Under 2019 uppgick världens totala utsläpp av koldioxid till 38 miljarder ton. Den viktigaste uppgiften är att minska utsläppen om vi ska hålla nere jordens uppvärmning.
Koldioxid och andra utsläpp i luften bryr sig inte om nationsgränser. De rör sig fritt över jorden. Det viktigaste är att vi får ner de totala utsläppen.
Ändå har vi en debatt där vi kräver att “andra” måste minska sina utsläpp. Främst är det Kina som pekas ut som den största klimatboven.
Och det är sant. Från Kina kommer 27,9 procent av jordens totala utsläpp av koldioxid.
Därefter kommer USA med 14,5 procent.
Sedan Indien 7,2 procent, Ryssland 4,6 procent och Japan 3,4 procent.
Men om man räknar utsläpp per invånare i dessa länder blir resultatet annorlunda. Då är det USA med sina 330 miljoner invånare som är största klimatboven och som släpper ut mer än dubbelt så mycket som Kina med sina 1,4 miljarder invånare.
Ser man till alla länder i världen per capita ligger de stora olje- och gasproducerande länderna i täten:
- Qatar på första plats med 38,9 ton koldioxid per invånare.
- Sedan följer länder som Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Kuwait och Bahrain.
- USA hamnar på plats 8 med 15,5 ton per capita.
- Ryssland på plats 18 med 12,0 ton per capita.
- Kina på plats 35 med 7,2 ton.
- Sverige hamnar på plats 67 med 4,4 ton per capita.
Kinas utsläpp av koldioxid per invånare ligger ungefär i nivå med genomsnittet för länderna inom EU.
Om man väljer att titta på konsumtionen i stället för produktionen, visar siffrorna att det är de industrialiserade och rika länderna som står för de stora utsläppen.
Men det är också stora skillnader inom länderna. I till exempel Sverige “konsumerar” de rika 10 gånger mer utsläpp än de fattiga.
Det är ju så att de rika länderna importerar miljöutsläppen från de länder som pumpar upp olja och gas.
Jag hörde en trångsynt diskussion på SVT. Om Sverige hjälper till och finansierar ett vindkraftverk i ett fattigt land, låt säga Sudan – ska då “miljövinsten” tillskrivas Sveriges miljökonto eller hamna på Sudans miljökonto? Vem ska ta åt sig “äran”?
Eller för att återgå till Kina som sägs vara den värsta miljöboven:
Kina producerar en väldig massa grejer. Det är elsparkcyklar, elektronik, plastleksaker, solpaneler och mycket annat. Man producerar med el som till stor del produceras i kolkraftverk.
Sedan köper vi gladeligen dessa grejer som producerats med hjälp av skitig kolkraft. Vem är miljöboven?
“Den som är utan skuld kastar första stenen”.
Summan av kardemumman:
Man kan räkna utsläpp på olika sätt. Per land. Per capita. Man kan räkna utsläppen i produktionsledet. Och man kan räkna utsläppen i konsumtionsledet.
Det här är inget spel där det gäller att inte sitta med “Svarte Petter”. Det duger inte att skylla på varandra genom att välja den statistik där man själv “ligger bra till”, eller i alla fall minst dåligt till.
Jag såg på TV Barak Obama i Glasgow där han pekade finger år Kina och Ryssland som de värsta miljöbovarna.
Kina är värst enligt ett sätt att beskriva läget.
USA är värst genom ett annat sätt att beskriva läget.
Vi i Sverige är bland de värsta genom ett tredje sätt att beskriva läget.
Lästips:
- Vilket land är störst klimatbov? Folkbildning klimat.
- Vilket land är den största klimatboven? Kina är värst idag, men USA och EU bär en stor skuld historiska. Svenska Yle.
PS. Statistik från Svenska Yle visar att USA per capita släpper ut mer är dubbelt så mycket koldioxid som Kina.
Till och med Finland släpper ut mer per capita än Kina. (se bifogad tabell).
De höga utsläppen från Ryssland sägs till stor del bero på att permafrosten smälter och därmed stiger växthusgaser upp i atmosfären. Beror den smältande permafrosten enbart på vad som händer i Ryssland? Eller kan det vara så att vi andra också bidrar till smältande permafrost eftersom utsläppen inte bryr sig om nationsgränser?
Rolf Waltersson
