmå soldater att i stor skala genomföra massakrer kommer att leda till opposition och ordervägran. Och motståndsrörelsens uppmaningar till ockupationsmaktens fotfolk att på folklig, medmänsklig och solidarisk basis vägra order, desertera och göra revolt kommer att finna en ständigt växande grogrund.
Men offer i människoliv kan komma att krävas också vid ickevåldsmotstånd. Om än inte alls på samma nivå som under ett konventionellt militärt krig. Ett ickevåldsförsvar måste därför vara förberett, väl utbildat och rigoröst organiserat. Mycket mod, stark moral och stor uthållighet kommer att krävas av motståndets aktivister. Liksom en hög kulturell nivå inom motståndets ledning.
Men ickevåldsstrategin handlar inte bara om ickevåld i konfrontation med en militär angripare. Nästa steg är spridningen och tillväxten internationellt av det pacifistiska perspektivet. Det folkliga initiativet till övergång till ickevåld kan snabbt bli framgångsrikt om det bärs upp av en internationell rörelse. Och varje steg framåt i ett land kommer att stimulera till framsteg i andra länder. Så kan och ska militarismen definitivt utrotas och mänsklighet kan vända barbariet och kannibalismen ryggen.
Vi vet att det inom det nuvarande samhällets så kallade toppskikt betraktas pacifismen som en orealistisk dröm. För oss som vägrar acceptera barbariet är det annorlunda. Det pacifistiska och internationalistiska perspektivets realism grundar sig på att det svarar mot de flestas uppfattning om vad som rätt och anständigt. Majoriteten av vår planets innebyggare är säkert idag beredda att skriva under på arbetarsången Internationalens sista vers:
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ned i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi säkra en evig fred.
Om de oss driva, dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång.
vi förskjuta våra generaler
och sjunger broderskapets sång!
Upp till kamp emot kvalen,
sista striden det är.
Ty INTERNATIONALEN
åt alla lycka bär.
Må de orden ljuda när vi om några dagar demonstrerar på arbetarrörelsens högtidsdag, Första Maj. Må de ljuda över hela världen.
