Foto: SnapwireSnaps / Pixabay.

Vart är vi på väg?

Att okunnighet, arrogans, egoism och högmod blivit kännetecknande inte bara för överklassen utan även för den ytliga och lösaktiga medelklassen som lever på kredit är bedrövligt och nedslående.

Hur kommer det sig att majoriteten av landets tillgångar kontrolleras av en handfull familjer, att ansvaret för inflationsbekämpning alltid läggs på löntagarkollektivet emedan höginkomsttagare skor sig för glatta livet samtidigt som fattigdom och ojämlikhet sprider sig i samhället och misär som ses som en sanitär olägenhet, en skönhetsfläck på den konstgjorda fasaden på vårt folkhem bekämpas genom förbud mot tiggeri och försämringar i socialförsäkringssystemen?

Hur kommer det sig att allt fler väljer blunda, med ögon och öron, när främlingsfientlighet tillåts bli norm och allt fler gör gällande att det är skillnad på folk och folk? När skulden för orättvisor läggs på människor som avviker från majoritetsbefolkningen. Människor med “fel” hudfärg, religion eller etnicitet?

Hur kommer det sig att profitörer tillåts dränera vår gemensamma välfärd, att sjukvård, utbildning och omsorgen om barn och äldre inte längre är några rättigheter utan varor som kan säljas och köpas på en kaotisk marknad?

Hur kommer det sig att det ses som ett tecken på svaghet att visa empati och att allt fler oberoende partitillhörighet tävlar om att vara den bästa brunskjortan i klassen?

Men om vi tänker efter så har vi ju sett detta förr, hur segregation ökar, demokratin hotas av ekonomisk destabilisering och de ökande klyftorna. I Chile, i Argentina, i Spanien, i Tyskland, Italien etc. Fast saknar man historisk förståelse är det förstås svårt, ja rent av omöjligt att begripa nuet när historien upprepar sig.

Kari Parman
Gnosjö

Liknande artiklar