På socialnämndsmötet
pratar vi om våra äldre
som blir allt fler
de ynglar av sig
brukare omsorgstagare
människor förmodligen.
Ibland spillror
tar sig inte ur sängarna
hemtjänsten kommer
flera minuter in och ut
klickar i mobilerna
så vi vet att de varit där.
Men är de äldre våra
äger vi dem
som gatorna och parkerna
datorerna, tjänstebilarna
och handlingsplanerna?
Vad är det som är vårt
kommunhuset äldreboendet
budgeten med stora potthål
allmännyttan
ännu inte utsåld?
Vad äger vi egentligen
besparingarna nedskärningarna
äger vi de äldres
krympande kroppar?
Kanske äger vi någonstans
ett samvete.
Lena Staaf
