en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning
När de drar i henne från varsitt håll
lossnar huden som en trasig skjorta
kroppen krackelerar
armen åt vänster och benet åt höger
ansiktet ihopskrynklat
mån om att inte visa vad hon känner
när de kräver att hon ska älska
just den eller den föräldern mest.
Inom sig har hon skrinet
med kärleken till båda
ihoptrasslad och omöjlig … Läs mer “Trasdockan”
Vi sökte klarhet
genom instruktioner
definitioner
uppspaltningar
och avgränsningar.
Men frågorna komplicerades
fördunklades
och rörde sig
ännu längre bort
från det exakta.
Inte förrän vi tog
fantasin till hjälp
och sprängde gränserna
närmade vi oss
en slags klarhet.
—Lena Staaf… Läs mer “Klarhet”
Hej! Hallå! Vem var det som svepte förbi?
En kvinna med okuvlig energi
På väg ifrån Hjalmar och vidare till Greta
måste bara först efter adressen leta.
En rivstart med bilen, här tickar det sekunder,
stort ansvar, får inte begå någon blunder
snälla, ja du måste duscha, du blir ren och fin
Men varför har jag alltid … Läs mer “Lena Staaf om hemtjänstens änglar och sex timmars arbetsdag”
På akuten är det brått
ingen fikapaus vi fått
sällan tid för tröst
sjukaste går först.
Granen gråter kåda
där barkborren fått råda
vi plåstrar om dess skrumpna hud
granen suckar, rosslande ljud.
Blåklockan har slutat ringa
livstecken ses nästan inga
vi måste göra vad vi kan
nu ges dropp med varsam hand.
Björken den har … Läs mer “Lena Staaf om att människorna måste sluta misshandla naturen och sig själva”
Virus kraschar den mänskliga hårddisken
kommunikationens filer
går ej att byta
rött ljus, återvändsgränder.
Han river i sitt grånande skägg
stryker över i almanackan
vattengympan, möten med PRO
trampar vatten i lägenheten.
Betraktar genom fönstret
fria fåglar över tömda gator
viker ihop tyngdtäcket
bröstet piper, drar efter andan.
Dörrsignaler måste vänta två minuter
tre matkassar och en … Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som en ljusglimt i den grå skymningen”
På arbetsplatser med tystnadskultur
blir personalen som djur i bur
det som inte får sägas under dagen
sväljs ner och samlas och fräter i magen.
Jobbklimat som rötslam med tungmetaller i
ger tunghäfta och grogrund för angiveri
ett häftplåster på missnöjet, detta varande sår
med nytt svallkött för varje dag som går.
De stressade och utslitna där … Läs mer “Lena Staaf om solidariteten som vapnet mot tystnadskulturen på våra arbetsplatser”
