eFOLKETs chefredaktör konstaterar i denna ledarartikel att den i svenska medier sedan många år vanliga anpassligheten till makthavarna Vita Huset inte förändrats efter Trump-administrationens tillträde. Och internationellt är de svensk medierna ofta de mest följsamma, så som det nu senast visat sig vad gäller rapporteringen och kommentarerna kring angreppen mot oljefraktare i Hormuz-sundet.
De stora internationella nyhetsmedierna, BBC News, Guardian, CNN och Bloomberg pekar alla på att det är osannolikt att Iran skulle ligga bakom attackerna på de bägge oljefartygen vid Hormuzsundets mynning i Omanska viken. Bägge fartygen, ett japanskt och ett norskt, var på väg med energilast till Japan. Aktionen inträffade samtidigt som Japans premiärminister Shinzo Abe var på statsbesök i Irans huvudstad Teheran.
En viktig anledning till statsbesöket var att Japan – liksom Kina – har starka intressen av att minska spänningen i området. De oljefattiga länderna i Ostasien är beroenden av flödet av olja och gas från Västasien, där Iran är en viktig leverantör. Att Iran i detta läget skulle skapa en kris som hindrar frakten av olja till Kina och Japan genom Hormuzsundet, vore rena självmordpolitiken.
Omedelbart efter angreppen mot fartygen gjorde Iran och Japan ett gemensamt uttalande där de fördömde angreppen som en provokations just mot försöken att minska spänningen i området.
Den US-amerikanska regeringen var samtidigt snabb med att anklaga Iran för angreppen, Utrikesminister Mike Pompeo förklarade:
– “Iran slår till för att stoppa vår framgångsrika kampanj. Men inga ekonomiska sanktioner ger den Islamiska republiken rätt att attackera oskyldiga civila och störa den globala oljemarknaden och ägna sig åt kärnkraftsutpressning.”
Svenska massmedier, var väldigt snabba med att vidarebefordra USA:s regeringspropaganda till sina läsare och lyssnare. Ett halvdygn senare tog en del media dock pliktskyldigt in dementier från iranska håll.
Eskilstuna-Kurirens ledarskribent, 2019 06 22, gör däremot inte ens något försök att nyansera bilden, utan konstaterar:
– “Så är det inte med motivet att brandrök ska påminna om hur Irans regim, ifall den pressas mot ekonomisk kollaps, kan sätta igång stora ekonomiska störningar i en rad länder genom att göra Hormuzsundet så riskfyllt att rederierna inte vågar trafikera det.
– Att spår leder åt iranskt håll tycks vara bedömningen även hos en del amerikanska bedömare som på inget sätt är politiskt närstående till presidenten Donald Trump eller utrikesministern Mike Pompeo.
– Iran och dess regimbärande revolutionsgarde har mycket blod och många skurkstreck på sitt konto, inte minst som medverkande i Assads och Putins brutalitet i Syrien.”
Det kanske finns anledning att påminna om att när det gäller frågan om skurkstreck och att döda oskyldiga människor, så är Iran en liten busgrabb jämfört med den till tänderna rustade USA-gangstern, som under snart två decennier varit i ständigt krig i Västasien och Nordafrika.
USA:s krig har dödat miljontals oskyldiga barn, kvinnor och män och gjort miljontals människor till flyktingar samt förött samhällsstrukturen i stora områden i flera länder. USA angreppskrig har gjort blomstrande samhällen till eviga stridszoner mellan rivaliserande grupper som försetts med vapen från USA eller dess allierade.
När det gäller händelserna i torsdags i Hormuz-sundet, så finns det anledning att redovisa hur internationella medier har tolkat händelserna.
Nyhetskanalen CNN konstaterar, att Iran inte verkar ha mycket att vinna på att genomföra en sådan här aktion:
– “Säg vad man vill om Teherans skadliga avsikter, ett sånt här angrepp skulle enbart ökad det globala tycket för att isolera landet samt stärka de krafter som vill öka det militära trycket mot på Iran…
– Irans hårdare krafter – särskilt revolutionsrådet – är nog lite för smarta för att de skulle bomba internationella sjöfart under ett viktigt diplomatiskt möte.”
Nyhetsbyrån Bloomberg konstaterade:
– “Det finns en annan grupp som kommer att dra nytta av händelsen: de människor som vill se USA intensifierar sin kampanj mot Iran och gå från ett ekonomiskt krig till ett militärt. Det finns gott om dem, både i USA och bland dess allierade i Persiska viken och i större delen av Mellanösternregionen.
– Tidpunkten för angreppen väcker också frågor. De inträffade samtidigt som Japans premiärminister Shinzo Abe besöker Teheran, med Trumps välsignelse. På onsdagen, uppmanade premiärminister Abe, Irans regering att undvika konflikter till varje pris och lovade att göra sitt yttersta för att minska spänningarna…. En dag tidigare hade Iran befriat en fängslade US-amerikan.”
(Det gäller den Libanon-födde US-medborgaren Nizar Zakka, som dömts till tio års fängelse för påstått spioneri, men nu släpptes efter två år. / eFOLKETs anmärkning.)
Bloombergs skribent fortsätter:
– “Detta verkar i så fall vara en mycket klumpig timing från ett land när man just ser de första påtagliga tecknen på en lättnad av de förnedrande sanktionerna som USA har pålagt landet. Men det är däremot helt förståeligt om det handlar om någon vars slutliga mål är att genomföra en regimförändring i Teheran. Den som står bakom attackerna är inte någon vän till Iran.”
New York Times konstaterar lakoniskt i en rubrik:
– “När Trump anklagar Iran, har han ett problem. Sin egen trovärdighet”. Washington Post har dessutom räknat ut att Donald Trump under sin tid som president producerat över 10 000 falska eller missledande uttalanden.
Det är uppenbart att det idag inte går att fastställa vilken stat eller organisation som stod bakom angreppen i Hormuz-sundet i torsdags. De finns många misstänkta att välja på, först och främst, alla stater som är inblandade i konflikten, det vill säga i bokstavsordning: Arabemiraten, Iran, Israel, Saudiarabien eller USA samt dessutom olika terrorgrupper, kanske främst den USA-stödda Mojahedin-e Khalg, vars mål är att störta Irans regim.
Det märkliga är att, trots att det idag är omöjligt att fastslå vilka som legat bakom angreppen mot de två fartygen, så litar svenska medier på de utsagor som en part i målet står för; det vill säga de tror på de notoriska lögnhalsarna, Donald Trump, Mike Pompeo och John Bolton.
Hans Foste Hjälte
