Finanspolitiska rådet är en myndighet som bildades 2007. Rådets uppgift är att göra oberoende granskningar av regeringens finanspolitik.
Vidare ska rådet “bedöma om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser, samt de budgetpolitiska målen, i synnerhet överskottsmålet och utgiftstaket”.
Vi har också det Klimatpolitiska rådet som bildades 2018. Det är ett oberoende expertorgan “som ska granska om regeringens politik är förenlig med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat om”.
I den senaste rapporten från Klimatpolitiska rådet får regeringen bakläxa:
– Regeringens klimatpolitik räcker inte för att nå målen om minskade utsläpp. Det är allvarligt, säger rådets vice ordförande Johan Kuylenstierna.
I samma veva passar Johan Kuylenstierna, som också är professor vid Stockholms universitet, på att kritisera de olika ersättningarna som utgår till ledamöterna i Finanspolitiska- och Klimatpolitiska råden.
Medan ledamöterna i Finanspolitiska rådet får 110 000 kronor per år, får de i Klimatpolitiska rådet 50 000 per år. (uppgiften ändrad 2020-03-14, tidigare stod det felaktigt månad istället för år)
I en kommentar till Nyheterna Sveriges Radio säger Johan Kuylenstierna:
– Vi utgår ju från att man värderar klimatfrågan lika högt som de finanspolitiska idag, så vi tror att det här bara är ett misstag som har begåtts tidigare. Nu har vi påpekat det och vi hoppas att det ska korrigeras.
Finansdepartementet som hanterar frågan säger i en skriftlig kommentar till Ekot:
– När arvoden skiljer sig i olika råd beror det bland annat på frågans komplexitet och förväntad arbetsinsats. Och när det gäller specifikt Finans- och Klimatpolitiska råden är det inte aktuellt att ändra arvodesnivåerna.
Nu är inte jag så insatt att jag kan bedöma och värdera de insatser som man gör inom dessa statliga råd.
Men en spontan ryggmärgsreflex från min sida är att det ser ut som en märklig värdering. Man kan ju tycka att arbete som har att göra med klimatet är minst lika viktigt som arbete med finanser och pengar.
Kanske till och med viktigare. För om det skiter sig med klimatet och miljöförstöringen, så hjälper det föga om ekonomin “går som tåget”.
Men som sagt, Finansdepartementet har tydligen en annan syn på saken. Ekonomi går före miljö och klimat, tycker man där.
Dessutom är ju arvoden på de nivåer som här diskuteras helt oförenliga med den livsstil som alla människor nu måste inse är nödvändig. Resursförbrukningen, miljöförstöringen och slitaget på vår planet kan inte få fortsätta som nu. Lyxkonsumtionen måste bort. Detta är något som inses av allt fler, hoppas jag.
Mogna människor kan inte ha höga status-inkomster, jättestor skrytkonsumtion och saftiga privata förmögenheter som drivkrafter. Jämlikhet, solidaritet, förnöjsamhet och varsamhet med vår planet – för våra barnbarns och alla kommande generationers skull – måste bli de bestämmande ledstjärnorna framöver.
Rolf Waltersson