Mitt intresse fångades av ett nyhetsinslag på TV den 4 mars. Det var SVT som granskat hur olika statliga verk och myndigheter hanterar sina upphandlingar.
Granskningen visar att 25 statliga myndigheter är kunder hos företag som finns med på Världsbankens “svarta lista”. Det är företag som svartlistats för korruption och andra skumraskaffärer.
På Världsbankens sanktionslista finns 13 svenska företag. Ett av dem är Idema. Ett företag som erbjuder säkerhetslösningar och som tillverkar olika slags passerkort.
Idema, som heter Idema Sweden AB och har sitt huvudkontor i Strängnäs, har svartlistats av Världsbanken för ett “korrupt och svekfullt agerande”. Bland annat har det förekommit “olämpliga utbetalningar” (en förskönande omskrivning av mutor. Min anmärkning) till en underentreprenör i samband med en affär i Bangladesh.
Idema har ett statligt så kallat “ramavtal” med Kammarkollegiet, vilket innebär att Idema finns på en lista över godkända företag som den offentliga sektorn kan anlita.
Vad som brustit är att man tydligen har noll koll på Världsbankens “svarta lista”:
“Vi har ingen bevakning av Världsbankens lista. Det borde Idema ha informerat oss om”, säger Anna Clara Törnvall Wittgren, chef för Statens Inköpscentral på Kammarkollegiet.
Lite naivt, kan tyckas, att förvänta sig att Idema självmant skulle berätta att de står på Världsbankens “svarta lista”.
Ett annat svenskt företag på denna “svarta lista” är GE Power Sweden. Ett energiföretag som numera ägs av General Electric-koncernen.
Under förre ägaren “Alstrom Power” mutade de till sig en stor affär i Litauen som var värd över 2 miljarder kronor. Det kostade 50 miljoner i mutor för att “vinna” den upphandlingen.
I den härvan pratades också om “kontanter i en portfölj” och “bordellbesök i Amsterdam”
Som jag skriver inledningsvis är det 25 svenska myndigheter och statliga verk som gör, eller gjort, affären med företag som står på “svarta listan”. Några har deklarerat att de nu “pausar” sina affärer med Idema.
Jag räknar inte upp alla 25. Men kan som exempel nämna:
- Uppsala universitet.
- Migrationsverket
- Kammarkollegiet
- Åklagarmyndigheten
- Ekobrottsmyndigheten. Lite tragikomiskt att just de som ska arbeta mot den här sortens kriminalitet, samarbetar med ett företag som är svartlistade för just mutor och korruption.
- Riksrevisionen.
- Riksdagsförvaltningen
- Göteborgs Universitet
- Försvarsmakten
Källa: SVT
När jag söker på “Riksdagsförvaltningen” hittar jag att man nu annonserar efter en “upphandlingsspecialist”.
Dessutom annonserar Riksdagsförvaltningen att man anordnar en konferens 17 mars som ska handla just om upphandling. “Upphandling. Koll på avtalet” är rubriken på konferensen, som ska hållas på Operaterassen. Kostnad: 4950 kr + moms.
Vilken bra timing att anordna en sådan konferens samtidigt som det avslöjats att man själv samarbetar med svartlistade företag.
En av rubrikerna under konferensen:
– “Ta del av kunskap från experter om hur du effektivt håller koll på avtalen”
Till sist några ord om Världsbanken, World Bank Group (WBG).
Världsbanken är en fristående överstatlig organisation som samverkar inom ramen för “FN:s ekonomiska och sociala råd”. Cirka 185 länder anslutna till Världsbanken.
Världsbanken grundades 1944 och ska ha som syfte att minska fattigdomen i världen genom “monetär utlåning till utvecklingsprojekt och givande av teknisk support till utvecklingsländer”.
Genom åren har det framförts kritik mot hur banken arbetar. Att den främst går storfinansens och USA:s ärenden.
Enligt reglerna har USA ensamrätten att nominera president/ordförande till banken. Av alla de 12 som innehaft ordförandeposten sedan 1944 kommer samtliga från USA.
Som exempel på kritik mot hur banken arbetar kan nämnas att Världsbanken 1999 ställde som krav att Bolivia måste sälja/privatisera vattensystemet i den tredje största staden. Detta som villkor för att få ett utvecklingslån från Världsbanken. Vattensystemet såldes till det amerikanska företaget Bechtel. Därefter steg vattenpriset med över 100 procent.
Bakom de vackra orden att bekämpa fattigdomen döljer sig den krassa verkligheten att Världsbanken till stor del är ett organ som befäster skuld och fattigdom. Att den rika världen håller ett fast grepp om de fattigare, så att de “utvecklas” på de rikas villkor.
“Världsbankens svarta lista: Sanktionslistan.
På Världsbankens svarta lista…finns över 2000 företag från hela världen. De har varit aktörer i utvecklingsprojekt som finansieras av Världsbanken, men befunnits skyldiga till ett korrupt beteende.
Utredningen görs av Världsbanken själv, och även om de är grundligt utförda, ska de inte jämföras med en fällande dom i en rättslig instans…”
–SVT Nyheter
Rolf Waltersson
