”Puerto Rico är inte stort nog att stå ensamt. Vi måste styra det klokt…” Theodore Roosevelt, USA:s president 1901-1909
Puerto Rico dör. Låt orden sjunka in. 3,5 miljoner människor är utan el, vatten, bränsle, mat och hjälp.
Jag gråter när jag skriver detta. Hur kan man beskriva hur det känns att vara totalt maktlös när världen jag alltid känt sakta förvandlas till helvetet för dem jag älskar mest? Hur kan jag förklara att Puerto Rico dör?
President Trumps budskap till Puerto Rico var tydligt: betala och ramla ner och dö. Ön ska betala för inbillade skulder för det tveksamma privilegiet att vara en koloni. Det ska betalas på det sätt som det alltid betalat: i blod. Intressena på Wall Street har företräde före livet för nästan fyra miljoner människor. Till en början nekade presidenten att skicka federal hjälp till ön efter den värsta orkanen på 80 år! Efter påtryckningar har Trump varit tvungen att backa och nu väntas en lasarettsbåt från marinen anlända om tre, fyra eller fem dagar (liksom själve ÖB någon gång). Det tog en vecka innan Trump överhuvudtaget kommenterade katastrofen.
Orkanen fann det perfekta offret: en ö vars infrastruktur var lamslagen av decennier av kolonial försummelse, produkten av en korrupt politisk klass som blint följer befallningarna från Wall Street och Washington.
Kuba har erbjudit hjälp. Läkare och en brigad elektriker för att bygga upp öns förstörda infrastruktur. Kuba! Grymt, men förutsägbart, så nekar USA:s regering kubanerna tillträde av politiska orsaker.
Ja, Puerto Rico är döende, men om det överlever och reser sig igen så kan det kanske nu vara vaccinerat mot den sjuka koloniala mentaliteten som krossat dess kollektiva anda under så lång tid. Denna nationella tragedi har gjort att invånarna nu kommer ihåg att de faktiskt kan göra något själva tillsammans. Att ilska och indignation kan leda till frihet. Som många andra puertoricaner som lever i exil har jag kommit ut för att ansluta mig till kampen på liv och död för vårt fosterland. Och vi gör så tillsammans, lojalt.
Medan den vite imperialistiska härskaren visar sin småaktighet och likgiltighet blir det tydligt att vi måste göra motstånd och slå tillbaka på bästa sätt: genom att överleva och växa tillsammans. Då kanske, kanske, kan vi göra oss kvitt USA-banerets stagnerande skugga över vår ö och minska tygstycket till en enkel gravsvepning runt liket på USA:s kolonialism. Och bryta oss loss från det döende imperiet, en gång för alla.
Sammanfattning: Zoltan Tiroler
Från Counterpunch 170929 (kraftigt nerkortat)
