Foto: dimitrisvetsikas 1969 / Pixabay.

50 år har gått – 1974 delades Cypern genom Turkiets ockupation av landets norra del

20 juli 1974 inledde Turkiet sin ockupation av norra Cypern. En ockupation som slutade med att Turkiet utropade marionettstaten Turkiska Republiken Norra Cypern. En republik som Turkiet som enda land i världen erkänt som självständig stat.

I samband med ockupationen tvingades 150 000 grekcyprioter lämna sina hem. De nekas än idag att återvända:

Nioåringen i mig minns hur de kristna cyprioterna demoniserades i Turkiet under ockupationsåret 1974. Orden ‘hedningar’, ‘grekiska oäktingar’ och ‘smutsiga kristna’ samt ‘död åt Makarios’ (1913-1977, det självständiga Cyperns förste president) ekar än i mina öron”, skriver författaren Kurdo Baksi i ett debattinlägg i Dagens Nyheter idag, 20 juli 2024.

Här bör nog påpekas att tongångarna som Baksi beskriver säkert förekom, men de var knappast representativa för den turkiska regeringen, ledd av den som socialdemokrat betraktade premiärministern Bülent Ecevit. Inte heller var dessa tongångar representativa för den turkiska arbetarrörelsen och vänstern.

Den fascistoida grekiska militärjuntan, som 1967 installerat sig med stöd från CIA och USA, hade sedan början av 1970-talet infiltrerat det cypriotiska nationalgardet, och den 15 juli störtades presidenten Makarios regering i en militärkupp, understödd av den grekiska militärjuntan.

Följden blev våldsamma sammandrabbningar inom det grekcypriotiska lägret, omkring 1000 motståndare till kuppen fängslades och mellan 500 och 700 anhängare till den störtade Makarios beräknas ha dödats av den juntastödda kuppregeringen.

De juntasympatiserande grekcypriotiska högerströmningarna förespråkade också en anslutning av Cypern till Grekland, och bedrev dessutom en våldsam hets mot den turkiska minoriteten (120 000 av Cyperns 600 000 invånare 1974).

I detta kaotiska läge beslöt den turkiska regeringen att intervenera med en stor truppstyrka, som gick iland på norra Cypern. Invasionen möttes, på grund av den kaotiska och våldsamma situationen, inledningsvis med förståelse internationellt.

Turkiets ockupation av norra Cypern stred förvisso mot internationell rätt och internationella överenskommelser, och striderna mellan den 20000 man starka turkiska invasionsstyrkan och det grekcypriotiska nationalgardets cirka 10 000 soldater kostade tusentals, på båda sidor, livet.

Från öns södra till dess norra delar flydde 53 000 turkcyprioter undan trakasserier, våld och förföljelse. Samtidigt flydde av samma anledning minst 150000 grekcyprioter söderut från den norra, av Turkiet ockuperade, delen.

Som en följd av händelserna rasade den 23 juli militärdiktaturen i Grekland samman. Ursprungligen kommen till makten med stöd från starka krafter inom Nato hade juntans delaktighet i kuppen på Cypern irriterat Nato-ledningen. Både Grekland och Turkiet var Nato-medlemmar och för militäralliansen och dess ledande stat USA var det av största vikt att den permanent mer eller mindre spända relationen mellan Turkiet och Grekland inte urartade till sådant som allvarligt kunde skada Nato:s intressen. När USA och Nato till slut vädrade sitt missnöje med överstarna i Aten så var juntans tid ute.

*******

Turkiet är alltså medlem i Nato. Men Nato gör ingenting. Detta bör rimligtvis tolkas som att Nato tycker det är okej att ett Natoland får upprätthålla ockupationen så som man gjort fram till idag.

Och nu har Sverige skrivit avtal med Turkiet som innebär att Sverige aktivt ska verka för att Turkiet blir medlem i EU. (se lästips)

I enlighet med FN:s resolution 541 (1983) erkänner inte Sverige “Turkiska republiken Norra Cypern” som självständig stat. Och som sagt – Turkiet är det enda land som erkänt denna illegala stat som man genom ockupationen för 50 år sedan var med och bildade.

Nu uppmanar Kurdo Baksi i sitt debattinlägg i DN att Tobias Billström (M) i egenskap av utrikesminister klart och tydligt ska slå fast att ockupationen är en ockupation.

Men det är väl knappast troligt att Billström gör det. Det kan nog bli “dålig stämning” igen om Sverige mot förmodan tar upp den här frågan, samtidigt som Sverige i samband med Nato-ansökan lovade att lobba för att Turkiet ska få bli medlem i EU. Eller som det står i punkt 6 avtalet mellan Sverige och Turkiet som undertecknades i samband med Nato-toppmötet i Vilnius:

“Sverige ska aktivt stödja Turkiets försök att gå med i EU …”

Som avslutning i sitt debattinlägg i DN skriver Kurdo Baksi:

“Hur ska FN, EU och västländer tvinga Ryssland att lämna Ukraina när de inte ens klarar av att tvinga bort Turkiet från Cypern?”.

Man kan komplettera med att fråga sig hur man kan vara medlem i Nato och samtidigt vara både diktatur, kolonialmakt och ockupant, när Nato säger sig värna demokratin? (se lästips eFOLKET)

Svaret på den frågan är väl att det inte är så konstigt, med tanke på att NATO:s ledande makt USA historiskt av “realpolitiska skäl” utmärkt sig som en notorisk understödjare av allehanda diktaturer värden över. Talet om Nato som frihetens och demokratins försvarare rimmar illa med verkligheten.

Som en maktdemonstration på 50-årsdagen av Turkiets ockupation gör Erdoğan ett statsbesök i “Turkiska republiken norra Cypern”.

Rolf Waltersson

Lästips:

You May Also Like