Just nu är händelseutvecklingen snabb i två regioner i världen. I relationen mellan de två koreanska staterna har plötsligt ett fönster till avspänning öppnats. I Iran ser vi hur protester som inte bara kräver reformer, utan ett avskaffande av det religiösa styret, skakar flera städer.
Det kan vara intressant att se hur den US-amerikanska Trump-regimen reagerar på detta.
Först Korea. Varje anständig människa måste naturligtvis hälsa de återupptagna kontakterna mellan Nord- och Syd-Korea med tillfredsställelse. En eskalering som skulle kunnat sluta med krigshandlingar skulle skapat ett enormt lidande och katastrof.
Nordkorea är en bisarr dynasti med fullständig avsaknad av demokratiska rättigheter, men vägen till positiv förändring kan aldrig gå via krig.
Sydkorea var ända till 1980-talets slut en kapitalistisk diktatur. Det var arbetarnas och studenternas heroiska kamp som ledde till en demokratisering. Sydkorea är förvisso fortfarande ett mycket hierarkiskt kapitalistiskt samhälle men stora framsteg har gjorts när det gäller demokratiska rättigheter. eFOLKET har tidigare skrivit om massdemonstrationerna som fällde den korrumperade presidenten Park Geun-Hye (dotter till Park Chung-Hee, blodbesudlad diktator som regerade 1963-1979).
Är det något som förenar nästan alla koreaner i nord som i syd, så är det längtan efter återförening efter den traumatiska delning av landet som andra världskriget och koreakriget ledde till.
När Kim Yong-Un i sitt nyårstal anlade en icke bombastisk ton gentemot Sydkorea, uttalade längtan efter återförening, och önskade de olympiska spelen i Sydkorea framgång, svarade den sydkoreanske presidenten Moon Jae-In positivt och Nordkorea svarade i sin tur genom att annonsera återöppnandet av direkttelefonförbindelse mellan regimerna. Den som skickades fram för att meddela detta på Nordkoreansk TV var ordföranden för Kommittén för Fredlig Återförening Ri Son-Gwon. En tydlig signalpolitik.
Sydkoreas president välkomnade detta, provsamtal har redan genomförts, och Sydkorea säger sej berett att diskutera Nordkoreansk olympisk medverkan.
Trumps reaktion har varit allt annat än positiv. I ett uttalande skryter han om att han minsann har en kärnvapenknapp om är större och mäktigare än Kim Young-Uns och att ”den fungerar.”
Heather Nauert, taleperson för USA:s utrikesdepartement hälsar inte heller de senaste dagarna som något positivt. I uttalandet heter det: ”Kanske handlar det om att slå in en kil mellan våra två nationer (USA och Sydkorea)”.
Trumps uttalande möts med avsky också i USA. Den före detta republikanske regeringsrådgivaren Eliot A Cohen skriver:” Han talar som en irriterad tioåring. Men en tioåring med riktiga kärnvapen till sitt förfogande. Hur ansvarsfulla människor i han krets, eller de som stöder honom, kan rycka på axlarna eller skratta åt det, fattar jag inte.”
Men han får också stöd i USA. ”Tryck på vår knapp Trump! Det är dags att visa Nordkorea vad USA är!” skriver make-up artisten LuAnne Ledford. Vi citerar henne därför att hon är långt ifrån ensam om denna position i twitterflödet och eFOLKET:s läsare måste informeras om att dessa åsikter tyvärr också finns i den ”stora demokratin”.
När det gäller Iran har Trump gått ut och uttalat stöd till demonstrationerna och förhoppning om ”regimförändring”. Trumps FN-ambassadör Nikki Haley har gått ut med samma budskap och sagt att hon vill att FN:s säkerhetsråd ska ta upp händelserna.
Det är en oerhörd ironi att just Nikki Haley tar dessa uttalanden. Och ett hyckleri av gigantiska proportioner.
Det verkar att vara så att de nuvarande protesterna är arbetarklassförankrade på ett sätt som tidigare protester i Iran inte varit, då medelklassen spelat en mer dominerande roll.
Protesterna började som centrerade kring protester mot prishöjningar och materiella brister men har nu också inkluderat politiskt demokratiska krav och faktiskt krav på den Islamska Republikens avskaffande.
Nikki Haley försöker nu framstå som en försvarare av dessa arbetarprotester. Nikki Haley, som när hon var guvernör kämpade med näbbar och klor för att göra South Carolina fullständigt ”fackföreningsfritt”. Denna kapitalistiska politiker som inte ens kan acceptera att arbetare organiserar sej för sina omedelbara intressen försöker nu posera som försvarare av arbetarprotesterna i Iran! Skam går på torra land!
Trump och Haley ser enbart protesterna som en möjlighet att destabilisera Iran. USA, Israel och Saudiarabien försöker på alla sätt att försvaga regimen i Teheran.
Deras ”stöd” till protesterna är groteskt hyckleri. Nikki Haley och Donald Trump pumpar till exempel in pengar i Saudiarabiens krigsmakt så att diktaturen inte enbart ska säkras på hemmaplan utan också kunna fortsätta sitt krig i Jemen. Ett krig som olika FN-organ nu betecknar om den värsta nu pågående katastrofen i världen. Nu försöker de framställa sej som vänner av demokratiska rättigheter och sociala krav!
Samtidigt som anständiga och demokratiska krafter i världen måste uttrycka sympati för arbetarprotesterna i Iran så måste vi avslöja falskheten i Trump-Haleys utspel. USA måste förhindras att utvidga sin aggressionspolitik till ytterligare ett land.
Peter W