Francisco Dominguez, Orinoco Tribune 240810
Venezuela: It Was a US-Led Coup All Along
Översättning: Zoltan Tiroler
Inget venezuelanskt parti som påstår sig ha 40 procentenheter fler röster än president Maduro (som oppositionen hävdar) skulle tveka att lägga fram bevisen för det nationella valrådet (CNE). Den som ropar på valfusk måste obestridligen bevisa det, det är de som har bevisbördan, inte CNE, att bevisa att det inte fanns något valfusk.”
Dr Olga Alvarez, venezuelansk konstitutionsexpert.
Den 28 juli 2024, röstade Venezuelas folk lugnt men bestämt för att fortsätta den bolivarianska processen genom att omvälja Nicolas Maduro för perioden 2025-2031.
Trots en monstruös internationellt samordnad och groteskt falsk mediakampanj med falska nyheter som upprepade gånger citerade CIA-kopplade “opinionsundersökare” som gav den högerextrema kandidaten Edmundo Gonzalez procentandelar på upp till 80 procent av rösterna, kompletterat med en propagandakampanj som hotade med våld, främst framförd av den mediala högerextrema politikern Maria Corina Machado,
President Maduros seger enligt CNE:s första bulletin med 80 procent av röstlängderna räknade var 51,2 procent, mot Gonzalez 44,2 procent, vilket sedan bekräftades av CNE:s andra bulletin med 97 procent av röstlängderna räknade, Maduro med 52 procent (6 408 844 röster) och Gonzalez med 43 procent (5 326 104 röster).
Den aldrig tidigare skådade nivån av samordning av falska meddelanden från världens bolagsmedier var överraskande. Det var oerhört välkoordinerat med en häpnadsväckande grad av innehållsmässig homogenitet som under flera månader bombarderade venezuelanerna 24/7 med desinformation. Ett bombardemang som tilltog i intensitet dagarna före valet.
Det finns bara ett enda maktcentrum i världen som har muskler nog att beordra världens företagsmedier att genomföra en sådan lömsk kampanj. Det handlade om tusentals tidningar och TV-kanaler, från de mest ansedda till de mest avskyvärda. Medielögnerna upprepades oavbrutet med en hatfylld twist av tiotusentals webbnätverk som spydde ut miljontals meddelanden dagligen från botfarmer.
Oppositionsledarna legitimerade utan att skämmas hatkampanjen, precis som de har gjort många gånger tidigare.
För det första var det den falska medieanklagelsen att valen i Venezuela varken är fria eller rättvisa, påståenden som inte vilar på några som helst bevis.
Medierna återger bara oppositionens påståenden om “bedrägeri” när de förlorar, men accepterar resultaten när de vinner.
Venezuelas valsystem har varit elektroniskt sedan 2004 och har förbättrats avsevärt under åren med biometrisk autentisering sedan 2012, men oppositionen har ändå hävdat att det förekommit valfusk 2004, 2017, 2018, 2023 och nu 2024, men inte 2015 då oppositionen fick nästan två tredjedelars majoritet i nationalförsamlingen (vilket president Maduro omedelbart erkände).
Till råga på allt har varje val minst 16 revisioner där alla politiska utmanare deltar och om inte en revision godkänns kan nästa inte genomföras.
Venezuelas valsystem är helt granskningsbart, verifierbart, tillförlitligt och bedrägerisäkert, och omröstningen är hemlig.
Fortfarande har oppositionen helt misslyckats med att lägga fram övertygande bevis för sina uppenbart falska påståenden. Den enda gång de utlovade bevis för “bedrägeri” var i samband med folkomröstningen om återkallande i augusti 2004 (där den av Maria Corina Machado ledda och USA-finansierade “icke-statliga organisationen” NGO:n Súmate spelade en central roll), då oppositionspolitikern Henry Ramos Allup omedelbart efter det att resultatet av folkomröstningen hade tillkännagivits (där president Chávez vann med 59 procent) lovade att lägga fram bevisen “inom 24 timmar”. Vi väntar fortfarande.
För det andra förvrängde världens bolagsmedier fullständigt en av president Maduros fraser om att det skulle bli “ett blodbad” om han förlorade valet.
Vad han menade var att extremhögerns regeringsprogram var så brutalt (privatisering av i stort sett allt under den venezuelanska solen, inklusive olja, gas, utbildning, hälsovård, avskaffande av alla sociala förmåner och så vidare) att det oundvikligen skulle leda till en social reaktion liknande den mot Milei i Argentina, vilket skulle leda till att en högerregering i Venezuela skulle ta till våld och förtryck, därav presidentens användning av termen “blodbad”. Inte ett blodbad som president Maduro skulle genomföra för att hålla sig kvar vid makten. Världens bolagsmedier visste detta mycket väl (det fanns över 1 300 journalister ackrediterade i Venezuela inför valet), men de valde att ljuga.
För det tredje, även om det är svårt att mäta dess inverkan, var den psykologiska mediepropaganda som kan ha haft ett negativt inflytande bland väljarna kampanjen för rädsla för att om Nicolas Maduro omvaldes skulle utvandringen av venezuelaner bli mycket större än de miljoner som lämnade landet kvävda av strömmen av amerikanska sanktioner.
Världens bolagsmedier citerade till och med “opinionsundersökningar” som “visade att 40 procent av venezuelanerna skulle överväga att lämna den sydamerikanska nationen om härskaren Nicolas Maduro utropas till vinnare i juli månads presidentval”. Detta var ren och skär terrorpropaganda.
40 procent av Venezuelas befolkning är 12 miljoner. Detta är inte rimligt eftersom ekonomin, trots att det fortfarande finns allvarliga brister till följd av USA:s brutala sanktioner, har återhämtat sig och förväntas växa med 5 till 8 procent i år, hyperinflationen har bringats under kontroll till ensiffriga tal med 1 procent i juni, Venezuela är nu till 96 procent självförsörjande på livsmedel, mer än 5 miljoner hus för fattiga har delats ut och omkring 1 miljon venezuelaner har återvänt hem genom regeringens program Vuelta a la Patria (Återvänd till hemlandet).
För det fjärde kryddades världsföretagens mediekampanj med den vanliga lögnaktiga beskrivningen av Venezuela som en diktatur där det inte finns någon pressfrihet. Långt ifrån verkligheten. Vem som helst kan få tillgång till alla venezuelanska oppositionstidningar, TV-kanaler, radiostationer och till och med sociala nätverk och kan bekräfta att detta inte är sant och själva se den politiska mångfalden i medierna.
Som väntat erkände den högerextreme kandidaten Edmundo González inte CNE:s resultat och hävdade att det rörde sig om bedrägeri.
Och som man befarade ledde det faktum att han inte accepterade resultatet till en våg av hänsynslöst våld. Internationella observatörer såg våldet på nära håll eftersom många av upploppsmakarna riktade in sig på institutioner med anknytning till valet, särskilt CNE, och många observatörer har lämnat videor av sina upplevelser.
Venezuelas riksåklagare, William Tarek Saab, gick ut i nationell TV och informerade nationen om att Maria Corina Machado och hennes team, under täckmantel av att resa runt i landet för att bedriva valkampanj, betalade kriminella, de flesta med brottsregister, som hon organiserade i gäng, som betalades mellan 40 och 150 USD per dag av “aktivitet” och som släpptes lösa på kvällen den 28 juli och mer intensivt den 29 juli.
Högeroppositionen har gjort exakt samma sak med tidigare guarimba-“aktiviteter” både 2014 och 2017.
Dessa ligister släpptes lösa, de plundrade, brände butiker, attackerade åskådare, släpade ut sociala ledare ur deras hus och misshandlade dem brutalt, och gav sig på allt som luktade Chavismo (offentliga byggnader, offentliga fordon, skolor, kliniker och så vidare.
En preliminär sammanställning av deras hänsynslösa våld har gett följande resultat (i allvarliga eller totala skador): 12 universitet, 7 förskolor, 21 grundskolor, 34 gymnasieskolor, 6 centra för omfattande medicinska diagnoser, 1 högteknologiskt medicinskt centrum, 30 polikliniska medicinska centra, 1 apotek, 6 centra för CLAP-livsmedelsförvaring och stormarknader, 1 kommunal radiostation, 11 tunnelbanestationer i Caracas, 1 tåg brändes i staden Valencia, 38 kollektivtrafikbussar, 27 monument och statyer över Bolivar, Chavez och andra nationalgestalter, 10 PSUV-högkvarter, vissa med människor inuti, 1 avloppsreningsverk, 10 militärförläggningar, bostadsmissionens högkvarter i Chacao attackerat med molotovcocktails med människor och barn inuti, 10 regionala högkvarter för CNE i lika många delstater, de försökte bränna ner det centrala CNE-högkvarteret men hindrades från att göra det, de avlossade två skott i avsikt att angripa presidentpalatset, CNE:s ordförande lyckades föra 60 internationella observatörer i säkerhet som fick sitt “elddop” av ligisternas kulor, de brände ner rådhusen i Carirubana och Quibor, de förstörde torget El Valle och tunnelbanestationen där, de attackerade Maracay zoo, över 5 000 sociala ledare rapporterade digitala hot mot dem, åskådare dödades och de brände deras fordon, 2 officerare i de väpnade styrkorna dödades, 1 brigadgeneral 1 löjtnant, 1 premiärlöjtnant, 21 soldater skadades, och 120 poliser skadades. Cyberattackerna fortsätter.
Regeringens och dess anhängares svar har varit att hålla gigantiska demonstrationer vid flera tillfällen sedan den 28 juli.
De högerextrema led nederlag i valet, deras våldsamma subversiva angrepp misslyckades också, trots de allvarliga skador och den förstörelse som de orsakade.
Deras krav på att 100 procent av röstlängderna ska lämnas in av regeringen, som ivrigt återges av världens företagsmedier, är falskt (och de vet det).
Machado och Gonzalez har gjort flera förvirrande påståenden, att de har 40 procent av röstlängderna, sedan 70 procent och även 100 procent. President Maduro har vänt sig till Högsta domstolen och lämnat in en överklagan som innebär att regeringen ska lämna in alla “röstlängder” som hans koalition har, och han har bett Högsta domstolen att kalla in alla 10 kandidaterna för att de ska lämna in sina röstlängder.
Edmundo Gonzalez “röstlängd” kan således endast visas stämma överens med den information som CNE samlat in efter att folk röstat, och i så fall kommer CNE:s resultat att bekräftas.
Detta är helt klart ett tungt vägande skäl för Machado och Gonzales att inte lämna in (vilken procentandel som helst) av sina röstlängder.
Det är också ett tungt vägande skäl för Machado (med stöd och råd från USA) att lägga ut uppenbart falska röstlängder på en webbplats för koalitionspartiet Unitary Platform på den yttersta högerkanten. Machado deltog dock i en demonstration den 3 augusti, höll ett tal och efterlyste ett ingripande utifrån, så om Gonzalez seger är så överväldigande, varför lämnar de inte in sina röstlängder?
USA – som insåg betydelsen av Högsta Domstolens beslut rörande Maduros begäran, som nio kandidater kommer att respektera, dock ej Gonzalez – agerade omedelbart för att stoppa presidentens initiativ genom att USA:s utrikesminister Antony Blinken ensidigt, utan några som helst bevis, erkände Edmundo Gonzalez som vinnare av presidentvalet 2024.
I ett nötskal: USA var hela tiden hjärnan bakom skeendet.
De venezuelanska myndigheterna har lugnt men bestämt svarat att Venezuelas president väljs av Venezuelas folk, inte av USA:s utrikesdepartement. Några dagar senare backade dock USA, och en talesperson för Vita huset sade att USA inte kommer att ta “ett sådant steg (att erkänna González) i dag”.
För att ytterligare förstärka USA:s flerdimensionella aggression mot Venezuela skrev legosoldaten Erik Prince på det sociala nätverket X:
Om Kamala Harris och Joe Biden verkligen vill stödja frihet och legitima val i Venezuela, då borde de höja belöningarna till 100 miljoner US-dollar vardera för [gripande av] dessa redan efterlysta brottslingar, Nicolas Maduro och Diosdado Cabello, och alla de andra i deras kartell.”
Redan nu finns en belöning på 15 miljoner USD utfäst ”för information som leder till att Nicolas Maduro grips eller döms”.
Venezuela har utsatts för en ny typ av statskupp som omfattade en monstruös kampanj i företagsmedier, en berusande hatkampanj på sociala nätverk, en våg av terroristattacker som syftade till att orsaka kaos och rikta in sig på landets elsystem, en gigantisk och ihållande cyberattack mot CNE:s installationer, allt i syfte att förhindra att CNE utfärdade något resultat, vilket följdes av en otäck våg av hänsynslöst våld, alla sammanhängande komponenter i statskuppen.
Om det kunde göras mot Venezuela, kan det göras mot vem som helst. USA vill ha den olja, det litium och de sällsynta jordartsmetaller som Latinamerika är rikt på.
CNE och myndigheterna lyckades försvara CNE:s installationer, och trots den massiva cyberattacken lyckades man utfärda valresultaten. Myndigheterna i Venezuela bör gratuleras till att ha hållit val nr 32 trots de svåra omständigheter som skapats av yttre aggression, grov inblandning av medierna och en illojal, våldsam, USA-ledd opposition. Folket omvalde Nicolas Maduro, det vill säga de röstade för fred, mer sociala framsteg och demokrati.
Det uteblivna erkännandet av valresultatet är ett hinder för det beslut som fattats av de människor som röstade för fred och stabilitet. Vi måste därför förbli vaksamma och fördubbla våra solidaritetsinsatser för att fortsätta försvara Venezuelas nationella suveränitet, dess rätt till självbestämmande, ett omedelbart och ovillkorligt upphävande av alla sanktioner (inklusive återlämnandet av det guld som olagligen behållits av Bank of England) och fortsätta att motsätta oss yttre aggression. Venezuela har rätt att leva i fred.
Francisco Dominguez,
Orinoco Tribune 240810 (ZT)
Venezuela: It Was a US-Led Coup All Along
Venezuela: It Was a US-Led Coup All Along – Orinoco Tribune – News and opinion pieces about Venezuela and beyond
