Martin Luther bränner påvens bulla den 10 december 1520. Målning av Carl Aspelin.

Böcker ska läsas – Inte brännas

Vi har en infekterad, och ibland förvirrad, debatt med anledning av att en del provokatörer bränner koranen.

Är det tillåtet eller förbjudet att bränna koranen och andra böcker som av en del betraktas som heliga?

Att det hela dessutom kopplas ihop med Sveriges Nato-ansökan gör att vissa tycker att koranbränning borde förbjudas (om det nu är tillåtet?) därför att det sätter käppar i hjulet för det svenska Nato-medlemskapet.

Ska vi ändra vår grundlag bara för att despoten Erdoğan är förbannad?

“Är det olagligt att bränna koranen i Sverige?” är rubriken på ett inlägg av Advokathuset Actus. Där skriver man utifrån yttrandefriheten:

“Att bränna koranen eller annan helig skrift är i sig inte olagligt idag. Men kan med hänsyn till det sätt på vilket gärningen genomförs, utgöra en straffbar gärning”.

Man skriver vidare:

“Yttrandefriheten får dock begränsas om en viss handling eller ett uttalande utgör exempelvis hets mot folkgrupp eller förargelseväckande beteende…

Hets mot folkgrupp framgår av 16 kap. 8§ brottsbalken (BrB) och föreskriver att den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids, hotar eller uttrycker missaktning mot en folkgrupp eller annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung eller trosbekännelse döms för hets mot folkgrupp till fängelse i maximalt två år”.

Slutsatsen är således enligt Advokathuset Actus:

“Det är lagligt att bränna koranen eller annan helig skrift i Sverige med hänvisning till yttrandefriheten. Bedömningen kan dock bli den motsatta om exempelvis koranbränningen äger rum på ett olämpligt sätt eller vid ett opassande tillfälle”.

Vad många nu tycks mena är att koranbränning bör förbjudas därför att det nu sker vid “opassande tillfälle”, det vill säga mitt i Sveriges Nato-process.

Själv tycker jag att böcker är till för att läsas – inte för att brännas.

Som den troende ateist jag är så får jag inga vredesutbrott upp om någon vill provocera genom att bränna Koranen, Bibeln, judarnas heliga skrift Tanach, buddismens Tipitaka, hinduismens heliga textsamling Vega eller asatroendes Eddan. När det gäller satanister och djävulsdyrkare så vet jag inte om de har någon “helig” skrift man skulle kunna bränna.

Vad som däremot får mig att reagera när det gäller koranbränningarna är de starka och fanatiska reaktion det fått i många (muslimska) länder.

För mig som ateist är det omöjligt att förstå dessa reaktioner utifrån inbillade och påhittade gudar.

Jag tror nämligen inte att gud har skapat människan. Jag tror att det är människorna som skapar sina gudar.

Det är ungefär lika obegripligt som att anhängare till olika fotbollsklubbar blir så fanatiska att de måste slåss, vandalisera, kasta raketer och rökbomber i samband med fotbollsmatcher. Det har till och med hänt vid ett par tillfällen, Stockholm och Göteborg, att fotbollssupportrar blivit ihjälsparkade för att ha burit “fel halsduk”.

Att bränna böcker är inget nytt

Genom historien har det förekommit bokbål vid många tillfällen.

Redan år 212 f.Kr. brände den första kejsaren av ett enat Kina, Qin Shi Huan, alla böcker i historia och filosofi. Han menade att historien skulle börja med honom.

Om detta har Evert Taube skrivit i “Kinesiska muren (Muren och böckerna)” där han förklarade den svåra brandrökhostan:

“Det var Shi Huangdi, kung av Qin
Som lät bygga den kinesiska muren
Och bränna alla böcker i Kina
Det hände på Hannibals tid
Innan Jesus var född”
(se lästips)

10 december 1520 brände Martin Luther ett bokbål av påven bulla (föreskrift) “Exsurge Domine”. Ett bokbål som sägs vara upprinnelsen till ett 150-årigt långt religionskrig mellan katoliker och protestanter då miljontals människor dog.

10 maj 1933 genomförde nazisterna i Tyskland ett stort bokbål utanför operan i Berlin då alla böcker som “stred mot den nazistiska ideologin” brändes.

December 1946 intog iranska styrkor den kurdiska Mahabadrepubliken, där man bland annat brände all kurdisk litteratur.

1966-1976, under kulturrevolutionen i Kina brändes böcker som inte passade in.

Efter militärkuppen i Chile 1973 ordnade militärdiktaturen bokbål. 1986 i Valparaiso brändes 15 000 böcker av nobelpristagaren Gabriel Garcia Marques.

1992 brände serbiska nationaliststyrkor nationalbiblioteket i Bosnien och Hercegovina då 1,5 miljoner böcker brann upp.

2002 brändes i Egypten cirka 6 000 volymer av 700-talspoeten Abu Nuwas, som är känd för sina homoerotiska dikter.

Här i Sverige har vi inte bara koranbränningar. 2020, i samband med Förintelsens minnesdag, startade nynazister ett bokbål utanför Linköpings stadsbibliotek där man brände böcker som handlade om judendomen, nazismen och hbtq-frågor.

I juni 1996 startade medlemmar från Nationalistisk Front ett bokbål utanför Höör i Skåne:

“Deltagarna stod framför en hakkorsflagga, iklädda naziuniformer och gjorde nazisthälsningar, samtidigt som man brände böcker som handlade om förintelsen. En av deltagarna var Jan Bengtsson, nuvarande Sverigedemokrat och tidigare invald i partiets styrelse i Höör”. (se både lästips och filmklipp)

Och i samband med kriget i Ukraina har Ryssland bombat och förstört minst 30 bibliotek i Ukraina. Vilket visar hur “farligt” det kan vara med böcker. (se lästips)

Som sagt – böcker är till för att läsas – inte brännas. Även böcker som står för det man ogillar, eller till och med hatar, kan vara nyttigt och intressant att läsa.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like