Cuba en Resumen (nedkortat och redigerat)
Översättning: Zoltan Tiroler
Insändaren har tidigare varit publicerad på Svensk-Kubanska Föreningens hemsida.
USA:s utslitna politik som inte upphör
För snart 200 år sedan beslutade USA:s president James Polk 1846 att hans lands “manifest destiny” bestod av att expandera. Han startade krig mot Mexiko. Detta grannland förlorade över hälften av sitt territorium till nordamerikanerna som tog över områden som nu utgörs av Kalifornien, Utah, Nevada, Arizona och New Mexico. Därefter invaderade president William McKinley de spanska kolonierna i Karibien, länder som Kuba och Puerto Rico. Det senare kontrolleras än idag av USA.
Låt oss heller inte glömma att Haiti, Dominikanska Republiken, Panama, Grenada, Nicaragua, Guatemala…alla finns på den långa listan över länder som invaderats och ockuperats av Washington.
CIA har backat upp militärkupper i Argentina, Chile, Guatemala, Haiti, Honduras och mer nyligen i Venezuela och Bolivia. Något som avslöjats av dess egna.
När Trump åberopade Monroe Doktrinen 2018 varnade experter att blotta nämnandet väckte det historiska minnet av förtrycket från otaliga militära och ekonomiska interventioner från Washington. Historiskt ser ledarna i Nordamerika på Latinamerika som ett slags förlängning av sitt eget territorium, en slags “bakgård”. På grund av dessa länders geografiska läge är dessa länder den närmaste källan till råmaterial och naturresurser. Också geopolitiskt anses de viktiga för USA:s nationella säkerhet.
USA:s intressen i regionen baseras på en geopolitisk uppfattning och behovet av att bygga intresseområden, vilket varit USA:s inställning sedan landet uppnådde ett imperialistiskt stadium.
Invasioner, interventioner, upprättandet av militärbaser, plundringen av naturresurser, inblandning i andra länders inre angelägenheter, undergrävande verksamheter, sanktioner och blockader… alla är delar av Washingtons strategi som upprepas i olika varianter genom såväl dåtida som nutida historia.
Cuba en Resumen,
(nedkortat och redigerat)
