“Ännu finnas länder på jorden at upptäcka. Ännu finnas rikedomar att röfwa. Landskaper att plundra, hufwud at döpa, halsar at strypa, blod at utgjuta”.
Så beskriver tidningen Stockholmsposten 17 november 1781 de uppgifter den svenska kolonialmakten har framför sig.
Några år senare, 1784, köpte den svenska regeringen och Gustav III ön Saint Barthelemy av Frankrike för att göra det möjligt för Sverige att delta i slavhandeln. Huvudstaden på Saint Barthelemy döptes till Gustavia efter Gustav III.
Även om det har skrivits en del böcker och artiklar genom åren om Sveriges slavhandel, är det ändå något som “gemene man” nog har ganska vaga begrepp om.
Och i vilken utsträckning man tar upp det i skolundervisningen har jag dålig koll på. Det stod i alla fall inte på schemat under min skoltid.
När Sverige upphörde med slavhandeln 1847 och 1878 sålde tillbaka Saint Barthelemy till Frankrike, efterlämnade den svenska administrationen mängder med dokument som så småningom hamnade i franska arkiv i Aix-en-Provence. Där har de samlat damm genom åren.
Men för några år sedan lyckades den svenske historikern och akademiforskaren Fredrik Thomasson, Uppsala Universitet, få tillgång till detta digra arkiv som består av 327 volymer på sammanlagt 350 000 sidor.
Där hittar man nu uppgifter om den svarta befolkningens levnadsvillkor på slavön Saint Barthelemy med namn och individuella historier. Där finns domstolsprotokoll och rättegångshandlingar som beskriver hur slavar som uppträdde “olämpligt” blev bestraffad, bland annat genom spöstraff.
Genom dokumenten får man också en tydligare bild av hur denna slavhandel gick till. Två av de svenska slavskeppen hette “Försiktigheten” och “Fäderneslandet” som seglade med svensk besättning.
Nu finns det dokumenterat hur Fäderneslandet seglade till Västafrika för att köpa förslavade svarta fångar, som transporterades vidare till den svenska kolonin Saint Barthelemy i Västindien.
“Våren 1795 lade Fäderneslandet till med 240 slavar i lasten”, som ett exempel ur dokumenten.
Fäderneslandet ägdes av Anders Reimer – som gav namn åt Reimersholme i Stockholm.
Fredrig Thomasson har fokuserat mycket av sin forskning på domstolsprotokollen. Kroppsstraff var vanligt. 29 piskrapp fick slavägaren själv utdela utan att rättsväsendet blandade sig i. Vid grövre förseelser krävdes domstolsbeslut för att få utdela fler är 29 piskrapp.
Idag är detta ett svart kapitel i svensk historia. Men det är ändå viktigt att lära känna denna del av vår historia och, så långt det är möjligt, “göra upp” med det förflutna och ge upprättelse till alla de omkring 10 000 slavar som den svenska slavhandeln omfattade.
En del av deras ättlingar bor troligen idag på Saint Barthelemy.
Dagens Saint Barthelemy – ett skatteparadis och en tummelplats för internationella jetsettare.
I Expressen 15 augusti 2020 kan man läsa:
“Den gamla svenska kolonin Saint Barthelemy är ett exklusivt turist- och skatteparadis i Västindien. En tummelplats för internationella jetsettare som Beyoncé, Mariah Carey, Paul McChartney och Leonardo DiCaprio.
Gatorna har svenska namn och huvudorten heter Gustavia efter Gustav III. Ön vårdar det svenska arvet som en del av varumärket – och marknadsförs som den renligaste och fredligaste platsen i Västindien”.
I turistreklamen kan man läsa:
“I hamnen ligger några av världens vackraste lyxyacher”.
“Shoppa senaste modet till tax free priser. Saint Barth är ett verkligt shoppingparadis med eleganta och lyxiga varor”.
Men det finns de som varken kan eller vill sopa den svenska slavhandelns historia under mattan:
“Sveriges kungahus och regeringen ska be om ursäkt för den svenska rollen i slavhandeln.
Sverige profiterade på slaveriet, vi kräver ursäkt och kompensation”, säger Verene Shepherd i de karibiska staternas gottgörelsekommission, i samma artikel i Expressen.
“Sverige spelade inte en dominerande roll i den transatlantiska slavhandeln. Men Sverige hade Saint Barthelemy med frihamn där man handlade med förslavade afrikaner i den inomkaribiska slavhandeln.
Som en nation som är stolt över sina insatser för mänskliga rättigheter och jämlikhet kan Sverige inte känna sig bekväm med denna historia. Sverige bör göra det rätta och be om ursäkt även om man inte formellt är tvingad till det”, säger Verene Shepherd till Expressen.
Som avslutning. Fredrik Thomasson anser att historieforskningen varit öronbedövande tyst när det gäller Sveriges karibiska koloniala förflutna. Endast fyra doktorsavhandlingar har behandlat ämnet, den första från 1888 och den andra från 1951, och två som lades fram 2016 (båda Thomassons doktorander).
Gå gärna in och lyssna på “Svensk slavhandel. UR Play med journalisten Judith Kiros”. Programmet är på 28 minuter.
Själv har jag tagit upp slavhandeln i några inlägg i eFOLKET.
- “Att göra upp med det förflutna” 17 december 2019.
- “Slaveriet. En svart historia som många fortfarande blundar inför” 22 juli 2020.
- “Svensk slavhandel. En del av vår historia det inte talas så mycket om” 22 oktober 2019.
Läs också Hans Östenssons recension av Peter Widens bok om USA:s svarta historia.
“Recension av nyutkommen bok om USA:s svarta historia” 5 mars 2021.
Rolf Waltersson
