Blir ägandet “bredare” när man säljer ut och privatiserar det vi äger gemensamt? När man inte ser skogen för alla träd.
Moderaterna vill sälja ut 20 procent av statliga Sveaskogs produktiva skogsmark.
“Vi vill öka det folkliga engagemanget i skogen så att fler kan få köpa skog. När många äger skapar det mångfald”, säger moderatledaren Ulf Kristersson till TT.
Det borgerliga argumentet låter, som det brukar låta – man vill “bredda” ägandet genom att sälja ut det vi äger gemensamt.
Nu vill man alltså sälja ut delar av Sveaskog så att “landets runt 300 000 enskilda skogsägare ska bli flera”.
Jag har svårt att förstå logiken i detta. Allt vi medborgare äger gemensamt genom kommuner, landsting och staten måste väl ändå vara en ganska optimal form av “brett ägande”. Att vi tillsammans äger det som ingår i det kommunala, det regionala (landstingen) och det statliga ägandet?
Sedan kan olika former av kooperativt ägande också vara varianter av folkligt ägande. Till exempel som Konsum är – eller var.
Som Eskilstunabo är jag, tillsammans med alla andra Eskilstunabor, ägare i förskolor och skolor, bibliotek, fritidsgårdar, gator, VA-ledningar, reningsverket, kraftvärmeverket, vattenverket i Hyndevad som förser oss med rent vatten, äldreboenden, vi äger Räddningstjänsten och allt annat som kommunen äger. Till och med Stadshuset är “vårat”. För kommunen är vi alla. Det är vi alla som bor i Eskilstuna som ÄR kommunen. Vi äger allt detta tillsammans.
Samma är det med region Sörmland. Alla vi som bor i Sörmland äger gemensamt Mälarsjukhuset i Eskilstuna, Kullbergska sjukhuset i Katrineholm och lasarettet i Nyköping. Likaså äger vi tillsammans regionens (landstingets) alla vårdcentraler, hjälpmedelscentraler och mycket annat.
Som medborgare i Sverige är vi genom allt statligt ägande ägare av Sveaskog och all annan statlig verksamhet. Vi äger tillsammans LKAB och gruvorna. Vi äger alla fängelser. Vi äger gemensamt varenda Jas-plan, varenda stridsvagn, varenda korvett, varenda granatkastare och allt annat som ingår i det svenska försvaret. Vi äger alla polisstationer med dess utrustning. Vi äger riksdagshuset, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Tillsammans äger vi allt detta och mycket, mycket därtill.
Utifrån mitt sätt att se kan inte ägandet bli bredare än så. Sedan är det en annan sak om inte allt det gemensamma fungerar och nyttjas på bästa möjliga sätt. Vi måste ställa krav på att det folkliga inflytandet ökar så att vi får en bättre folklig förankring, kontroll och styrning.
De anställda måste också få vara med och bestämma. Ofta vet de bättre än de som sitter på de höga stolarna. Det behövs både “gräsrotsperspektiv” och “fågelperspektiv” om det ska fungera bra.
Det gemensamt ägda måste vara ett föredöme. När det inte är så undergrävs dess “legitimitet”.
Jag har med egna öron hört en förvaltningschef här i Eskilstuna säga: “En kommun är som vilket företag som helst”.
Har man som förvaltningschef den uppfattningen om sin roll har man inte fattat ett skvatt vad det handlar om, och är knappast “rätt man på rätt plats”.
Att sälja ut och privatisera sånt vi äger gemensamt är att begränsa och inskränka ägandet. Ägandet blir “smalare” – inte “bredare”.
Innerst inne tror jag att till och med Ulf Kristersson begriper detta. Att sälja ut så mycket som möjligt av det vi äger tillsammans är en ideologisk fråga. Det är högerns politiska “roll” att stå på kapitalägarnas sida. Att ge kapitalägarna så mycket som möjligt att “leka affär med”.
Se bara hur det är i dagens skola med privata vinstdrivande skolor som plockar russinen ur kakan och där pengar avsedda för skolan “förvandlas” till vinster som stoppas i privata fickor.
Sedan kan man fråga sig om det verkligen blir de små skogsägare och “vanligt” folk i städerna, som Kristersson antyder, som kommer att köpa. Det troliga är att det blir de stora privata skogsbolag som redan äger mycket skog som köper. De som redan är stora blir ännu större.
Det är så “marknaden” fungerar – de stora fiskarna slukar de små så att vi får monopol eller monopolliknande förhållanden.
Man kan ju ta Telia som exempel. Det var dåvarande näringsminister Björn Rosengren (S) som lanserade idén att sälja Telia. Vi, svenska folket, skulle luras att köpa det vi redan ägde, och Telia skulle bli den nya “folkaktien”.
Den utförsäljningen blev “upp som en sol och ner som en pannkaka”.
Hur fungerar Telia idag? Är det så värst “folkligt”?
Rolf Waltersson
