De 900 anställda på den vietnamesiska klädfabriken Ando International har fått lite bättre arbetsvillkor sedan fabriken blev en del av programmet Better Work Vietnam. Foto: ILO/Aaron Santos

”Världen måste sluta belöna rikedom”

  • Den rikaste procenten får det bättre, de fattiga allt sämre.
  • Det visar Oxfam i en ny rapport inför toppmötet i Davos.
  • Hjälporganisationen vill att regeringar och företag tar ansvar.

Världen behöver inte fler dollarmiljardärer. Ändå skedde den största ökningen någonsin av just dollarmiljardärer under förra året. Mellan mars 2016 och mars 2017 tillkom en ny miljardär varannan dag. Dessutom har miljardärernas samlade förmögenhet ökat med i genomsnitt 13 procent per år sedan 2010, vilket är sex gånger snabbare än löneökningen för vanliga arbetare. Om detta går det att läsa i den globala hjälporganisationen Oxfams nya rapport Reward work, not wealth som publicerades den 22 januari, lagom till World Economic Forum i Davos.
Siffrorna i rapporten är skrämmande. Oxfam visar med största möjliga tydlighet hur den globala ekonomin gynnar en rik elit, samtidigt som hundratals miljoner människor inte tjänar tillräckligt för att de ska ha möjligheten att leva ett drägligt liv.
Under 2017 gick hela 82 procent av förmögenhetstillväxten till den rikaste procenten av världens befolkning. Medan den fattigaste hälften, närmare bestämt 3,7 miljarder människor, inte fick det bättre alls.

Oxfam pekar på det absurda i att en vd för ett av världens fem största klädföretag under fyra dagar tjänar lika mycket som en genomsnittlig arbetare inom klädindustrin tjänar under en hel livstid. Att öka lönerna så att de täcker en rimlig levnadsstandard för de 2,5 miljoner vietnameser som arbetar inom just klädindustrin, skulle enligt Oxfam kosta 2,2 miljarder dollar per år. Det är ungefär en tredjedel av den summa som betalades ut till aktieägarna i de fem största klädföretagen år 2016.

För en VD i USA tar det lite över en dag att tjäna samma summa som en vanlig arbetare tjänar under ett år.
Och medan nio av tio miljardärer är män, är det främst kvinnliga arbetare som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna. Kvinnor tjänar konsekvent mindre än män världen över och arbetar samtidigt under de mest osäkra arbetsförhållandena.

Att arbetarnas löner och villkor hamnar i bakvattnet för att aktieägare och chefer ska vara belåtna med utdelningen av den ekonomiska kakan, menar Oxfam beror på ett antal nyckelfaktorer. Bland annat nedbrytningen av arbetstagares rättigheter, stora företags inflytande över regeringars policyarbete och företags strävan att minimera kostnader för att maximera avkastningen till aktieägare.

”Världen måste börja belöna arbete, inte rikedom”, säger Robert Höglund, kommunikationschef på svenska avdelningen av Oxfam, i ett pressmeddelande. Han menar att en mycket större andel av tillväxten i ekonomin måste börja gå till de fattigaste, annars kommer det inte att gå att nå målet att utrota extrem fattigdom: ”Att en så stor del av välståndet tillfaller de rikaste är ingen naturlag, det finns åtgärder regeringar och företag kan vidta för att minska ojämlikhet och bekämpa fattigdom.”

Men det går att förändra situationen. Oxfam uppmanar både regeringar och företag att arbeta för att ekonomin inte bara ska fungera för några få personer, utan för alla. Hjälporganisationen anser att regeringarna runt om i världen bör formulera konkreta mål för att minska ojämlikheten. Istället för att sänka skatterna för de rikaste och samtidigt urholka arbetarnas rättigheter, bör man till exempel ha som mål att de rikaste tio procentens gemensamma inkomst inte bör överstiga de fattigaste 40 procentens.
Regeringarna bör också, enligt Oxfam, skapa incitament för affärsmodeller som prioriterar rättvis avkastning och kräva att multinationella företag genomför besiktningar av sina leverantörskedjor för att säkerställa att alla arbetstagare får levnadslöner i linje med FN:s riktlinjer. De bör arbeta för att jämna ut löneskillnaderna mellan könen, upphäva lagar som diskriminerar kvinnors ekonomiska jämställdhet och genomföra lagstiftning och regelverk som stödjer kvinnors rättigheter. Dessutom bör de reformera skattesystemen så att dessa i högre grad bidrar till att motverka ojämlikhet och till att reducera extrem förmögenhet genom bland annat förmögenhets-, egendoms-, arvs- och kapitalvinstskatter.
Utöver det anser Oxfam att skatteparadisen bör svartlistas och sanktioner införas mot länder, företag och individer som använder sig av dem.

När det gäller företagen menar Oxfam att de bland annat bör prioritera sina lågavlönade arbetare genom att avstå från att belöna aktieägare och dela ut bonusar till chefer till dess att alla anställda har en lön som går att leva på och åtgärder vidtagits för att även anställda hos underleverantörer får en lön som det går att leva på.
Företagen bör också, enligt Oxfam, stötta arbetares engagemang i oberoende fackföreningar och främja kvinnors fackliga deltagande ”för att höja kvinnliga arbetares röster på ett säkert och effektivt sätt”.

Dessa åtgärder mot ojämlikheten i världen har stort stöd bland vanligt folk. För att bevisa det har Oxfam gjort en internationell studie. Studien visade att två tredjedelar av de 70 000 personer från tio länder som deltagit i undersökningen, tycker att glappet mellan rika och fattiga måste åtgärdas omedelbart.
Som Robert Höglund formulerar det i Oxfams pressmeddelande: ”Människor i hela världen är redo för förändring. De vill se att arbetare får en lön de kan leva på.”

Emma Lundström

Artikeln tidigare publicerad i Internationalen.se

Liknande artiklar: