Muller i magen
där ligger alltför många
svårsmälta dikter.
Lena Staaf… Läs mer “Mullrande senryu”
en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
Vi bygger i strandnära läge
för vi älskar de glittrande soluppgångarna
ljudet av vågornas kluckande
som ett lugnande fostervatten.
Vi bygger ett högt hus
och vi planterar en tät häck omkring
vår egendom som skyddar oss
från allemansorättigheten.
Ett litet hål i häcken gör vi
så att de nyfikna och avundsjuka
kan titta in och längta
efter en … Läs mer “Strandskydd”
Du rullar dina vädjande ord
mot mig i snårskogens väglösa land
En glänsande kula når fram till slut
och raserar mitt mödosamt byggda torn
av motstånd
Så drar du dig tillbaka
och dina ord dunstar bort som såpbubblor
här sitter jag nu
mitt i vrakspillrorna
—Lena Staaf… Läs mer “Spela kula”
Går till brevlådan
Tar förväntansfullt hand om alla tidskrifter
dyker handlöst ner i dem
ögonen sörplar i sig information och debatter
nyheter briserar som handgranater
jag skisserar handlingsplaner
sedan läser jag romaner och poesi
och vattnar mitt förödda inre landskap.
Då lägger du din hand över min och säger:
“Nu vill jag läsa dig”.
—Lena Staaf… Läs mer “Läsning”
Ur träsket
I syrenernas tid
ses en flicka på glid
i en sommarkvälls ljus
mörk fasad på ett hus.
Hon är smärt, ung och fin
hon är ett kassaskrin
vacker rumpa och bröst
hon har kommit från öst.
Men hon undrar ibland
vad det är för ett land
deras språk är så svårt
deras grepp är så hårt.… Läs mer “Prostitution – här och nu”
När de drar i henne från varsitt håll
lossnar huden som en trasig skjorta
kroppen krackelerar
armen åt vänster och benet åt höger
ansiktet ihopskrynklat
mån om att inte visa vad hon känner
när de kräver att hon ska älska
just den eller den föräldern mest.
Inom sig har hon skrinet
med kärleken till båda
ihoptrasslad och omöjlig … Läs mer “Trasdockan”
Vi sökte klarhet
genom instruktioner
definitioner
uppspaltningar
och avgränsningar.
Men frågorna komplicerades
fördunklades
och rörde sig
ännu längre bort
från det exakta.
Inte förrän vi tog
fantasin till hjälp
och sprängde gränserna
närmade vi oss
en slags klarhet.
—Lena Staaf… Läs mer “Klarhet”
Hej! Hallå! Vem var det som svepte förbi?
En kvinna med okuvlig energi
På väg ifrån Hjalmar och vidare till Greta
måste bara först efter adressen leta.
En rivstart med bilen, här tickar det sekunder,
stort ansvar, får inte begå någon blunder
snälla, ja du måste duscha, du blir ren och fin
Men varför har jag alltid … Läs mer “Lena Staaf om hemtjänstens änglar och sex timmars arbetsdag”
På akuten är det brått
ingen fikapaus vi fått
sällan tid för tröst
sjukaste går först.
Granen gråter kåda
där barkborren fått råda
vi plåstrar om dess skrumpna hud
granen suckar, rosslande ljud.
Blåklockan har slutat ringa
livstecken ses nästan inga
vi måste göra vad vi kan
nu ges dropp med varsam hand.
Björken den har … Läs mer “Lena Staaf om att människorna måste sluta misshandla naturen och sig själva”
Virus kraschar den mänskliga hårddisken
kommunikationens filer
går ej att byta
rött ljus, återvändsgränder.
Han river i sitt grånande skägg
stryker över i almanackan
vattengympan, möten med PRO
trampar vatten i lägenheten.
Betraktar genom fönstret
fria fåglar över tömda gator
viker ihop tyngdtäcket
bröstet piper, drar efter andan.
Dörrsignaler måste vänta två minuter
tre matkassar och en … Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som en ljusglimt i den grå skymningen”
På arbetsplatser med tystnadskultur
blir personalen som djur i bur
det som inte får sägas under dagen
sväljs ner och samlas och fräter i magen.
Jobbklimat som rötslam med tungmetaller i
ger tunghäfta och grogrund för angiveri
ett häftplåster på missnöjet, detta varande sår
med nytt svallkött för varje dag som går.
De stressade och utslitna där … Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som vapnet mot tystnadskulturen på våra arbetsplatser”