Jag brukar titta på frågesportprogrammet “På spåret” som går på SVT 1. Ett avslappnat program som inte är lika hysterisk tävlingsinriktat som många andra tävlingsprogram på TV.
Inför varje resa frågar programledaren – “Vart är vi på väg?”
Av någon obegriplig anledning ställde jag mig själv den frågan idag när jag med kaffetermos och stektägg-macka tog bilen för att åka till något trevligt ställe att fika: “Vart är jag på väg?”
Detta i sin tur fick mig att bli lite, med betoning på lite, filosofisk och djupsinnig.
Vart är vi på väg?
Hit eller dit?
Spelar det nån roll
om man går åt samma
eller ett annat håll?
“Alla vägar bär till Rom
i grönska eller fager blom.
Man glömmer lätt sin fattigdom
om himmelen är blå”,
som i Luffarevisa.
Då spelar det ju ingen roll.
Man hamnar alltid i Rom.
Men om man inte vill till Rom
spelar det roll.
Väljer man den breda vägen
i stället för den smala
kan man hamna i Trosa,
“Världens ände”.
Då har man nått slutstationen.
Men Sundbyberg är också en slutstation.
“Se Sundbyberg, och sedan dö”.
Men därefter återuppståndelsen:
“Möt våren i Södertälje”.
Och Kramfors?
“När man dör så kommer man till Kramfors.
Där är det ljust och vackert”.
Om man ska tro Hasse och Tage.—Rolf Waltersson
