Jag lyssnade på programmet Plånboken, Sveriges Radio, P1. Inslaget handlade om en äldre kvinna som kallades Lillemor. Hon hade blivit uppringd av ”Oliver” som presenterade sig som ekonomisk rådgivare.
“Oliver” erbjöd ett “ett idiotsäkert aktiekonto” där man på kort sikt garanterades minst en miljon i vinst.
“Oliver” lät så trevligt och pålitlig att Lillemor nappade på erbjudandet. Hon satsade de 2 500 kronor hon just då hade till hands. Hon överförde pengarna till “Oliver” som sedan skulle se till att de hamnade på detta “idiotsäkra aktiekonto”.
Det började bra. “Oliver” kunde redovisa kontoutdrag på hur Lillemors 2 500 på detta “idiotsäkra aktiekonto” på kort tid växt till betydligt högre belopp. Lillemor hade till och med fått en liten utdelning insatt på sitt eget konto, vilket borgade för att “Oliver” var pålitlig. Att han inte var någon bedragare.
Lillemor kunde börja drömma om den där husbilen hon gärna ville ha på äldre dar.
Sedan rullade det på, som det brukar, när äldre personer luras av bedragare. Lillemor lurades att ta lån som “Oliver” placerade i detta “idiotsäkra aktiekonto”. Det gick så långt att “Oliver” till och med fick tillgång till Lillemors Bank-Id, så att han kunde ta egna lån i Lillemors namn.
Helt plötsligt upphörde de trevliga samtalen från “Oliver”. Det blev svart på skärmen. “Oliver” var försvunnen.
Först då fattade Lillemor att hon blivit utsatt för bedrägeri.
Det hela slutade med att Lillemor satt där med skulder på över en miljon. Kronofogden knackade på. Det blev skuldsanering. Men skulderna var så stora att Lillemor aldrig kommer att kunna betala tillbaka under sin återstående livstid.
Lillemor var förlorare. Snabblåneförtagen, som också är en form av bedragare, blev förlorare som inte får tillbaka allt det de lånat ut.
Den enda vinnaren är “Oliver” – den nya tidens bankrånare som inte drar sig för att råna äldre. Enda skillnaden är att de nya bankrånarna inte behöver ta till handgripligheter vid sina rån.
Frågan jag ställer mig är varför så många går på dessa fagra löften om snabba pengar, snabba vinster?
Är det tidsandan? Att vi lever i ett samhälle där vi i alla möjliga sammanhang lockas av rikedom genom att placera våra surt förvärvade pengar så att de “växer” av sig själv?
Det är Postkodlotteriet och alla andra lotterier där pengarna faller som manna från himlen. Det gäller då att ha en sked, en eller flera lotter, att fånga detta manna med så att man inte blir utan.
Eller så ska man “placera” sina eventuella sparpengar i aktiefonder där de också “växer av sig själva“.
När jag var liten sparade man slantarna i en sparbössa. Pengarna satte man in på Sparbanken där man fick ränta. Ränta som i stort sett följde inflationen. Pengarna varken “växte” eller “gick upp i rök”. Men de fanns där i tryggt förvar.
Sparbanken gav även ut tidningen Lyckoslanten med serien om Spara och Slösa.
Mottot var – “Spara först. Köp sedan”.
Nu är det tvärtom – “Köp nu även om du inte har pengar – Betala på kredit trots att det blir betydligt dyrare”.
Varför är “vi” så penningkåta och giriga. Girighet ska dock inte förväxlas med sparsamhet. Sparsamhet betraktas som en ”dygd”, medan girighet en av de sju dödssynderna enligt katolska kyrkan.
Nu vill vi bli rika, nästan till vilket pris som helst. Många lockas genom kasinospel där pengarna oftast “går upp i rök”. Vi matas med reklam om dessa “idiotsäkra” kasinospel så fort vi slår på någon “reklamfinansierad” TV-kanal.
I radioprogram, som Plånboken, ges också “goda råd” hur man ska “placera” sina pengar så att de ynglar av sig och växer till stora penningträd där vi kan plocka de saftiga frukterna.
Andra bondfångare ger ut böcker om hur man blir rik utan att arbeta. “Bli rik i hängmattan”, “Bli miljonär medan du sover”, “Miljonär vid 30 och pensionär vid 40”, och så vidare.
Min fundering är varför “folk” inte tycks få nog. Tjänar man 40 000 i månaden så vill man ha 50 000.
Tjänar man 60 000 i månaden vill man ha 80 000.
Tjänar man 100 000 i månaden vill man ha 150 000.
Är man vd i ett börsnoterat företag och tjänar 20 miljoner om året vill man ha 30 miljoner.
Är man bara vanlig miljonär vill man bli “dollarmiljonär”
Eller som Refaat el-Sayed sa om aktiekurserna:
“Aktiekurserna styrs av människors förväntningar och girighet”
När har man fått nog? Eller får man aldrig nog?
De två bilderna med reliefer, som jag fotograferat, sitter på fasaden på gamla Sparbankshuset i Eskilstuna som byggdes 1915. Den ena har texten; “Sparad penning är som vunnen”. Den andra; “Dubbelt värd om ädelt brukad”
Rolf Waltersson
Lästips:
Dansen kring guldkalven – Björn Elmbrant (En bok om drömmar. Somliga drömmer om snabba pengar och evig tillväxt på en aktiebörs som tycktes kunna omvandla vad som helst till guld)
Den girige – Wikipedia
Girighet – Wikipedia
Spara och Slösa – Wikipedia
Tore Skogman – Penninggaloppen – YouTube
Rolf Waltersson
