För att som ungdom i Växjö få ett feriejobb (kommunalt sommarjobb) måste ungdomen i fråga ha nått betyget godkänt i ämnena svenska och matematik, enligt nya regler. De ungdomar som inte har uppnått godkänt måste, för att få feriearbete, kombinera arbetet med sommarskola. Kommunens talesperson i denna fråga, moderaten Oliver Rosengren, säger till SVT att “Växjö nog är den tuffaste kommunen i landet, när det gäller att ställa krav på sina ferieanställda”. Växjö kommun styrs av en koalition mellan Alliansen och MP.
Kunskaper i matte och svenska, och sommarjobb på det, ger lyckligt lottade ungdomar. Men enligt Växjö kommun går det alltså inte att sommarjobba utan kunskaper i grundämnena. Vad beror det på? Våra värsta farhågor kanske säger oss att detta beslut från Växjös politiker är en taktik för att straffa och sätta press på dem elever som gör sämre ifrån sig i skolan. Borgare har ju en benägenhet att lägga allt ansvar på den enskilda individen. De sociala faktorer som omger en individ brukar i borgarens värld bli irrelevanta när prestationer och handlingar ska mätas. Har eleven inte nått i mål är det bara för denne att kämpa lite hårdare – “ingenting är gratis”, som borgarna brukar säga.
Inom den svenska skolan har vi tre så kallade “grundämnen” som vi ser som viktigare än andra skolämnen. De tre ämnena är matematik, svenska och engelska. Att inte nå godkänt i grundämnena får ofta större negativa konsekvenser än att inte nå målen i skolans övriga ämnen, då eleven exempelvis kan tvingas att gå om ett år, och hindras från att gå vidare till gymnasiet. Anledningen till denna hållning från skolan är att det utan grundkunskaper i grundämnena, för eleven blir svårt att överhuvudtaget bemästra resten av de ämnen som den svenska skolan innehåller. Kunskaperna som grundämnena ger ska fungera som ledsagande verktyg genom livet. Dess betydelse ska inte nedvärderas, de har en oerhörd betydelse för både vårt folks och vår demokratis välmående.
Att undermåliga betyg är ett resultat av individens egen vilja är bara en liten del av sanningen, ska vi se till helheten så är det en mängd faktorer som spelar in i elevers skolprestationer. Vi kan nog vara ganska säkra på att det bland de som inte nått godkänt i grundämnena inte bara rör sig om skolkare och soffliggare. Självklart berörs även de elever som lider av diagnoser, stökiga hemförhållanden och språkförbistringar, likaså. Alla dessa kategorier är exempel på elever som har sämre förutsättningar för att klara av det som de förväntas göra under sin skolgång. Dessa exempel kan ibland vara av så allvarlig karaktär att betyget godkänt i grundämnena är ouppnåeligt. Kan vi klandra ensamkommande ungdomar, som bara bott i landet i ett par år, för att de inte uppnått godkänt i svenska? Kan vi klandra tonårstjejen med social fobi för att inte ha klarat av årets mattekurs? Kan vi klandra den 17-åriga killen med ADHD, för att inte lärt sig tillräckligt för att kunna ta sig vidare till nästa årskurs på gymnasiet? Och sist men inte minst; kan vi påstå att sommarskola är bättre för dessa ungdomar än ett sommarjobb?
Bekräftelse är viktigt för alla individer. Att få höra att man gjort bra ifrån sig är något alla behöver höra ibland, och det stärker och uppmanar till fortsatt engagemang. Bland de elever som inte klarar av skolan finns många som väldigt sällan hör att de gör bra ifrån sig. För många av dem kan skolan snarare ha inneburit motsatsen. Dessa individer är i behov av en mening och ett sammanhang. Något som ett arbete förhoppningsvis skulle kunna ge dem. Ett arbete som ger individen känslan av att hen duger och är behövd, kan starta igång en stärkningsprocess hos denne, som gör att hen växer i självkänsla och självförtroende. Detta kan ge individen ett energitillskott till att ta sig vidare i sitt liv. Nödvändiga faktorer för att klara av skolan kan alltså falla på plats ifall individerna får uppleva ett sammanhang där de känner att de duger. Tvång enbart kan inte reparera en redan skadad individ.
Därav får de borgerliga Växjöpolitikernas strategi, som består av tvång och skuldbeläggning, ses som förödande. Vi kan kalla Växjöpolitikernas agerande för ett effektivt tillvägagångssätt för att hålla ett system av “bättre och sämre-presterande” vid liv. I borgarnas värld är kampen om förstaplatsen vid köttgrytan alltid ett måste, i deras världsbild stagnerar vårt samhälle utan den ständiga konkurrensen. Denna praxis är enligt dem också ett måste i skolans värld, där de som presterat “bra” ska få veta det, och bästa sätt att göra det på är genom att stämpla de “mindre bra” som losers. I Växjö har det nu gått så långt att ungdomar stämplas som “så pass dåliga att de inte ens kan sommarjobba”.
Vad vi dock, genom vår ovan förda diskussion kan säga, är att detta resonemang är grovt missvisande och orättvist. Genom detta agerande snarare sänker man självförtroendet på dem som är i allra störst behov av att få det stärkt. Borgarna i Växjö sparkar på de som redan ligger, de kapar benen av de redan skadade, och de spär på den segregation som i Sverige blir allt djupare.
eFOLKETs ledarredaktion
