Angrepp mot strejkrätten fördjupar den redan existerande klyftan inom partiet.
För hundra år sedan klövs den svenska socialdemokratin i en vänster och en höger. I maj 1917 bildades Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti. Så gott som hela ungdomsrörelsen lämnade moderpartiet och anslöt sig till vänstern.
Tecken finns nu på att historien faktiskt skulle kunna upprepa sig. En djup klyfta finns inom partiet vad gäller inställningen till Nato och relationen till USA. Också i frågan om migrationspolitiken och inte minst när det kommer till behandlingen av de ensamkommande afghanska ungdomarna finns stora spänningar. Och ute i kommunerna finns ett ökande missnöje med ledande socialdemokratiska kommunpolitikers nedskärningspolitik och privatiseringar. En politik som mycket ofta genomförs i samarbete med borgerliga partier. I Eskilstuna, där S regerar kommunen tillsammans med M och C, har kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Jimmy Jansson, gått ut i riksmedier och öppet förordat ett samarbete med moderaterna också på riksplanet. Jansson har beskrivit konstellationen S och M som den svenska politikens ”styrkebälte”.
Mot bakgrund av den sedan en tid pågående konflikten i Göteborgs hamn. Det största fackförbundet i hamnen, Hamnarbetarförbundet, har sedan bildandet för 45 år sedan nekats att träffa kollektivavtal. Kollektivavtalsslutande part för arbetarna i hamnen har varit och är Svenska Transportarbetareförbundet, som tillhör LO. Hamnarbetarförbundet har betraktats som stående ”till vänster”, utan att för den skull ha haft någon partipolitisk bindning åt något håll. Förbundet har också betraktats som fackligt militant och utmärkts av en gräsrotsdemokrati som ofta försvunnit inom LO-förbundens storavdelningar.
Striden i Göteborgshamn mellan Hamnarbetarförbundet och det privata danska hamnbolaget APM Terminals handlar om arbetsvillkor men också om att Hamnarbetarförbundet som organisatören av den stora majoriteten av hamnens arbetare vill teckna kollektivavtal.
Svensk arbetsrätt förbjuder stridsåtgärder så länge det finns ett kollektivavtal. LO:s förbund har därför kunnat strejka eller vidta andra stridsåtgärder då ett kollektivavtal gått ut och innan ett nytt hunnit träda i kraft.
Hamnarbetarförbundet, som nekats av motparten att träffa ett kollektivavtal, har därför haft möjlighet att gå i konflikt när som helst. APM Terminals har bekrigat facket med lockouter.
Den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern Ylva Johansson har nu klargjort att hon anser att ”strejkrätten behöver inskränkas” så att Hamnarbetarförbundet inte ska kunna ta till stridsåtgärder trots att man inte fått sluta något kollektivavtal.
Ylva Johansson har fått medhåll från arbetsgivarsidan och moderaterna, som betonat att de vill snabba på lagstiftningsprocessen. Det formella argumentet är det samma som det APM Terminals fört fram: Det finns redan ett kollektivavtal i hamnen, det som Transportarbetareförbundet slutit. Ett mer reellt bakomliggande motiv kan naturligtvis vara att Hamnarbetarförbundet envisats om att utmana arbetsgivarna och tillämpat en gräsrotsdemokrati som bedöms som ”omodern” och ”problemskapande”.
Inom den socialdemokratiska sfären har Johansson fått stöd från IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikälä. Denne pekar på att företagen drabbats av problem vad gäller utskeppningen av svenska företags produkter. Att han inte i stället förordat ett kraftigt stöd till Hamnarbetarförbundets kamp för rätt att sluta kollektivavtal och hamnarbetarnas kamp för att försvara och förbättra arbetsvillkoren – och den vägen få ett slut på konfliktens verkningar – utan i stället sluter upp bakom ett krav på inskränkning av strejkrätten, har mött stor oförståelse bland arbetarrörelsens gräsrötter. Också ledande förbundsrepresentanter tillhörande andra LO-förbund har vädrat starkt missnöje.
– Det är inte så roligt tycker jag, som ju själv är socialdemokrat, att en socialdemokrat går emot fackföreningsrörelsen, säger Pappersarbetarförbundets ordförande Matts Jutterström till SVT.
Kritikerna, till vilka sällat sig Vänsterpartiet, menar att regeringens kommande förslag öppnar vägen för ”avtalsshopping”, det vill säga att man sluter ett billigt avtal med en facklig organisation som kanske organiserar endast en liten minoritet av arbetarna på en arbetsplats. Samtidigt som majoritetsfacket genom den nya lagen hindras från att agera.
Arbetsmarknadsexperten och docenten i arbetsvetenskap Christer Thörnqvist säger till SVT att det avisera lagförslaget är ”en stor grej”. Och att det i jämförelse med exempel i omvärlden, där regeln är att det är det största förbundet som har rätten att teckna kollektivavtal, skiljer sig det aktuella fallet i Sverige på det viset att det största förbundet nekas rätt att teckna kollektivavtal.
Thörnqvist menar också att Ylva Johanssons och regeringens plan på ingripande till uppenbart stöd för arbetsgivarsidan innebär ett avsteg från ”den svenska modellen”.
Stefan Löfven har vid flera tillfällen betonat att han inte ser det socialdemokratiska partiet som ideologiskt tillhörande vänstersidan i svensk politik. Han har rent ut sagt att S är ”ett mittenparti”. Allt fler bedömare menar nu att ledningens resa mot intimare samarbete med moderaterna och borgerligheten i allmänhet, nedskärningspolitiken, privatiseringarna och utvecklingen i militaristisk riktning – också innefattande närmandet till Nato och anpassningen till USA i kärnvapenfrågan – mycket väl inom överskådlig tid kan utlösa explosioner av protester från gräsrötterna. Och att därför, mot bakgrund av erfarenheterna från utvecklingen inom socialdemokratin internationellt, en klyvning av partiet inte kan uteslutas.
