I SvT:s program “Agenda” i söndags gavs en makalöst tendentiös och fullständigt ensidig bild av situationen i Venezuela
(Artikeln, skriven av eFOLKET-medarbetaren Zoltan Tiroler, har tidigare – 12/6 – varit publicerad på Svensk-Kubanska föreningens hemsida. Zoltan Tiroler är ordförande i Svensk-Kubanska Föreningen.)
Vi är luttrade vid att svenska medier rapporterar ensidigt om Kuba, Venezuela och det progressiva Latinamerika (för att inte tala om andra platser i världen). Men ibland blir denna ensidighet grotesk i sin överdrift. Ett sådant bottennapp är senaste ”Agenda” där situationen i Venezuela skulle diskuteras.
Medverkande i programmet:
Sveriges utrikesminister Margot Wallström, som tillsammans med Hultqvist och Löfvén gjort sig till USA:s lydigaste “junior partner” i EU. Med det resonemang Wallström förde kunde hon precis lika gärna varit anställd av USA:s UD.
Erik Jennische, Civil Right Defenders ”Latinamerikaexpert”. CRD finansieras delvis av USA och följer dess agenda. Jennische har en lång historia av fanatiskt hat mot allt progressivt i Latinamerika, framförallt Kuba. De stater där människorättskämpar systematiskt mördas (Colombia, Guatemala, Brasilien, Honduras med flera) intresserar inte CRD och Jennische. De är ju USA-allierade! CRD ingår i USA:s propagandaarsenal mot Kuba, Venezuela, Nicaragua och Bolivia.
En “exklusiv” intervju med den självutnämnde ”president” Juan Guaidó. Intervjun görs av Rebecca Randhawa och Pablo Torres. Dennes Twitterkonto visar att han är en trogen beundrare av Guaidó. Intervjun är därefter: Journalisten läser innantill upp sina i förväg nedskrivna frågor på engelska. Inte en enda följdfråga. Inte ett enda ifrågasättande. Detta skulle inte accepteras i någon seriös journalistik. Det är en partsinlaga.
Samtliga medverkande kan, då de inte bemöts av någon med skymten till annan uppfattning, framföra vilka påståenden och lögner som helst. Och det passar både Jennische och Guaidó på att göra.
Guaidó fabulerar fritt. Han kommer med påståenden om infiltration från ELN-gerillan (inget om colombiansk paramilitär som infiltrerar och mördar). Guidó har också sett det inga andra venezolaner sett: kubanska militärer. Och eftersom han har chansen att fantisera så späder han på med att kubanska militärer torterar venezolanska soldater (!) för att skrämma stackarna från att stödja Guaidó. Han vräker gång på gång på gång ur sig uttalanden om den ”mycket grymma Madurodiktaturen”, som sägs ha ”över 1 000 politiska fångar”, ”flest i Latinamerika” osv. i samma stil. Några belägg för de sensationella uppgifterna behövs inte. Journalisten nickar förnumstigt och går till sin nästa nedskrivna fråga.
Alla problem skylls på Venezuelas president Nicolas Maduro. De stora manifestationerna till stöd för Maduro nämns inte. USA:s sanktioner viftas bort. Trots att en akademisk rapport från USA nyligen visade att sanktionerna bara mellan 2017 och 2018 resulterat i minst 40 000 venezolaners död.
SvT känner sig föranledd att försvara programmet. Här medger SvT att intervjun är ensidig, men den påstås uppvägas av den samlade bilden i TV. Vilket är ren lögn. Den ”samlade bilden” är att en sida oemotsagd gång på gång får föra fram sitt budskap. När såg du i TV ett program där de flera miljoner som stöder Maduro får komma till tals?
Här bemöts några få av alla påståenden som sprids av SvT:
Ja, Guaidó erkänns av ett 50-tal länder. Men de flesta av världens ca 200 länder erkänner Maduro, inte Guaidó. I FN företräds Venezuela av Maduro. Guaidó har misslyckats med det ena odemokratiska försöket efter det andra att gripa makten. Inte ens hela oppositionen stöder honom, vilket USA:s utrikesminister Pompeo nyligen beklagade sig över. (Pompeo, som skrattande inför en applåderande publik, förklarade att ”vi stal, vi lurades, vi ljög” när han pratade om sin tid som chef på CIA).
Nej, det var inte i enlighet med konstitutionen som Guaidó utropade sig till president i ett gathörn i Caracas. Det finns inget stöd i grundlagen för hans självutnämning. Det är bara att läsa på.
Att krisen i Venezuela till stor del beror på sanktionerna nämns inte. FN:s oberoende expert de Zaya har liknat sanktionerna vid “en medeltida belägring”. Visst har Maduroregeringen gjort missgrepp, men ska det vara anledning till att straffa befolkningen ytterligare? Ska alla länder som har ”dåliga” regeringar (enligt USA:s definition) invaderas? Vore inte USA då det första landet att invadera? Men visst, vem ska göra det? Sanktionerna, som pågått i flera år, ledde enbart 2017 – 2018 till minst 40 000 venezolaners död, enligt en rapport i USA. USA:s UD skröt på sin hemsida med all skada det åstadkommit genom sina åtgärder, men sidan togs ner efter någon dag då den med alltför stor tydlighet visade omänskligheten i politiken.
USA har motarbetat regeringen i Venezuela sedan Hugo Chávez blev president 1999. Minns kuppen 2002. Fientligheten och aktionerna mot Venezuela är inget nytt. Bara att de successivt har skärpts.
SvT:s Agenda nämner inte att USA:s brutala sanktioner har med landets oljereserver att göra. Något som säkerhetsrådgivaren John Bolton öppet deklarerat. På vilket sätt hjälper man venezolanerna med sanktionerna, som nu också riktar in sig på landets matförsörjning?
Maduro beskylls för våld mot oppositionen. Men det man inte nämner är oppositionens våld, där de vid upprepade tillfällen bränt regeringsanhängare levande. Det i våldsamma kravaller där oppositionen satt eld på bussar, dagis och andra samhällsinrättningar. Men det passar inte in i bilden på den ”“demokratiska” och “fredliga” oppositionen. I Agenda diskuteras den humanitära krisen och vad världen kan göra. Det som inte nämns är att Venezuela hindras från att köpa livsmedel och mediciner. Landets tillgångar beslagtas, rederier som seglar på landet sanktioneras, företag som säljer livsmedel och medicin tvingas avstå. Redan betalda varor levereras inte. Utlandet, med USA i spetsen, slår stenhårt mot landets möjligheter att försörja sin befolkning. Nu senast försöker USA hindra de miljontals matpaket som staten delar ut. Och Wallström deklarerar att Sverige mycket väl kan tänka sig hårdare sanktioner. Man häpnar inför bristen på medmänsklighet, sans och balans.
Human Rights Watch och Amnesty framhålls som sanningsvittnen. Såväl HRW som Amnesty har många och nära band, inte minst personella, till USA:s regering och dess UD. Amnesty har tidigare ställt sig bakom USA:s krig mot Irak, bakom NATO:s katastrofala insats i Libyen och i annonskampanjer tackat för ockupationen av Afghanistan.
Jennische hävdar att sanktionerna inte spelar någon roll. Venezuela kan sälja olja till USA, säger han som bevis. Men att USA inte betalar råkar han glömma.
USA:s rätt att uppmana ett annat lands militär att resa sig mot sin regering förbigås med tystnad. Istället framförs rena lögner om “1 000 politiska fångar”, om “kubansk militär”, Margot Wallström skyller misslyckandet med att tillsätta Guaidó på Ryssland, Kina och Kuba. Högerregeringarna i Brasilien, Colombia och USA blir demokratins banérförare.
Wallström och de andra upprepar med en papegojas envishet att Maduro är president på grund av valfusk. Men några bevis för det påstådda fusket har aldrig presenterats. De internationella observatörer från EU och Latinamerika som var på plats vid valen har inga anmärkningar. Valsystemet var i senaste valet detsamma som i de tidigare 24 valen sedan 1998. USA och den inhemska oppositionen har underkänt alla tidigare val som inte gått deras väg. Men upprepar man en lögn tillräckligt många gånger blir det sanning, vilket hävdades av en ökänd tysk vid namn Goebbels på 1930-talet.
Självklart nämner ingen av de medverkande att sanktioner som USA bedriver mot Venezuela (och Kuba med flera länder) strider mot FN, OAS´ regler, USA:s egna lagar, internationell rätt och enligt FN-stadgan betraktas som en krigshandling. Alltså en krigshandling som Sverige obekymrat och helhjärtat ställer sig bakom.
Detta är bara några axplock av all desinformation och fake-news som SvT matar oss med. Som sagt, utan att någon avvikande röst får komma till tals.
Zoltan Tiroler 190612
