Samtliga medlemmar i SOFF och dess medlemmars logotyper. Notera BAE SYSTEMS i mitten.

Ännu ett tvivelaktigt sidbyte i politiken

Det skrivs då och då om politiker som “byter sida” genom att hoppa över från höga politiska förtroendeuppdrag direkt till mäktiga privatföretag.

Senaste fallet som hamnade i rampljuset var Lotta Edholm (L) som hoppade två gånger. Först från rollen som skolborgarråd i Stockholm till en börsnoterad skolkoncern. Sedan tillbaka till politiken som skolminister i den nya högerkonservativa regeringen.

I många länder betraktas det här som osunt, och det finns regler och lagar som sätter gränser för hur man får hoppa mellan olika särintressen. Detta för att undvika den minsta misstanke om svågerpolitik och vänskapskorruption.

Men i Sverige finns inga regler, vad jag vet. Endast en “oskriven lag” om att det kan vara olämpligt och att man åtminstone borde sitta i karantän en tid innan man byter sida.

Senaste fallet är nye försvarsministern Pål Jonson (M). Innan han blev försvarsminister arbetade han sedan 2014 som kommunikationsdirektör på Säkerhets- och Försvarsföretagen (SOFF).

SOFF, som fram till 2007 hette Försvarsindustriföreningen (FIF) och har som syfte att “skapa bästa möjliga konkurrensförutsättningar för försvars- och säkerhetsföretagen i Sverige genom att främja deras marknadstillträde och handelsutbyte”. Alltså en slags intresseförening för företag inom vapen- och säkerhetsindustrin som ska arbeta med att:

  • Långsiktigt och strategiskt påverka framtida handelsförutsättningar.
  • Arbeta med marknadsföringsfrämjande processer och aktiviteter.

När SOFF bildades vid ett konstituerande möte 1986-01-30 och stadgar antogs deltog följande företag inom den svenska vapenindustrin:

  • AB Bofors
  • Ericsson Radio Systems AB
  • FFV Ordnance
  • AB Hägglund & Söner
  • Karlskronavarvet AB.

Nu har SOFF växt och består av cirka 150 varav cirka 100 är små och medelstora företag.

Utifrån vad jag har förstått om SOFF verkar det minst sagt kontroversiellt att hoppa från rollen som kommunikationsdirektör på SOFF till rollen som försvarsminister.

Den här frågan har gått nästan spårlöst förbi i media. Jag hörde Pål Jonson kommentera:

“Det är väl bra att ha så breda erfarenheter som möjligt”.

Lek med tanken att Pål Jonson efter avslutat värv som försvarsminister skulle hopp tillbaka och börja jobba som rådgivare och konsult åt en stor vapenindustri.

Ur Pål Jonsons CV kan nämnas:

  • Doktorand i krigsvetenskap vid King´s Coollege i London.
  • Gästforskare vid Nato Defence College i Rom.
  • Generalsekreterare för Svenska Atlantkommittén, som bland annat arbetar “för att få en bredare acceptans för för NATO”. (se lästips)

Det förfaller som att Pål Jonson är marinerad i utbildningar och uppdrag som är ensidigt inriktade på det militära.

Om nu Pål Jonson tycker det är bra med “breda erfarenheter” kunde han ju ha Pryat på Svenska Freds eller någon annan fredsorganisation för att få en inblick i alternativen till bomber och granater som lösningen på konflikter – att antimilitarism är motsatsen till militarism.

Som “lök på laxen” är Pål Jonson sedan 2021 ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien (KkrVA) som bildades 1796 under namnet Svenska Krigsmannasällskapet och har som motto: “Fäderneslandets försvar – Mod och kunskap”.

PS: Huvud-Bilden visar logotypen för de företag som ingår i SOFF. Där finns BAE SYSTEMS som är Europas största koncern inom vapenindustrin och har huvudkontor i London BAE SYSTEMS är numera ägare till flera svenska vapenföretag. Bland annat Bofors i Karlskoga och Hägglunds i Örnsköldsvik som tillverkar olika typer av bandvagnar och stridsfordon.

Lästips:

Rolf Waltersson

You May Also Like