30-talets Tyskland: Nazister utnyttjar sin “yttrandefrihet”.

Att offentligt bränna Koranen är naturligtvis hets mot en folkgrupp i det svenska samhället

Alla som vill begripa begriper att offentligt brännande av Koranen inte handlar om religionskritik. Det handlar om att förnedra, kränka och provocera alla dem inom den svenska befolkningen som har en bakgrund i olika länder i västra Asien, Nord- och Västafrika. Eftersom många av dem ser sig som muslimer, praktiserande eller inte, är de aggressiva, hatiska Koran-brännandet något som med rätta uppfattas som hotfullt. I svensk lagstiftning heter denna form av aggression hets mot folkgrupp.

Nazisterna brännande av judiska religiösa skrifter, liksom andra böcker författade av judar, var naturligtvis hets mot en i Tyskland bosatt folkgrupp. 1938 ledde det till att också mängder av synagogor brändes. Några år senare till att miljoner tillhörande folkgruppen brändes efter att ha gasats till döds i plågsamma massavrättningar.

Som den tysk-judiske Heinrich Heine uttryckte det långt före nazisternas bokbål: “När man bränner böcker bränner man snart också människor”.

Nazisternas bokbål innebar en förberedelse för vad som komma skulle. De var inte, med Ulf Kristerssons ordval, “olämpliga” eller “inte helt lämpliga”. Bokbålen var hets mot en folkgrupp, och banade väg för våld och massmord.

Det är möjligt att Ulf Kristersson inte hade använt det provocerande uttrycket “olämpligt” om det handlat om en serie brännanden av judiska religiösa skrifter framför synagogor i Sverige. Möjligen skulle han då ha använt ur demokratisk synvinkel korrekta uttryck som “vidrigt” och ”fullkomligt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle”.

Naturligtvis skall aldrig aggression i form av hot, hat och hets mot någon folkgrupp, oavsett vilken, någonsin tolereras.

Detta innebär bland annat att aggressiva, hatiska och hotfulla handlingar, som offentligt brännande av religiösa skrifter, skall vara i lag förbjudna. Det skall inte vara tillåtet att offentligt bildligt talat pissa på och bokstavligt talat hetsa mot någon folkgrupp.

Bland riksdagspartierna har ledande företrädare som Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) uttryckt stöd för Koran-eldandet. Vad gäller många andra inom det borgerliga Tidölaget kan det säkert vara så att eldandet anses “inte helt lämpligt” främst därför att det just nu kan försvåra Nato-anslutningsprocessen.

Att borgerliga politiker använder uttryck som “inte lämpligt” i stället för vidrigt, grymt och fullkomligt oacceptabelt speglar säkert i många fall också en socialt nedärvd syn på många utomeuropeiska folk; utomeuropéer som inte kommer från till exempel USA, Kanada eller Australien.

You May Also Like