I mitt flygplan
blickar jag mot stjärnorna
och den av molnslöjor
dolda månen
mitt plan sänker sig.
Nedanför ser jag
en remsa land
med annorlunda färg
än omgivande landskap
gråbrun med skrovlig yta
som ett månlandskap.
Nu ska jag snart
fälla mina bomber
jag ser rörelser där nere
ett myller som av myror
som rör sig
eller ser jag det verkligen
är det inte bara
mina hjärnspöken?
Är det rätt
är det nödvändigt
med fler bomber?
Jag lyder bara order
jag har barn att försörja
om inte jag så vem
det blir någon annan.
Jag drar i spaken
jag vänder tillbaka
det är över.
Lena Staaf
