Brunnsbacken. Ett av de områden i Eskilstuna där man inte är välkommen om man är fattig.

Bostaden – en social rättighet eller en handelsvara?

Efter årsskiftet kommer de som är arbetslösa och de som lever på bidrag att nekas bostad i det kommunala fastighetsbolaget Kommunfastigheter AB i Eskilstuna. Det är tre områden som pekas ut, Lagersberg, Fröslunda och Brunnsbacken.

Beslutet har tagits i bolagsstyrelsen av den regerande trojkan S, M och C. De som är arbetslösa och lever på bidrag får försöka hitta bostad på andra ställen i kommunen eller söka sig till en annan kommun, är majoriteten råd till de som drabbas av beslutet.

Man motiverar sitt beslut med att det är ett led i att bryta segregationen i så kallade utsatta områden. Om man stöder sig på kommunfullmäktiges ägardirektiv som säger att “Bolaget ska arbeta för att motverka segregation”. I och för sig lovvärt. Men frågan är om segregationen motverkas genom att hindra människor med låga och osäkra inkomster att bo i dessa tre utpekade områden.

En som inte tycker så är Carin Kuutman, som sitter som företrädare för Vänsterpartiet i Kommunfastigheters bolagsstyrelse. Hon ser den nya policyn som en högervridning av kommunens bostadspolitik och kallar kraven för diskriminerande.

“Även fattiga människor med låga inkomster, till exempel a-kassa, försörjningsstöd, föräldrapenning och sjukpension behöver ha någonstans att bo. Man ska inte göra skillnad på folk och folk utifrån inkomst”, säger Carin Kuutman till Eskilstuna-Kuriren.
Hon befarar även att beslutet kan försämra Kommunfastigheters anseende och i värsta fall öka den dolda andrahandsuthyrningen.

Det här är inte första gången företrädare för den styrande majoriteten ger sig på Kommunfastigheter och dess hyresgäster. Tidigare i år gick det moderata kommunalrådet Jari Puustinen ut med kravet att kommunen borde sälja ut och privatisera minst 2 600 av sina hyreslägenheter, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av antalet lägenheter. Något som det socialdemokratiska kommunalrådet Jimmy Jansson tyckte var en “lite för stor utförsäljning”. Man är alltså överens om utförsäljning av allmännyttans lägenheter. Men man är i nuläget inte helt överens om hur mycket, och i vilken takt utförsäljningen ska ske.

Kommunen ser även Kommunfastigheter som en “mjölkkossa” som varje år ska leverera in 22 miljoner till den kommunala kassan. Något som ses som en “extra beskattning” av de hyresgäster som bor i de kommunägda fastigheterna. Både Hyresgästföreningen och Vänsterpartiet anser att överskott inom bolaget ska användas för renovering och upprustning av de ofta slitna fastigheterna.

När nu Eskilstuna “tuffar till sig” i sina inkomstkrav för att få hyra en bostad, gör man i många andra kommuner tvärtom, man lättar på de krav man tidigare ställt.
“Kommunala bostadsbolag runt om i landet börjar nu slopa de krav man tidigare ställt på blivande hyresgästers inkomst för att få ett hyreskontrakt”, säger P4 Sörmland Sveriges Radio

I Strängnäs har det kommunala bostadsbolaget Strängnäs Bostads AB lättat på kraven på inkomst så att fler ska kunna få ett hyreskontrakt. I Strängnäs räknar man olika former av bidrag som inkomst.

Kan lägga till att flera privata fastighetsbolag sedan tidigare tillämpar det som Kommunfastigheter nu inför. Det betyder att allmännyttan tar ett steg i fel riktning enligt min mening. När nu allmännyttan börjar tumma på sitt sociala ansvar, vart ska de mest utsatta då vända sig?

I Regeringsformen, som är Sveriges grundlag, står det:
“Alla har rätt till en bostad”
Även i FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna slås fast att alla har rätt till en bostad.

Om inte detta enbart ska bli tomma ord, krävs också att människor har råd att bo, att boendekostnaden är skälig.

“Orimligt stor del av inkomsten går till hyra. Unga och äldre drabbas värst. De kan få lägga närmare 70 procent av sin inkomst på hyran. Vi visste att det var illa. Men inte att det var så här bedrövligt”, säger utredaren Stefan Kudryk, som på uppdrag av Hyresgästföreningen granskat de västsvenska hyresgästernas boendekostnader. Källa: Hem&Hyra 24 januari 2017.

“Genom att jämföra hyresgästernas nettoinkomster med deras genomsnittliga hyra hos allmännyttan har vi fått fram hur stor andel av inkomsten som går till boendet. Resultatet är skrämmande och visar på djupa orättvisor”, säger Stefan Kudryk och ger ett exempel:

“Om man ser på samtliga hyresgäster, det vill säga alla över 20 år, tvingas de i genomsnitt lägga 52 procent av sin nettoinkomst på en nybyggd tvåa. Det är helt orimligt. Inte minst med tanke på att personer som bor i bostadsrätt eller villa lägger mindre än en tredjedel av sin inkomst på boendet”, enligt Kudryk

I genomsnitt 52 procent av inkomsten till hyra. I värsta fall upp till 70 procent.

Bostaden – en social rättighet, eller en handelsvara?

Rolf Waltersson

Liknande artiklar: