För några år sedan såg jag en målning på en husvägg i södra Mexiko. Texten löd ”Vår dröm” och det hela illustrerades med teckningar på två enkla hus. På det ena var skrivet ”Hälsoklinik” och på det andra ”Skola”. Denna dröm är just inte annat än en dröm för miljontals människor. Men i Kuba har denna dröm förverkligats. Alla kubaner har tillgång till gratis hälsovård och utbildning i världsklass.
Men det är inte om detta som ”Fönstrets” chefredaktör vill berätta i sin stort uppslagna artikel. Inte heller om den trygghet som finns där, eller att Kuba är det enda landet i Latinamerika utan undernäring bland barn. Eller att barnadödligheten är lägre än i USA och medellivslängden lika lång som i industrialiserade länder. Istället får vi under rubriken ”en modig man” läsa om en ”oberoende journalist.” Hade det handlat om en oppositionell i Mexiko, Guatemala, Honduras eller Colombia hade rubriken varit rättvisande. Där ”försvinner”, torteras och mördas hundratals vänsterpolitiker, fackföreningskämpar, journalister, bonde- och studentledare varje år. De kubanska oppositionella löper däremot inte några sådana risker. Ingen oppositionell ”försvinner” eller dödas. De lever i de flesta fall bättre än genomsnittskubanen och åker i skytteltrafik till Miami.
”Fönstrets” artikel luktar 25 år gammal unken Timbro. Här finns inget om den förödande blockad som USA fortfarande utsätter landet för. Här finns inget om alla terrorattentat som kostat tusentals kubaner livet och som Kuba måste skydda sig emot. Nej, Helling målar upp en ensidigt negativ bild.
Visst, det kanske inte finns jackor att köpa i butiken. Det gör det förstås i butikerna i Bogota och Mexico City. Men långt ifrån alla kan köpa dem i dessa städer, där gatubarn och hemlösa hör till stadsbilden. I Kuba finns inga gatubarn. 700 miljoner människor i världen svälter. Dock ingen kuban. Var femte barn i USA lägger sig hungrigt. Ingen i Kuba.
Det är riktigt att privatpersoner inte får äga tidningar. Men organisationer som kyrkan och andra föreningar gör det och det finns 100-tals sådana tidningar och tidskrifter. Att några få mäktiga privatpersoner och företag dominerar medierna i världen tycker inte alla är speciellt demokratiskt.
Den ”oberoende” journalisten som Helling hyllar visar sig vid en närmare genomläsning vara beroende av USA, ett land som öppet och ogenerat strävar efter att ändra Kubas statsskick. Av jänkarna fick han lära sig att nyheter måste vara sanna. Lika sanna som historien om Iraks massförstörelsevapen, som påståendena om Libyens tvångsföreskrivning av Viagra, som Fox och CNN: s andra skrönor?
Det är korrekt att Kubas regering 2003 fängslade 75 oppositionella. Detta var efter att USA invaderat Irak och Bush hotade med att Kuba stod näst på tur. Det var alltså en helt naturlig reaktion att arrestera sådana som hade kontakter med fienden. Men sammanhanget förtigs i ”Fönstret”.
Rent löjligt är argumentet att ”regeringen är rädd att få dåligt rykte eftersom det skulle kunna minska turisternas intresse för Kuba.” Turismen till Kuba ökar i mycket snabb takt för att turisterna uppenbarligen trivs med kulturen, naturen, tryggheten, sevärdheterna, socialismen och kubanerna.
Tillfälliga gripanden förekommer i Kuba. Det gör det också i Sverige och i USA grep (och misshandlade) polisen över 7 000 demonstranter under ”Occupy”-rörelsen. Dessutom skjuter polisen i detta land i genomsnitt en svart man om dagen.
Delar av Havanna är renoverade med intäkter från turismen. Inget hindrar någon från att besöka vilken del av landet som helst (utom den av USA ockuperade Guantanamobasen). Man ser det man vill se, såväl vackra hus som förfallna byggnader. Precis som i Sverige, där turister kan välja mellan Stockholms skärgård eller någon av de utsatta miljonprogramområdena. Eller i USA, kanske en promenad i Detroit vore lärorik?
Rent patetisk blir beskrivningen av de ”uppgivna ansiktena”. När tvärtom varenda besökare slås av livsglädjen hos de vänliga kubanerna. Artikelförfattaren rekommenderas ett besök vid stadsbussar någonstans i Sverige vid 17-tiden en vardag.
Jag vet inte vilken värld Helling lever i. Men att låtsas som att myndigheterna i exempelvis Sverige eller USA inte kontrollerar medborgarna är imponerande okunnigt efter Wikileaks och Snowden. Själv har jag en fyllig akt hos SÄPO på grund av de åsikter jag framför här.
Det är lögn att man måste tillhöra en fackförening. Och kvarterskommittéernas huvuduppgift är olika sociala aktiviteter, ungefär som i en bostadsrättsförening. Men kommittéerna uppkom på 1960-talet då USA-stödda terrorister anlade mordbränder och utförde mängder med attentat.
Dagstidningen Miami Herald klagade nyligen bittert på att alla de kubaner som emigrerar till USA uppger ekonomiska skäl och ingen uppger politiska. Att kubaner, som de enda i världen, automatiskt får stanna i USA (medan haitier, centralamerikaner etc kastas ut ) gör förstås att många vill till det rika USA. Och Helling tolkar verkligheten på det sätt som är syftet med USA:s undantag för just kubaner.
Helling citerar CANF, paraplyorganisation för de exilkubanska organisationerna i USA, bildad av president Reagan. CANF är ökänd för mordförsök på kubanska ledare och attentat mot civila. Att de skulle ligga bakom USA:s kursändring är nog CANF de enda som tror (och alltså Helling).
Den kollaps i Kuba som Helling förutspår är önsketänkande från hans sida. Profetiorna om Kubas förestående kollaps har hörts från ”experter” sedan början på 1990-talet, men ständigt kommit på skam. Helling sällar sig till den långa raden av misslyckade ”experter”.
Om Helling rest i några fattiga länder tidigare vet inte jag. Men det verkar inte så när han klagar på brister i hotellrummet eller på restaurangtoaletter. För att skona känsliga läsare ska jag inte beskriva mina erfarenheter av toaletter i Afrika, Asien och Latinamerika.
Nej, Helling, Venezuela ”skänkte” inte olja till Kuba. Istället skedde ett utbyte då Kuba skickade läkare, lärare och andra experter till Venezuela, som betalade med olja. Detta pågår nu också.
Nej Helling, turismen är inte Kubas enda inkomstkälla. Kuba är fattigt på naturresurser men rikt på mänskligt kapital. Den viktigaste ”produkten” är alla de tusentals högt utbildade kubaner som arbetar utomlands. Man får också exportinkomster från nickel, rom, tobak, läkemedel, socker och andra jordbruksprodukter. Man skulle få in mycket mer om inte USA:s folkrättsvidriga blockad fortfarande var i kraft.
Helling vill att Kuba ska bli ett ”normalt” land. Alltså kapitalistiskt. Så det blir som i Centralamerika? Dominikanska Republiken? Colombia? Det skulle betyda en oerhörd försämring för den stora majoriteten kubaner. Men några få skulle förstås bli väldigt rika.
Den ”modige kubanen” skryter med alla träffar på YouTube, men säger att regeringen är livrädd för Internet. Det är något som inte stämmer. Att Kuba inte öppnar stora famnen för Google kanske inte är så svårt att fatta när man vet företagets hemvist och historia. Istället har Kuba bjudit in Kina. Antalet ”hot-spots”, där kubaner kan nå Internet, ökar nu i snabb takt. Men efter Sovjetblockets fall och USA:s skärpta blockad handlade det om överlevnad. Då kom Internet inte i första hand. Ett Internet som USA fram tills nu gjort allt för att hindra Kuba att få tillgång till.
Erik Jennische, som citeras som människorättskämpe och Kubaexpert, är en nyliberal och trogen USA-anhängare. Det gäller också Civil Rights Defenders. Som journalist borde Helling kolla var CRD får sin finansiering ifrån (bland annat USA). Att citera Jennische om Kuba är som att fråga Jimmy Åkesson om muslimer. Men Jennische har inte hängt med. De oppositionsgrupper som USA skapat och finansierar vill Jennische fortsatt backa upp. Samtidigt har USA börjat överge dem då de spelat ut sin roll. Grupper som USA:s egna diplomater beskrivit som ”penninghungriga egoister utan politiskt program eller inflytande.”
Zoltan Tiroler, Jönköping
