Foto: Alexander Grey / Unsplash.com.

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare jord?

Jag sitter på småtimmarna mot valdagen 11 september och slötittar på TV på en ganska töntig men oförargliga Åsa-Nisse-film. Min mamma tyckte det var kul med dessa gamla filmer. Även jag är så pass gammal att jag har ett “förhållande” till dessa gamla “pilsnerfilmer” som man såg på matiné när man var liten parvel.

Varje gång det var Åsa-Nisse på TV ringde jag henne när hon sin sista tid i livet bodde på Nyfors äldreboende; “Morsan, nu är det Åsa-Nisse på TV det får du inte missa”.

Vid reklamavbrotten, för det är ju reklamavbrott i alla kanaler utom Public service, bläddrar jag i Aftonbladet och läser ett tankeväckande inlägg på Aftonbladet kultur. Det är Somar Al Naher som har ett intressant inlägg med rubriken:

“Finns det ett samhälle där vi inte förbrukas som varor?”, med underrubriken; “Förr pratade vänstern om framtiden, det goda livet”.

Inlägget handlar om den futtiga valdebatten där visionerna lyser med sin frånvaro. Några citat:

“Vem presenterar ett alternativ? Hur ser ett liv bortom det kapitalistiska samhället ut, där vi inte förbrukas som varor”.

Det behövs mer hjärta i politiken annars dör människan”.

Hon citerar även författare Sukete Metha i The Guardian:

“Västvärlden förstörs inte av migranter utan av rädslan för migranter”.

När jag tänker visioner kan jag inte komma förbi Hasse och Tages fantastiska text till sången “Var blev ni av ljuva drömmar?” som framfördes 1976 i revyn Svea Hund av Monica Zetterlund på ett minst lika fantastiskt sätt:

“Svara, du med röda stjärnan på din vårkavaj
Alla tåg som går mot lyckans land på första maj
Svara på en fråga från en vän som tappat tron.
När är de framme vid sin slutstation?

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare jord
Ett nytt sätt att leva. Var det bara tomma ord?
Var är de nu, de som påstod att de hade alla svar
Men svek alla oss och valde makten? De är kvar.

Frihetens gudinna står på vakt i New Yorks hamn
Om du har en dollar får du rum i hennes famn
Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål
Så synd att hennes huvud är ett hål.

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare värld?
Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd
Var är de nu, alla löss från barbariets dunkla natt
Fascismens korpraler? Jo de sitter där de satt

Vi som satts att leva i besvikelsens epok
Ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att även om det blåser lite kallt
Tro på det vi trodde på — trots allt!

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare jord
Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är han nu, våra frihetsdrömmars junker Morgonröd?
Han rör ju på sig, så han är nog inte riktigt död?”

Det finns inte mycket mera att säga. Gå in och lyssna. Sedan är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i visionerna om det framtida samhället, det klasslösa samhället; “Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov”.

Om man sedan kallar detta samhälle för kommunism, socialism, utopia, eller helvetet på jorden, som borgarna, gör har ingen avgörande betydelse. Vi som tillhör vänstern får aldrig tappa tron, vi får inte ge upp och tappa taget. Det finns en framtid även efter 11 september. I det stora hela är valet som en piss i sjön, även om det är viktigt.

PS. Hasse Alfredssons och Tage Danielsson text är en översättning, eller snarare en mer politisk omtolkning, av “Where Did They Go” som skrevs av Harry Lloyd och Gloria Sklerov och spelades in av Peggy Lee 1971:

“Where did they go, all the good times, and the flowers and the wine. The young men who held me. All the lovers who were mine”.

Lyssna och läs:

Rolf Waltersson

You May Also Like